Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag03.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

#Baramänniska

”Jag har blivit mobbad hela livet”

Publicerad: 20 Maj 2014, 07:27

Hon har blivit mobbad, förlöjligad och mottagit dödshot på nätet. Med låg självkänsla har journalistiken blivit Elisabet Höglunds identitet. Och trots en framgångsrik karriär är hon i dag livrädd att bli av med sin plattform.


Ämnen i artikeln:

#baramänniska

Elisabet Höglund är SVT:s Bryssel-korrespondent när SvD:s kåsör Kjell Swanberg väljer att porträttera henne i en kolumn. En text utan punkter ska symbolisera att hon är babblig. En karikatyrteckning intill texten visar hennes hår som ett fågelbo. Elisabet Höglund ser texten som en startpunkt. Nu blev det plötsligt fritt fram att förlöjliga henne.
I början blev hon närmast smickrad av responsen. Den visade ju att hon hade betydelse och stack ut hakan. Men när diskussionen togs vidare till nätet var det inte roligt längre.
– Här blev påhoppen mer vulgära. När människor inte behöver stå till svars blir de mer elaka. Jag kan inte försvara mig när det kommer till mitt utseende. Här är jag sårbar. Det är en öm punkt.

Hon kan se tillbaka på en guldkantad karriär och upplever inte att hon har blivit mer kritiserad än andra kolleger. Tvärtom. Men de senaste årens näthat där personer önskat livet av henne, som bland annat Robert Aschberg uppmärksammade i TV3:s "Trolljägarna", har tagit hårt.

– Just mobbningen och att bli kritiserad för saker man inte rår på, tar på en då jag i grunden har så låg självkänsla. När någon skriver "kan du inte dö din jävla kärring" har jag svårt att hantera det. Det handlar inte om yrkeskompetens eller intelligens utan om något helt annat.

Varför läser du kommentarerna?
–  Jag måste dokumentera hoten. Jag har gjort två polisanmälningar och ska göra en till. Jag också har läst för att jag vill veta hur det fungerar och kunna föra processen vidare genom att själv skriva om det.

– Jag vill veta hur det går till eftersom näthatet har blivit så stort. Ibland händer det att jag tänker på vad som skulle hända om de menar allvar. Om någon skulle söka upp mig i mitt hem med en pistol eller ett gevär. Jag har skapat en rädsla för vad som finns därute, men aldrig låtit hatarna ta makten över mig.

Elisabet Höglund valde att i sin själv­biografi naket berätta om sitt liv. Den hårda modern, mobbningen under uppväxten och kritiken mot tidigare chefer. Sin tid på barnhem där hon tvingades att stå och äta för att hon var överviktig.

– Jag har verkligen blivit mobbad hela mitt liv, säger Elisabet Höglund när boken kommer på tal.

Även om hon skulle välja journalist­yrket igen om hon fick chansen att leva sitt liv på nytt beskriver hon en kollegial anda präglad av missunnsamhet.

– Jag är en kvinna som det gått bra för. Det är klart det skapar avundsjuka. Men jag har arbetat mig till en position. På SVT var det ingen som stöttade mig. Jag har kämpat ensam och jobbat mig uppåt. Det är jag väldigt glad att kunna säga.

Är konkurrensen och avundsjukan mer närvarande på tv-husen än i den tryckta pressen?
– Det finns en skillnad mellan att ha stor byline och exponeras i televisionen eftersom tv har de mest åtråvärda jobben och väcker avundsjuka. Men konkurrensen mellan kolleger finns överallt. Kan man komma åt en kollega gör man det. Journalister är hemska mot varandra.

Du kommer från ett arbetarhem, hur har det bidragit till din inställning?
– Man är en "underdog" från första stund. Vill man bli något får man ingen hjälp, man måste slita på egen hand för att nå en position. Självkänslan har alltid varit låg och är det fortfarande. Det har en koppling till mitt arbetarursprung, det kommer jag alltid bära med mig. Samtidigt har det gett mig en drivkraft som jag inte hade fått om jag hade en annan bakgrund.

Känner du fortfarande att du måste bevisa dig för omgivningen?
– Framför allt för min mamma, hon dog 1999. Min mamma var oerhört, krävande, hård och elak många gånger. Trots att hon är död sitter hon på min axel och kollar hela tiden på vad jag gör. Jag drömmer om henne varje natt, hon är alltid lika hård.

Fick du någonsin ett erkännande av henne?
– Hon sade aldrig att jag var duktig. Enligt henne var det hennes förtjänst att det gick bra för mig. Det är min mamma som jag fortfarande ska bevisa för att jag är en duktig dotter. När hon var död trodde jag att kraven skulle upphöra, men hon finns fortfarande.

I självbiografin beskriver Elisabet Höglund hur hon blev placerad i Bryssel av dåvarande Rapportchefen Jan Axelsson mot sin vilja. Konkurrenssituationen med KG Bergström hade blivit för infekterad. Att sära profilerna åt blev ett sätt för SVT att undvika en större konflikt. Några år senare ville SVT göra Elisabet Höglund till politisk reporter på Aktuellt. Redaktören bad henne att åka på en presskonferens tillsammans med en manlig kollega, men han vägrade och vände på klacken. Elisabet Höglund tackade nej till uppdraget.

