Hösten 2008 gjorde Nöjesguiden ett reportage där etablerade journalister däribland Lars Adaktusson och Jenny Strömstedt fick göra inträdesprovet till journalisthögskolan i Stockholm. Jag hade precis börjat på grundkursen på samma skola och slogs av att Jenny Strömstedt kändes som arketypen av den "duktiga flickan". Hon som alltid satt längst fram i klassrummet och nitiskt räckte upp handen.

Har du alltid varit den duktiga flickan?
– Ja, det tror jag nog. Fast jag blir ju sämre och sämre på det. Bättre på att slappna av.

Är du präktig?
– Jag är ganska präktig faktiskt.

Hur tar sig det uttryck?
– Om jag får välja mellan att gå på krogen och sitta hemma och skriva. Då sitter jag hellre hemma och skriver.

Vi ses på Café Rival vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm. Ett stenkast från bostaden hon delar med sin man Niklas Strömstedt, tre barn och bonusbarnen. Det är morgonen efter Kristallengalan. Ett tillfälle att mingla, något som Jenny Strömstedt gärna undviker. Även om hon älskar att träffa alla de mediemänniskor hon har jobbat med under sin 20 år långa karriär som tv-journalist.

Sedan början av 1990-talet har TV4-huset varit hennes arbetsplats. Kalla Fakta, Valet 2010 och Pangea är milstolpar. Mest känd är hon kanske för sitt programledarskap i Nyhetsmorgon, där hon delat soffa med Steffo Törnqvist sedan 2005. Den 8 oktober startar samhällsprogrammet "Jenny Strömstedt" på måndagskvällar i TV4.

– Det är ett aktualitetsprogram som tar upp det viktigaste i flödet. Vi kallar oss "Agendas oberäkneliga lillasyster". Debattprogram som exempelvis "Kvällsöppet" har en etablerad form som fungerar jättebra. Men det här programmet ska vara med flexibelt. Är det ett ämne som är stort en vecka så får det ta plats utan att vi för den sakens skull ha storforum varje avsnitt. Vi tänker försöka hålla den flexibiliteten.

På vilket sätt blir det mer flexibelt?
– Om det är ett ämne som är väldigt stort en viss vecka så kan vi låta det få mer plats. Vi tänker försöka hålla den flexibiliteten.

Till varje program kommer en ny hedersgäst att dyka upp som en sidekick till Jenny Strömstedt. En ingrediens som utgör programmets röda tråd.

– I många aktualitetsprogram är händelsen alltid överordnad personen. Jag tror att personen ibland kan få tillåtelse att vara överordnad själva händelsen.

Programmet är en kommersiell timme. Med start klockan 23.00.

Klockan 23.00 är väldigt sent. Hur många orkar sitta och titta på ett aktualitetsprogram så sent?
– Du har helt rätt i att det här är vår stora utmaning. Samtidigt så tycker jag att det är mycket skönare att sända mellan 23.00 och 24.00 en måndagskväll. Det ger oss väldigt mycket mer frihet. Program i prime time har helt andra krav på sig.

Vilka krav vill du bli av med?
– Det är den kommersiella verkligheten. Vi måste ha bra rating. Vi vill också att folk ska titta på programmet. Ingen vill väl göra ett dåligt och trist marginalprogram som folk skiter i. Men sändningstiden ger oss en möjlighet att ta ut svängarna på ett annat sätt.

Att programmet heter "Jenny Strömstedt", var det ditt eget initiativ?
– Vi hade många andra förslag som vi drev stenhårt. Programledningen ansåg att "Jenny Strömstedt" var det tydligaste. Så vi fick ge oss. Vi var mycket roade av vitsiga förslag som "Aldrig för sent" eller "Innan vi ligger", efter en fransk förebild.

Innebär programtiteln att du kommer att ta mer plats?
– Det är tanken.

TV4 jobbar mycket med att profilera sina programledare. Vad tycker du om det?
– Jag böljar mellan att tycka det är skönt och att få ha ett tydligt inspel i vilka ämnen vi ska ha. Och att tycka att det är skitläskigt.

