Fråga:
Nyligen upptäckte jag och en föredetta klasskompis att ett projekt vi gjorde som studenter helt plötsligt har förverkligats och nu befinner sig på reklamytor över hela Sverige.

Projektet gjordes som ett skolarbete och innefattade både koncept och formgivning av ett antal enheter som stortavlor, annonser och webbplats. Projektet presenteras som delar av våra portföljer, på våra respektive hemsidor.

Nu har vi alltså upptäckt att en kund inom samma genre som den vi arbetade med har reklam som både ser ut som vårt projekt och innehåller samma, lite annorlunda, lösningar som vi arbetade med. Konceptet är helt och hållet detsamma.

Ingen av personerna som ingick i vår arbetsgrupp har presenterat sin mapp för byrån som har tagit fram reklamen som nu är aktuell.

Har vi några rättigheter här? Hur ska vi gå vidare?

Vi vill gärna ha credd för det vi har gjort, och vi tycker att det är tråkigt att en reklambyrå så ogenerat har tagit vår idé och tjänar pengar på

Svar:
Det är mycket svårt att svara på den här frågan utan att ha tillgång till ert arbete och det som reklambyrån tagit fram. Några riktlinjer finns dock. Upphovsrätten skyddar inte idéer utan gestaltning/formgivning av idéer. Under förutsättning att reklambyrån kopierat bilder, texter, originell formgivning etc så kan reklambyrån/annonsören alltså vara ansvarigt för upphovsrättsintrång.

Ett koncept däremot är ofta en idé som man inte har något skydd för. I och med att ni lagt ut ert arbete på era hemsidor är det förstås tillgängligt för alla att inspireras av. Att inspireras av andra och skapa en egen gestaltning utifrån en idé som annan har tagit fram är tillåtet. Dessutom ska man i sammanhanget tänka på att det inte är ovanligt att flera personer får samma idé ungefär samtidigt utan att ha tittat på varandras prestationer. Om det som byrån tagit fram i princip är kopior av det som ni tagit fram kan det vara värt för er att kontakta byrån och till exempel begära skadestånd.

Innan ni gör det kan det vara bra att läsa om det sk Harry Boy-fallet som finns beskrivet här i en artikel av Mårten Lindberg (se sid. 445 ff)