Sett utifrån är du en person som har varit i många konflikter. Hur väl stämmer den beskrivningen?
– Jag har aldrig tagit strid, i stället har jag valt att vika ner mig gång på gång. Varje tillfälle när det blir en maktkamp.

Kan du ångra det i dag?
– Nej, hade jag tagit strid hade jag mått så dåligt av det. Det hade ju blivit en större konflikt. Jag avskyr konflikter och är konflikträdd. Jag är så långt ifrån en bråkstake man kan komma.

Du beskriver dig själv som en konflikträdd person med dålig självkänsla i en värld med mycket konkurrens och många vassa armbågar, hur har det påverkat din karriär?
– Jag hade haft en större karriär om jag hade varit tuffare. Jag har satt mina egna gränser genom att avstå strider.

En fajt som Elisabet Höglund däremot valde att ta var i samband med programmet "Förkväll" i TV4. Upplägget som ­kanalen presenterade för henne var ett journalistiskt program. När hon ombads att göra skönhetsingrepp i direktsändning för att få upp tittarsiffrorna gick Elisabet Höglund ut och kritiserade programmakarna offentligt. TV4 bad henne att ta en timeout, hon valde att tolka ­beskedet som att kanalen gav henne foten.

– Jag skulle aldrig ha tagit jobbet, det passade inte mig. Samtidigt hade jag en cancertumör som jag inte visste om då. Sjukdomen tog väldigt mycket energi och jag var ur balans under "Förkväll"-tiden. Efteråt ångrar jag att jag tog striden. Det var bara några månader kvar och jag hade väldigt bra betalt.

– De sade ju att jag skulle ta en timeout, jag tolkade det som att jag fick sparken. I stället för att gråta satte jag mig i bilen för att åka hem och kände mig lättat. Det är osannolikt, men det kändes som en befrielse.

Upplever du att bevakningen av "Förkväll" var ett mediedrev?
– Mot programmet och TV4 ja, men inte mot mig. Medierna var på min sida, de visste att jag bara ville göra mitt jobb. Jag tackade ja till alla intervjuer och var öppen med min kritik. Jag tackade nej till "Skavlan" i SVT som ville ha mig med i studion två dagar efter skriverierna. Det kändes fel att sitta hos konkurrenten och spy galla med så kort perspektiv.

– Man ska vara totalt öppen mot journalister oavsett om man befinner sig i en besvärlig situation. Här gör de flesta makthavare fel. I mitt fall gjorde min ­öppenhet att alla kände sig väl behandlade och förstod min situation.

År 2011 diagnostiserades Elisabet Höglund med den magcancer som hon hade levt med i flera år. Hon skrev en krönika för Aftonbladet om sin sjukdom som ­publicerades samma dag som operationen. Elisabet Höglund har alltid varit högpresterande.

Kort efter operationen började Elisabet Höglund skriva för Aftonbladet igen. I dag är måndagskolumnen hennes fasta plattform som skribent.

– Men jag är livrädd att få sparken från Aftonbladet. Jag tänker på det varje dag.

Men du har en stor läsarskara och är en profil för Aftonbladet. Är rädslan befogad?
– Du vet hur de tänker, jag är gammal, de kanske vill ha yngre tjejer.

– Det händer att jag anpassar ämnena jag skriver om i mina kolumner. För att de ska bli mer delade och för att visa att jag fortfarande är rätt i tiden. Jag vet precis vad jag ska skriva om för att få uppmärksamhet. Egentligen tycker jag att delningar är ett värdelöst mått på kvalitet och det är en fara för journalistiken.

Hur skulle det kännas att inte få skriva längre?
– Det här är mitt liv. Jag hade ett stort fönster förut. Skulle de ta ifrån mig det lilla fönster jag har i dag vet jag inte hur jag skulle reagera. Jag har fortfarande mycket att säga och har ett perspektiv som många journalister inte har.

Har fönstret varit viktigt för dig?
– Alla vill ha bekräftelse. För mig har skrivandet med min dåliga självkänsla att göra. Jag skulle inte säga att jag har varit tv-kåt. Men man blir lite av en exhibitionist. Jag vill tro att det jag säger fortfarande är viktigt och vill delta i samhällsdebatten. Jag vill fortfarande vara med och älskar att lära mig nya saker.

Göder tv-mediet bekräftelsebehov och exhibitionism?
– Tv är direkt skadligt vill jag påstå. Det kan förstöra en person om man inte är tillräckligt stark. Kändisskapet är livsfarligt om du inte kan hantera det. Skadliga karaktärer riskerar att fördärvas av att exponeras i tv.

Vad har SVT för ansvar i frågan anser du?
– De tar inget ansvar. Jag tycker att de borde göra det. Personalvård existerar inte längre. Du blir inte mindre för att du är enkel och naturlig, du blir bara större.

Hur stor del av din identitet bygger på ditt yrkeskunnande som journalist?
– 99 procent. Tar man yrket ifrån mig så finns jag inte.

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se

Ämnen i artikeln:

#baramänniska

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.