Foto: Krister Berntsson
Frustrationen över jobbet som undersköterska gjorde att Anna Bäsén valde mellan två saker: läkare eller journalist. I dag är hon en av landets mest högprofilerade medicin- och hälsoreportrar. Och som sådan får hon sin beskärda del av skäll från läsarna.

Får du mycket hatmejl?

– Jag får faktiskt väldigt mycket oftare positiva och uppmuntrande mejl från läsarna. Jag skulle uppskatta att max vart tionde är negativt eller kritiskt. Jag brukar dela in hatmejlen i tre delar: rasister och galningar som skriver till alla som över huvudtaget syns i media, antifeminister som hör av sig så fort jag skriver något om kvinnosjukdomar och de religiösa fanatikerna när jag skriver om sex och relationer. Men sedan får jag vanlig kritik också men de brukar hålla en mer sansad ton.

Vad brukar kritiken gå ut på?

– Från vård-och forskarhåll får jag sällan arga mejl, men när jag får det handlar de i regel om att artiklarna är felvinklade och att jag istället borde skriva om allt som fungerar bra i vården. Från alternativmedicinarna går det ut på att jag inte har ett tillräckligt öppet sinne. När jag gjorde en kritisk artikelserie om alternativmedicin för några år sedan kom det en del mejl från människor som ansåg sig hjälpta av alternativmedicin. Men att människor känner att de blir hjälpta betyder inte att de faktiskt blivit det.

Men vad är det för farligt med placeboeffekt? Varför ska människor inte kunna gå till exempelvis homeopater om de känner sig bättre av det.

– Det finns två aspekter på det. Dels kanske människor skulle ha kunnat få hjälp som verkligen fungerar istället, dels kan desperata människor lägga ner väldigt mycket pengar på metoder som inte fungerar. Extra bekymmersamt är det när verkningslösa metoder betalas av våra skattepengar och används i sjukvården, vilket blivit vanligare. Jag tycker vi ska lägga våra skattepengar på behandlingar som bevisligen fungerar.

Samtidigt förstår jag lockelsen. Om du vänder dig till en läkare i primärvården så har han tio minuter att träffa dig. När jag för artikelseriens skull vände mig till olika alternativmedicinare kunde en "naturläkare" lägga ner en timme på att prata med mig. Är man sjuk så vill man bli sedd och om en person som påstår sig kunna hjälpa dig lägger ner tid på att prata med dig, så känner du dig lite bättre. Det har en terapeutisk funktion.

Så vårt hårt pressade och stressade sjukvårdssystem har också en del av skulden.

Är ditt intryck att alternativmedicinarna själva tror på det de gör?

– Det finns tomtar och det finns troll. Tomtarna tror på sina förmågor och är övertygade om att de kan bota människor från sjukdomar. Många healers är sådana. Sedan har du trollen. De som tjänar stora pengar på att högst medvetet dupera människor. De fungerar ibland som sektledare och får anhängare som arbetar gratis åt dem.

Man får ofta höra att läkemedelsindustrin motarbetar naturmedel för att det är svårt att tjäna pengar på dem. Att naturmedel inte testas för att det inte finns stora pengar att tjäna.

– Det där är inte helt sant. Det finns en hel del studier av alternativmedicinska metoder om man bara letar. Det finns exempelvis bra studier som bevisat att homeopati inte fungerar. Vi vet också att exempelvis johannesört är verksamt mot mildare depressioner, problemet är dock att det kan motverka andra mediciners effekt. Johannesört kan till exempel göra att p-pilller inte fungerar.

Men det är inte bara alternativmedicin du granskar. Hur är reaktionerna när du skriver om den vanliga vården?

– Expressen har nyligen gjort en granskning av svensk akutvård och vi fick jättemånga mejl från människor som vittnar om hur dåligt den fungerar. Och problemen ligger både bristande resurser och felaktig organisation. Vården är organiserad efter vårdens behov. Det är praktiskt ur vårdens perspektiv att alla patienter kommer till ett ställe där alla specialister finns. Men ur ett patientperspektiv är det naturligtvis inte bra att äldre med många olika medicinska problem får ligga och vänta på hårda britsar i timmar utan mat och dryck och utsättas för andra sjuka människor.

Vad kommer ditt medicinintresse från?

– När jag jobbade som undersköterska så blev jag frustrerad över hur vården fungerade. Gamla människor som fick ligga i timmar på akuten i en miljö som är direkt skadlig för dem, unga sportande män som går före i operationskön medan äldre kvinnor får vänta på höftledsoperationer. Men som undersköterska har du inget att säga till om, så jag bestämde mig för att jag antingen måste bli läkare eller journalist. Men jag kom in på Journalisthögskolan i Stockholm först, så jag tog den vägen.

Och så småningom kom du till tidningen Dagens Medicin.

– Ja, det var en fantastisk tid. Att få vara med när en tidning växer och blir framgångsrik var helt otroligt. Man kan säga att det var där jag blev medicinreporter. Innan var det Tendens i P1 och lokaltidningar i Dalarna, där jag gjorde allt från att bevaka kaninhoppning till att granska kommunala bolag. Men efter två år på Dagens Medicin ringde Expressen och frågade om jag inte ville bli medicinreporter där.

Dagens Medicin är ju en seriös branschtidning. Tvekade du att ta steget till kvällpressen?

– Min första tanke var att pappa inte skulle glad. Han har alltid läst socialdemokratiska Dala-Demokraten och om han någon gång läste en kvällstidning var det naturligtvis Aftonbladet.

Men möjligheten att nå ut till en större läsekrets och få stort genomslag lockade mer. Alla skrivande journalister vill väl bli lästa! Dagens Medicin har ju en helt annan läsekrets och jag gillade tanken att nå ut till människor som inte var i branschen.

Förutom medicin har du skrivet en bok om skönhetsoperationer också. Vad är problemet med den branschen.

– Den enorma bristen på kontroll. Jag kan köpa en laser på blocket och helt utan utbildning börja använda den i ansiktet på människor. Och vem som helst kan spruta in botox, som innehåller ett av de kraftfullaste nervgifter som finns, som rynkbehandling. Men där är förhoppningsvis en förändring på gång.