Lyxigt triangeldrama tar hem Månadens film

01. ”Bánkage á trois”

Byrå: Åkestam Holst
Kund: Lunar

Att välja bank är för de flesta något passivt och inte sällan går relationerna över generationsgränserna. Samtidigt håller det gamla banksystemet med anrika institutioner som SEB, Handelsbanken och Nordea på att luckras upp. En av de aktörer som försöker slå sig in på banan är danska Lunar, en bank som kallar sig själva för ett komplement snarare än en ersättare till din ”vanliga” bank. Uppdraget att lansera både varumärket och erbjudande gick i december 2020 till Åkestam Holst, som sex veckor senare hade tagit fram och lanserat ”Bánkage á trois”. I kampanjen får vi följa ett ungt och nyförälskat par där kvinnan inte avslutat sin tidigare relation, en relation som gestaltas i form av en äldre och något rundlagd man. Ledmotivet, som i olika versioner löper genom hela heroversionen, är 70-talsklassikern ”Ça Plane Pour Moi”. 

Briefen, som kreatörstrion bestående av Joakim Khoury, Simon Lublin och Martin Noreby hade att utgå ifrån, hade sin utgångspunkt i skandinavers fäbless för långa bankrelationer. En fäbless som Lunar naturligtvis vill råda bot på. 

Flera ledamöter i juryn var nästintill förvånade över hur mycket de uppskattade kampanjen. ”Gubbigt, men det struntar jag i när det känns så lyxigt och bra”, skulle kunna sammanfatta intrycken.

Juryn gillade det lyxiga anslaget i hela kampanjen men hade lite svårt att greppa varför de skulle behålla sin gamla bank, hur resonerade ni kreatörer kring själva begriplighetsaspekten kring produkten?

– Det är väl klart att det möjligtvis varit enklare rent budskapsmässigt att inte be någon ha kvar sin gamla bank. Men kopplat till det faktum att det är oerhört svårt att få folk att lämna en bank kändes det rimligt att först få dem att testa Lunar för att på så vis förstå att det finns grönare gräs på andra sidan gammelbankerna, säger Joakim Khoury, art director på Åkestam Holst. 

Ni gick från brief till lansering på sex veckor, lärde ni er något av den processen som ni kan ta med in i andra uppdrag?

– Egentligen var processen inte så annorlunda från en ”normal” produktion. Det som var nyckeln här tror jag var att vi var ett otroligt tight gäng med exakt samma vision och att den visionen, och inte personliga agendor, fick styra. Men det är klart, kanske gick man inte hem 17.00 under dessa veckor. Jag skulle också vilja passa på att lyfta Filip Nilsson och produktionsbolaget Pine med Adam Holmström i spetsen, som vi aldrig jobbat med innan, som gjorde en otrolig insats hela vägen, säger Simon Lublin, copywriter på Åkestam Holst. 

Will Rust, head of brand på Lunar, har tidigare varit creative director, märktes det av i samarbetet och i så fall på vilket sätt?

– Will var otroligt smidig att jobba med. Det var egentligen en optimal setup då han är en person som älskar kreativ kommunikation och som gjort hundratals filmer från byråsidan. Han var aldrig inne och petade i det kreativa för sakens skull utan vi kände hans förtroende till 100 procent och när det var något så var det alltid genomtänka grejer, avslutar Martin Noreby, art director på Åkestam Holst. 

Så tyckte juryn:

Första sekunderna trodde jag att den var internationellt lökig men sen fick jag sitta i skamvrån. Den växte på mig medans jag kollade. Jag fattade idén, diggade den, och sen blev jag trygg och glad för den svenska humorn i den ”tråkiga” gubben. Fin kontrast och kul och fin. Egentligen tycker jag att låten är lökig också. Men igen, skamvrån, den var också bra.

Josephine Wallin Ankarstrand, creative director, Le Bureau

------

Kul pga känns inte svenskt alls? Konstig och roligt punkig. Skratt! Fint hantverk, gillar speciellt hur de jobbat med ljudbilden i de olika klippningarna.

Nina Friman, art director, Nord DDB

------

Bra exempel på att det går att använda stereotyper till sin fördel. Snyggt förpackat och catchy låt som tar olika skepnader genom filmserien. Mekaniken gör sig bäst i de kortare formaten. Synd på den långa versionen då den är något framtung.

