Har man gått över gränsen när man använder Parkinsons-sjuke Michael J. Fox i reklam för Canons bildstabilisering? Ja, för länge sedan men idén är enkel och budskapet når fram.

Chip Shop Awards presenterar sig som det sant kreativa alternativet till alla andra fega reklampriser. Reklamlegendaren Dave Trott, en gång stjärna på Saatchi & Saatchi, är huvuddomare och förklarar syftet med Chip Shop Awards: To take the piss out of how seriously advertising takes itself. To take the piss out of advertising’s obsession with awards.

När andra reklampriser inför allt strängare regler är Chip Shops enda regel att det inte finns några regler utan det är bara de kreativa idéerna som får styra. Sedan placeras bidragen in i kategorier som ”Best use of shocking copy” och ”Invent your own category”.

Eftersom de flesta marknadschefer är för fega finns det ytterst sällan med reklam som godkänts av annonsörerna. De flesta bidragen är reklam för varumärken som varken vill kännas vid Chip Chop Awards eller byråerna som gjort reklamen.

Och det är fördel att själv ha ett drag av bisarr humor och ett visst mått av dålig smak för att se det genuint kreativa i bidragen.

Men årets priser, som delades ut i veckan, är betydligt snällare än tidigare år. Möjligtvis med undantag för ovan nämnda Canonreklamen och en printreklam för plastikkirurgi med rubriken C***s .

Det finns några hisnande vinnare som för deodoranten Lynx där småkillar springer efter en glad katolsk präst och reklamen för jourhavande vän på framsidan av ett framrusande tunnelbanetåg.

Grand Prix, eller The Big Chip som det kallas här, gick dock till ett bidrag som troligtvis skulle platsa i viken reklamtävling som helst. En bärkasse i tyg för klädbutiken Top Shop som kan vändas ut och in och blir då en bärkasse för välgörenhetsorganisationen Oxfam som man kan fylla med sina gamla kläder och skänka till välgörenhet.

Alla vinnare i Chip Shop Awards här.