När är det läskigt?
– Något av det första man fick lära sig var att man inte skulle starta ett bolag i sitt eget namn i fall man går i konkurs. Å andra sidan: Jag har faktiskt hållit på i 20 år med olika program på den här kanalen och jobbat med otroligt smarta människor. Ge oss lite tid så ska vi nog inte behöva skämmas för något.

När jag frågor Jenny Strömstedt hur det känns att ta ett kliv upp i seriositet från Nyhetsmorgon till ett aktualitetsprogram avvisar hon påståendet. Hon tycker att allt TV4 gör är av seriös karaktär. Samtidigt anser hon inte att "Jenny Strömstedt" kan kategoriseras som gravallvarligt.

– Det här är ett åsiktsdrivet program, där jag har en väldigt fri roll. Jag är inte den rent objektiva journalisten i traditionell bemärkelse.

Feminism har varit en röd tråd genom hela din karriär. Vad betyder feminism för dig idag?
– Det betyder samma sak som det alltid har betytt. Alla människors lika möjligheter och rättigheter oavsett kön. Det är en hygienfaktor i allt man gör. Det är synnerligen omodernt att inte ha med sig det i sin journalistik.

Hur kommer det här att märkas i "Jenny Strömstedt"?
– Avpixlatgänget behöver inte oroa sig över att det här kommer att bli något nytt "suffragetprogram". Däremot är jämlikheten en demokratisk grund som vi har med oss.

Vad anser du som den viktigaste egenskapen i programledarskapet?
– Det är väl tre saker; man ska vara påläst, lyssnande och ha lite struktur. Sen är det bra om folk trivs i ens sällskap också. Haha.

Nämn något tillfälle där du inte har varit påläst.
– Det händer väl hela tiden. Ibland blir det fel i researchen och man kanske påstår att någon sagt något som personen inte har gjort. Nyligen skulle vi driva en debatt mellan klagande som har samarbetet med ett rabattkupongsföretag och företaget. Eftersom så mycket i journalistiken är konfliktdrivet blir det jobbigt när konflikten inte finns där. Man märker att man sitter där och försöker konstruera en konflikt. Sånt händer hela tiden. Man får inte vara så rädd för att det inte blir som man har tänkt sig, som man säger till barnen.

Tv kräver väl förberedda händelser på ett annat sätt än den skrivna journalistiken?
– Du kan ju sitta här mitt emot mig och vara flummig på ett annat sätt. Nu menar jag inte att du är det, men du skulle kunna vara det.

När Jenny Strömstedt gick på gymnasiet tillbringade hon helgerna med jobb i TV4-husets reception. Hon blev väldigt tagen av redaktionsmiljön och dess nyhetspuls. Känslan av att befinna sig där det händer något viktigt. Det var där hon bestämde sig för att bli tv-journalist. Men hon hade lika gärna kunnat hamna i Radiohuset.

Efter studierna på journalisthögskolan i Stockholm gick hon på praktikintervju hos Amanda Rydman på P3. Men Jenny Strömstedt var nervös och började rabbla upp creddiga band som hon egentligen inte alls lyssnade på, vilket lyste igenom. När jag frågar Jenny Strömstedt om vad tv ger henne som hon inte skulle kunna få i andra journalistiska kanaler möts jag av en lång tystnad.

– Jag har jobbat som reporter under en väldig massa år på tv. Jag vet inte om ger något mer. I de stunder som tv verkligen fungerar kan man få ett otroligt stort genomslag. Och vill man berätta något så vill man väl också att folk ska ta del av det.

Vilken typ av journalist ville du bli när drömmen väcktes?
– När jag började på journalisthögskolan var det den traditionella prettojournaistiken som var normen och hade status. Alla ville jobba antingen på Striptease, på DN kultur eller som utrikeskorrespondenter. Det var många så kallade rutiga skjortor. Unga idealistiska män med cowboydrömmar som, inklusive lärarna, tyckte att vi unga tjejer som kommit in på betyg var de mest meningslösa blivande journalister fanns. Det var svårt att veta var man passade in. Var fanns min plats?

När kände du att du hade fått din plats och hittat din journalistiska identitet?
– Jag fick jobb på TV4 efter extrajobbet i receptionen och hamnade snabbt bland massa etablerade journalister som varit med och startat både Aktuellt, ABC och sedan Nyheterna. De hade riktiga reporternäsor parat med en kommersiell känsla. Det var en bra skola där folk jobbade hårt och jag kände mig snabbt hemma.

