David Orlic berättar om utbrändheten: ”Hade en enorm vilja att bevisa mig”

I söndags publicerade Resumé granskningen "Jobbstressen blev Peters död" . Texten handlar om hur Peter som arbetade på contentbyrån Sitrus (numera Nordic Morning), blev utbränd och tog sitt liv. I ett beslut bedömer Försäkringskassan att dödsfallet skedde på grund av en arbetsskada.

– Det är drabbande läsning som väcker stor sorg och besvikelse. Jag kan såklart inte uttala mig om specifika fall, men jag känner igen mycket från mina 15 år i branschen. När smarta, kreativa och ambitiösa människor får stort ansvar och jobbar hårt är det svårt att veta exakt var gränsen går. Det finns många anledningar till personer mår dåligt, men det finns inga ursäkter när personal bränner ut sig, säger David Orlic till Resumé.

– Jag upplever att frågor som HR och företagskultur har varit eftersatta historiskt men att väldigt mycket hänt under de senaste åren, inte minst sedan Resumé startade #baramänniska 2013. Idag har de flesta byråer med självrespekt handlingsplaner för att hantera sånt här, men policys är meningslösa om de inte efterlevs. När kollegor har modet att adressera en ohållbar situation, behöver chefer agera direkt och visa tydlighet och handlingskraft.

David Orlic har egna erfarenheter av stress och utbrändhet. För tio år sedan var han en copywriter på Garbergs i 25-årsåldern med hög ambitionsnivå. Till slut fick han sjukskriva sig i några veckor innan han var tillbaka på deltid. Något år efter var han med och startade Volontaire.

– Jag hade en enorm vilja att bevisa mig och jag vet att jag är långt ifrån ensam om att inte veta var gränsen går. Ofta behöver någon annan säga stopp, eftersom ens egen sjukdomsinsikt är begränsad. Vi måste bli bättre på att skvallra på varandra, att flagga när vi ser att en kollega driver sig själv för hårt. Fler visselblåsare på byråerna kan göra stor skillnad.

– Utmaningarna är olika beroende på var i karriären du befinner dig. Som yngre är det svårt att säga nej när du är ambitiös. Som äldre kan det vara ännu svårare att säga nej eftersom du ofta har ett större ansvar som är svårt att delegera, inte minst ansvaret för andra personers välmående.

Våren 2015 blev David Orlic ordförande i Komm. I strategin som lades fram samma år utsågs HR och lönsamhet till fokusområden. På Komm:s hemsida har medlemsbyråer tillgång till mängder av styrdokument för personal och- arbetsmiljöfrågor. Därtill har Komm upprättat en hjälplinje för HR-frågor och rådgivningsenhet online i samarbete med Edge HR. En stor del av utbildnings- och seminarieverksamheten är också tillägnad HR-området.

– Vi ser en stor efterfrågan hos våra medlemmar att diskutera och lära sig mer om HR och arbetsmiljö. Det finns idag en bred förståelse att det här är affärskritiskt, att en hållbar företagskultur ger en bättre lönsamhet. Därför bedömer jag att förutsättningarna finns för att skapa riktig förändring.

David Orlic lyfter fram tre faktorer som krävs för att byråerna ska förebygga
stressen:

1) Kollegor som ser och flaggar för problemen.
2) Chefer som agerar snabbt, tydligt och handlingskraftigt.
3) Ett öppet och ärligt samtal om hur man tillsammans motverkar sjukskrivningar till följd av en alltför hög arbetsbelastning, både på ledningsnivå och med alla medarbetare.

Vad har kunden för ansvar?
– Den där frågan finns i all konsultverksamhet, men i slutändan är det arbetsgivaren som har ansvaret för sina anställda. Om en uppdragsgivare driver sin arbetsgrupp för hårt, är det ledningens ansvar att åtgärda det.

Idag är David Orlic vice vd och innovationschef på Prime och studerar en EMBA-utbildning vid Oxfords universitet. Därtill är han ordförande i Komm och driver initiativet #SthlmOp tillsammans med Lamin Sonko och Maja Bredberg. Vet han var gränsen går?

– Jag har fortfarande svårt att säga stopp, även om jag blivit bättre på att känna igen varningssignalerna. När jag ser tillbaka kan jag önska att jag hade varit tydligare med mina prioriteringar. Det ångrar jag idag och försöker bli bättre på.

– Det viktigaste är att ha stöd från chefer, medarbetare, familj och vänner, och lita på deras omdöme när de säger att man behöver ta en paus. Ibland måste vi helt enkelt sätta gränser för varandra.

David Orlic ser med tillförsikt hur samtalsklimatet kring psykisk ohälsa har blivit mer öppet de senaste åren:

– Vi ser att de stressrelaterade sjukskrivningarna ökar, men sannolikt har vi haft ett stort mörkertal tidigare. Idag börjar stigmat kring mental ohälsa sakta att försvinna och det blir allt vanligare att prata om de här frågorna. Samtidigt är en ny generation på väg in i arbetslivet som har helt andra förväntningar på företag och organisationer. Det ger hopp.