Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag03.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

#Baramänniska

”Jag hade ont i magen varje dag när jag gick till jobbet”

Publicerad: 19 Maj 2014, 11:48

Anna Hjalmarsson mobbades ut av en tidigare chef.

Foto: Andreas Elgstrand.

Anna Hjalmarsson är vd på Zenith och har en lyckad karriär i ryggen. Men det hade kunnat gå annorlunda. På en tidigare byrå knäcktes hennes självkänsla av en chef som fick henne att känna sig värdelös. – Att stanna kvar i en dålig företagskultur får stora konsekvenser för självförtroendet som tar lång tid att läka, säger hon.


Ämnen i artikeln:

Anna Hjalmarsson#baramänniska

Det är en levnadsglad människa, säker på sin kompetens och förmåga, som slår sig ned i soffan på medie-byrån Zeniths kontor. Men traumatiska upplevelser försvinner aldrig ur minnet. Anna Hjalmarsson blir fortfarande illa berörd av att berätta om sina erfarenheter från en av kommunikationsbyråerna som hon jobbade på tidigare i karriären.

Byrån, som vi väljer att anonymisera i den här texten, finns fortfarande kvar och där arbetar människor som kanske har andra uppfattningar om sin arbetsplats än Anna Hjalmarssons. Men för hennes del blev den korta tiden där en mardröm.
– Jag hade ont i magen varje dag när jag gick till jobbet, säger hon.

Anna rekryterades som projektledare till byrån, som vid den tidpunkten hade runt 20 anställda. Men ingen av de andra på byrån var projekt-ledare förutom en av delägarna, vilket hon så här i efterhand tycker var ett illavarslande tecken.
– Jag hade nog inte frågat rätt kontrollfrågor på förhand, för snart fick jag veta att de fyra tidigare före mig hade fått gå.

Relativt omgående märker hon att delägaren, som också är operativ chef på byrån, inte har för avsikt att låta henne jobba på det sätt hon var van vid. Företagskulturen beskriver hon som väldigt hierarkisk och centrerad kring fåtalet styrande personer.
– Det här var en kultur som inte var tillåtande och hade noll intresse av att se medarbetare växa eller ta eget ansvar. Det sätter ett väldigt begränsande tak. Jag kunde inte göra mitt jobb utan tvingades hela tiden be om lov.

Men Anna Hjalmarsson biter ihop och lyckas få till ett möte med en av de större reklamköparna i Sverige. Det är ett "cold call" som har gett resultat. I god tid i förväg frågar hon chefen om han vill närvara vid träffen med den potentiella kunden, men han tackar inledningsvis nej och låter henne ta ansvaret.

Efter två veckor av noggranna förberedelser är det så en tidig morgon dags. Hon har satt ihop en presentation av byrån och byggt ett case kring hur hon anser att det aktuella företagets kommunikation kan förbättras. Men då ringer telefonen. Det är chefen, som med en timmes varsel meddelar att han tar över mötet och att hon inte får följa med.
– Där stod jag: taggad, sminkad och förberedd. Men han tog presentationen och drog i väg. Jag blev så arg att jag nästan började gråta, säger Anna Hjalmarsson.

Fanns det inga möjligheter att ventilera missnöjet?
– Nej, kulturen på byrån var väldigt hämmad. Men jag har fortfarande kontakt med människor därifrån, och de har verkligen varit schysta och omhänder-tagande.

Situationen blir alltmer ohållbar för henne.
– Jag kände: "Shit, det här kommer inte att gå. Jag har begått ett stort misstag."

Efter tre månader på det nya jobbet kommer chefen och knackar henne på axeln. Han ber henne att följa med in i ett mötesrum för att "surra lite". Även om hon har på känn vad som skulle kunna hända, och redan har börjat se sig om efter nya jobb, kommer beskedet som en chock.

– Jag fick höra att jag var inkompetent. Det har jag aldrig hört förut. Tvärtom känner jag mig bra på det jag gör. Därför förklarade jag att det kanske var hans fel eftersom han är en dålig chef. Då tog samtalet en väldigt usel vändning, säger hon.

– Jag hade en dålig magkänsla när jag gick in i rummet och fick omgående höra att jag inte kunde vara kvar.

När mötet är över och det står klart att hon ska få sluta förändras plötsligt tonläget mellan Anna Hjalmarsson och chefen.

– Vi var löjligt respektfulla och snälla mot varandra. Nästan som att vi försökte kompensera för alla elak-heter. Det kändes jättefalskt. Men både han och jag -visste att vi båda skulle finnas kvar i branschen och att vi inte kunde ha en öppet infekterad relation.

Lyckades du behålla din självkänsla och tron på din kapacitet under tiden på byrån?
– Nej. Det är som att åka på en käftsmäll som gör att du till slut ligger på golvet. När du blir fråntagen uppgiften som du är där för att göra börjar du tvivla på din kompetens. Jag tänkte "jag kanske är jättedålig, det kanske bara har varit ett missförstånd från alla andra". Sådant där tar jättelång tid att repa sig från, och det tog lång tid för mig också. Kulturen blir som en hjärntvätt.

Du har gått vidare och den här händelsen har inte påverkat din karriär. Men hur tror du att liknande situationer kan drabba andra?
– Det blir väldigt hämmande. Du slutar utmana dig själv. Jag tror att många stannar i det och tänker "jag är väl inte bättre än så här" i stället för att säga ifrån. Det krävs otroligt mycket styrka inifrån för att våga göra det. För min del var det tur att den här perioden bara var en parentes. Men stannar du kvar blir kulturen sanningen, och då får det riktigt stora konsekvenser för självkänslan och förmågan att prestera.

När du ser tillbaka på det med distans – finns det något som du kunde ha gjort annorlunda?
– För det första borde jag aldrig ha tagit jobbet. För det andra måste man alltid lyssna på sin intuition och det gjorde inte jag. Det får aldrig mer ske. Men jag är glad för att jag lärde känna flera duktiga och snälla medarbetare där som jag nu har i mitt nätverk.

Anna Hjalmarsson har flera bekanta som har varit med om liknande upplevelser på sina arbetsplatser. Hon själv är bara en i raden av alla som har drabbats av en kultur som inte har utrymme för en mångfald av idéer och individer. Som en gång drabbad har hon en tydlig uppmaning till alla som i dagsläget befinner sig i liknande situationer:

– Det finns ett uttryck som säger att du aldrig ska från något utan till något. Det är sådant jävla skitsnack och det sämsta rådet du kan ge. Är du på en arbetsplats med dålig kultur där chefen är knäpp eller du blir illa behandlad måste du byta jobb.

– Då får man strunta i cv:et och hetsen med att byta upp sig. Det viktigaste på en arbetsplats är att du trivs och jobbar med människor som inspirerar dig och lär dig nya saker.

Fredrik Thambert

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.