Jenny Strömstedt har genom sin karriär aldrig haft en uttalad mentor. Däremot nämner hon flera kvinnor som hjälpt henne på vägen och lärt henne att säga nej till att jobba övertid.

Har du haft några journalistiska förebilder?
– Många. Jag har många idoler, utan att nödvändigtvis vilja bli som dem. Jag tycker att Stina Dabrowski är en fantastisk person. Malou von Sivers har drivit sin egen linje och jobbat stenhårt på att få göra program på sitt sätt. Janne Josefsson som håller fast vid den granskande journalistiken, vars kaka ständigt minskar.

Vilken är din bästa egenskap som journalistik?
– Erfarenhet.

Stommen på TV4 utgörs av personer som jobbat på kanalen sedan 1990-talet. Personer med stor yrkesstolthet som enligt Jenny Strömstedt inte räds för att kavla upp armarna och jobba.

Har du någon gång upplevt att det finns avundsjuka i TV4-huset?
– Där det finns människor finns det avundsjuka. Men jag har aldrig upplevt det som ett problem. Det finns myter om kvinnliga programledare som hugger varandra i ryggen, så är det inte. Jag har aldrig känt det.

Tillsammans med Carina Berg startade Jenny Strömstedt en podcast, "Terapisamtal med Berg och Strömstedt", i början av 2012. Ett rent lustprojekt där de prövar sig fram.

Lyssnar du på andra podcasts för att få inspiration?
– Ja, jag måste ju lyssna igenom grabbarnas podcaster. Det är fint, det har kommit fram en ny manlighet genom poddarna. Inte så mycket prestige och mycket familjeliv.

Hon skriver också krönikor i Expressen varje vecka.

Är det svårt skriva krönikor?
– Det beror på om man har en bra idé eller inte. Har man en bra idé så är det väldigt lätt. När man inte riktigt tänkt igenom saker, då sitter jag och värker och värker på varje stavelse.

Vi sitter i en cafémiljö med väggar beklädda av fotografier på kulturpersonligheter förknippade med Södermalm. Hur ser egentligen Jenny Strömstedt på det kändisskap som kommer naturligt av att vara ett känt tv-ansikte för miljontals svenskar och därtill vara gift med en av våra mest välkända artister?

– Jag har väldigt svårt att identifiera mig med det. Det är konstigt. Därtill bor jag i ett medieghetto. De finns massa personer i mina kvarter som är bra mycket mer kända än vad jag är.

Min bild är att du är ett objekt för skvallerjournalistik i en större utsträckning än många andra journalister. Kanske på grund av din man. Håller du med om den verklighetsbeskrivningen?
– Det är inte min bild. Det är bara intressant när man blir utmålad som en lite mer spännande person än vad man är. Det får man leva med. Sitter man i teven får man leva med att vara projektionsyta.

Vilket är ditt nästa bokprojekt?
– Jag har några alldeles för ambitiösa bokprojekt i huvudet. Det tror jag de flesta journalister har och jag är väldigt ödmjuk inför det faktum att det krävs mycket mer än att ska skriva en krönika på 3200 tecken. Det kanske aldrig någonsin blir något men jag gillar att leva med idéerna.

Du har jobbat på TV4 i 20 år. Finns det någonting kvar att göra som du inte har gjort?
– Jag har tidigare jobbat mycket bakom kameran redaktör och producent och någon gång kommer jag säkert tillbaka dit. Eller så börjar jag arbeta i någon helt annan bransch. Det är farligt att tro att man ska vara programledare i hela sitt liv.

Varför kan man inte vara det?
– Det är klart man kan vara. Men att vara programledare är att utsätta sig för omgivningens ibland adekvata, men ibland också mer godtyckliga tyckande. Människor tröttnar på det gamla och vill ha nytt. Man bör helt enkelt inte lägga alla sina ägg i samma korg som sparekonomerna brukar säga.

Om "Jenny Strömstedt" inte kommer att nå de förväntade tittarsiffror, hur ska du då gå tillväga för att få programmet att stanna i tablån?
– Tittarsiffror är viktiga. Men vi satsar stenhårt på att det vi gillar kommer andra också att gilla. För eller senare. Haha.