Mandarva Stenborg: ”Visa mig ett till interaktivt, AR, VR, 3D-animerat live-event och jag skriker”

Under den senaste tiden har jag haft äran att inte enbart sitta med som ordförande i Månadens PR, utan även gått igenom hundratals bidrag i Cannes-juryn, kategori PR. Att klämma in timmar av casefilmstittande mellan jobb och tre barn har gett mig en och annan svettdroppe i pannan. Så när sista Cannes-caset var granskat kände jag mig minst sagt rätt nöjd. Och mätt. 

LÄS MER: Guld till Göteborgs filmfestivals isolerade biograf

Men nu, bara dagar efter avslutad jurytjänst så känner jag mig tom. Att varje kväll fått omslutas av dessa minifragment av samtiden blev till en vana. Casefilmer som desperat försökt fånga mitt intresse genom stora problemformuleringar, dramatisk musik och oväntade lösningar. Att sitta hemma i soffan och svepas med i detta myller av kreativitet blev lätt beroendeframkallande. Som att zappa på en tv-kanal med komprimerade 60-sekunders avsnitt rymmandes ett helt händelseförlopp; från problem till lösning på ett tema – som du dessutom råkar älska.

Så innan jag glömmer, här kommer några av de strömningar jag kunde urskilja från årets Cannes-bidrag i kategori PR:

1) Mycket hävstång tas i globala katastrofer (så klart); pandemi, skogsbränder, politisk polarisering, domestic violence och miljöförstöring för att nämna några 

2) Kreativitet helt sprunget ur pandemin, snabbmatskedjor som levererar maten hem på annorlunda sätt eller sänker sina priser i relation till din permittering

3) Ölvarumärken som med stora kampanjer ämnat synliggöra diskriminering inom sportsammanhang såsom kön och homofobi     

4) Digitala event. Visa mig ett till interaktivt, AR, VR, 3D-animerat live-event och jag skriker

5) Exotiska platser som desperat försöker locka turister med digitala rundvandringar, gaming-upplevelser och annat kreativt. Tyvärr är just platsmarknadsföring något som känns lite hopplöst i denna tid

6) Mediakreativitet, en tokig/storslagen/oväntad annonslösning på stan som bidrar till buzz, en liten storm i sociala medier eller som lokala nyhetsuppläsare helt okritiskt pratar sig lyriska kring

Sammanfattningsvis så slås jag mest över allt som man vill kategorisera som PR i dag. Allt från ett konstverk på gatan till en meme på Twitter. Lite tugg på sociala medier…och tjoflöjt – PR är skapat.

Men viktigast: nu kan jag äntligen återgå till att titta på ”Mare of Easttown” i lugn och ro på kvällarna.