Sara Edbom, art director, Acne

Medverkade vid mötet gjorde även Klas Lusth, Elisabeth Fischer, Noah Bramme, Johan Helander, Magnus Renfors

02. ”Vad gör jag nu?”

Byrå: anr+1
Kund: Unionen

Pandemin har satt de fackliga frågorna högst upp på agendan, vilket fått Sveriges olika fackorganisationer att skruva upp marknadsföringen. Unionen är en av de aktörer som gjort en helomställning och kastade under året ut sin långlivade superhjälte. Istället har de tillsammans med anr+1 tagit fram ett mer verklighetsnära koncept som kretsar kring situationer som lätt kan uppstå på en arbetsplats. Oavsett om problemen gäller trakasserier, föräldraledighet eller att chefen hör av sig på vardagskvällar försöker anr+1 sammanfatta känslorna i en fråga – ”Vad gör jag nu?”. Ledmotiv i den nya kampanjen, som alltså kniper en silvermedalj i Månadens film, är en omarbetad version av Cornelis Vreeswijks ”Jag hade en gång en båt”. 

Så tyckte juryn:

Vad skönt att slippa superhjältarna! Det här känns mänskligare och med mycket högre igenkänning. Fina små draman som får mig att småle. Dock lite osäker på låten de har skrivit om, jag tänker på Cornelis Vreeswijks text, som är nåt av det sorgligaste vi har? Jaja.

Nina Friman, art director, Nord DDB

------

Det är tydligt vad du ska göra om du skulle känna igen dig i någon av scenerna. Finstämd film med trallvänlig halvledsen låt. Bäst är det när minspelen få berätta om den ojämlika maktbalansen mellan chef och anställd. 

Sara Edbom, art director, Acne

------

Välproducerade och roliga igenkänningsfilmer med kristallklart budskap. Filmen besvarade den viktiga frågan ”Varför man ska välja dem”. Något som faktiskt inte var lika tydligt i andra reklamfilmer denna omgång. Tycker att både reklambyrå och produktionsbyrå gjort sitt jobb på ett föredömligt sätt.

Pontus Ekström, copywriter, King

Medverkade vid mötet gjorde även Klas Lusth, Elisabeth Fischer, Noah Bramme, Johan Helander, Magnus Renfors

03. ”Help-dad.com”

Byrå: Oatly department of mind control
Kund: Oatly

Oatlys ”Pappahjälpen” kammade hem 2020 års sista omgång av Månadens film och fick i allmänhet hurrarop från den samlade branschen. Den brittiska varianten får inte riktigt lika höga betyg, men hade möjligtvis klarat sig bättre utan den svenska förlagan.

Årets jury var rörande överens om att de brittiska skådespelarna i allmänhet gör ett bättre jobb men att de något mer spända situationerna i den svenska varianten resulterar i en roligare slutprodukt. En diskussion uppstod även kring huruvida en av filmerna, ”Difficult age”, i sin tonalitet landar för nära alkoholism eller inte – och vad innebär det i så fall? Titta på filmerna ovan och gör din egen bedömning!

Så tyckte juryn:

Tyckte nog att de engelska var bättre än de svenska. Speciellt den första filmen med pappan och flickan. Den var jättefin! Men som ett gammalt maskrosbarn som jag är kändes den sista lite väl fel i magen.

Josephine Wallin, creative director, Le Bureau.

------

Det blir ju inte sämre på engelska! Fina draman och skådespel. Jag tycker dock att en av dessa filmer hamnade på fel sida av en tunn linje, den som refererar till alkoholism. Den är en tunn men ack så viktigt att balansera rätt på.

Nina Friman, art director, Nord DDB

------

Gillar den brittiska versionen av Pappahjälpen. Casten är klockren. Men det blir lite bittert stundtals. Oatly passar bäst när den får ge sötma i vårt konventionella kaffe.

Sara Edbom, art director, Acne

------

En självklar vinnare om man bortser från att samma idé vann för två omgångar sedan, fast då på svenska för den svenska marknaden. Antar att dessa är för den engelska? Riktigt bra filmer med grym idé, casting och leverans. En solklar vinnare. Men känns lite märkligt att prisa ”samma” idé för samma varumärke fast på olika marknader, tycker jag. 

Pontus Ekström, copywriter, King