Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Krönika film

Slut på lismande krönikor – vem ska se de hyllade bidragen?

Publicerad: 23 juni 2021, 12:19

Ordförande Johan Helander är tveksam till om de välproducerade reklamfilmerna som hyllas av juryn kommer att ses av någon.


Mina två favoriter den här omgången: ”Varannan Havre” från Oatly och ”Love The Mix” från Häägen-Daaz demonterades skickligt ner av juryns reklamfilmsrävar. Och det har hänt så många gånger nu: Att jag blir konfys inför mina egna åsikter. ”Du är en fake”, viskar Berghskomplexet medan de sylvassa recensionerna haglar omkring mig.

Ofta går det till såhär: Vi sitter i Zoom-möte och de virtuella highfives:en flyger genom rummet. Det här är ett gäng som kan snickra ihop en reklamfilm över en kafferast. 

Första bidraget börjar rulla och jag känner: ”Yeah, det här måste dom gilla” och så öppnar juryräv nummer ett munnen och gör smulpaj av filmen. Med relevanta argument ska tilläggas, vilket gör att jag slänger bort mina superlativ snabbare än en becknare som får snutjag. 

Likadant är det åt andra hållet. Det som hyllas. Jag nickar inställsamt, samtidigt som jag knölar ihop mina anteckningar. Med näven knuten i fickan skriver jag sedan ihop en lismande krönika till Resumé. Men nu får det vara slut med det.

Jag kunde valt ett bättre tillfälle. Den här omgångens vinnare, Bris, porträtterar ett utsatt barn. Utifrån befarad budget är det ett gediget hantverk, en fin film. Men något skaver i mig. Varför gör man en film för att nå barn, till synes under tio års ålder? Vem är egentligen målgruppen? 

Om man nu vill nå barn, så tror jag att filmens dramaturgiska kurva behöver se annorlunda ut (jag har suttit i möten med högenergi-personer från Facebook och Google som demonstrerat den perfekta kurvan). Du kan inte bränna 20 sek på att bygga stämning, hur vackert det än är. Eller som någon begåvad person sa: Det kortare behöver bli kortare och det längre behöver bli längre. 

Jag misstänker att Bris-filmen ska gå på Youtube innan exempelvis en pysselvideo. Min referensgrupp: Mina barn, svär högt över true-view-formatet. Det som tvingar dem att se klart hela reklamfilmen. De pepprar på ”hoppa över-knappen” likt jag gjorde när jag spelade Track & Field på Nintendo 8-bitars. 

Men ingenting av det här är relevant i juryrummet. Här tävlar filmen i ett eget kreativt universum, opåverkat av målgrupp och kanal. De övriga ser något som jag inte ser. Och kanske är det så: De ser till hantverket, de ser till professionen, de hedrar vårt gesällbrev. Medan jag egentligen är en suit som tryckt på mig en keps. 

Johan Helander, juryordförande och creative director på Familjen

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.