Månadens kampanj september

"Mormorfonden"

Kund: Cancerfonden

Byrå: King

När reklamfilmer som behandlar känsliga ämnen dyker upp i månadens kampanj brukar jurymedlemmen Daniel Hallberg påminna om att man inte får blanda ihop ett vackert budskap med en bra reklamfilm. Det är som bekant lättare att känna för välgörenhetsfrågor än för tvättmaskiner. I fallet med Cancerfonden och Kings senaste kampanj "Mormorfonden" var det ingen i juryn som förblindades. Den var helt enkelt bäst.

Kampanjen "Mormorfonden" är blott den andra som King tar fram för Cancerfonden sedan de två inledde ett samarbete för knappt ett år sedan. Den som haft koll på de svenska reklamtävlingsresultaten vet att den första, "Minns det som igår", lyckades kamma hem såväl Guldägg för bästa film som bästa reklamfilm på Roygalan tidigare i höst.

I båda kampanjerna har King valt att lägga fokus inte bara på den sdrabbade, utan även de som slits isär av att ha en närstående med en potentiellt dödlig sjukdom. Cancer drabbar tyvärr en av tre svenskar, vilket i sin tur innebär att nästan alla av oss har någon i närheten som insjuknat.

Medan julkampanjen "Minns det som igår" syftade till att öka insamlingen genom försäljningen av nyårslyktor uppmanar "Mormorfonden" till att starta en insamling i en närståendes namn. I reklamfilmen fokuserar man på relationen mellan en mormor och hennes barnbarn, men insamlingarna kan lika gärna döpas till "Barnbarnsfonden", "Lillasysterfonden" eller "Linafonden".

Pontus Ekström på King har jobbat som copywriter för både "Minns det som igår" och "Mormorfonden".

Hittills har ert samarbete med Cancerfonden hyllats vitt och brett, vad tror du ligger bakom det lyckade arbetet?

– I grund och botten ligger det ett gediget strategiskt grundjobb bakom. Ser man till själva filmerna så drivs både vi och Cancerfonden av samma sak och relationen präglas väldigt mycket av förtroende. Cancerfonden har förtroende för oss på samma sätt som vi har förtroende för de regissörer vi arbetat med, berättar han.

För regin bakom "Minns det som igår" står Sheila Johansson medan "Mormorfonden" regisserats av Emma Hvengaard.

Även om cancer, barnfattigdom och svält är ämnen som berör i största allmänhet lyckas inte alla reklamfilmer om dem tränga genom bruset, varför tror du att ni lyckas?

– Alla drabbas av cancer, inte bara de som insjuknar. Alla känner till det hemska och hur man tvingas kämpa sig igenom det. Cancer är tyvärr ett väldigt aktuellt ämne och då är det lättare att skapa igenkänning för det än för ämnen som barnfattigdom och svält. Vi har även försökt fokusera mer på att anhöriga ska slippa gå igenom cancer själva än på själva institutionen Cancerfonden som samlar in pengar. Det tror jag har varit en nyckelfaktor.

Den två minuter långa reklamfilmen inleds i stående format där en pojke med en mobiltelefon filmar sig själv tillsammans med mormorn. Trots att merparten av vår mediekonsumtion sker i mobiltelefonerna, där stående format är normen, har reklamfilmerna fortfarande inte anpassat sig i någon högre utsträckning.

– Den idén kom från regissören Emma Hvengaard. Jag torr att det är ett bra sätt att snabbt skapa en relation till pojken istället för att han bara ska bli ytterligare en söt reklamskådis. Man förstår att han är precis som barn är, de sitter med sina telefoner och filmar sig själva så fort de får chansen. Det blir på riktigt på något sätt, säger Pontus Ekström.

Visst är det är ett ämne med inbyggda emotionella effekter, men det vemodigt vackra berättandet slår an rätt strängar och får åtminstone mig att hämta pappersservetterna.

Martin Bartholf, grundare, Bartholf Scheibel.

-------

Fin genuin film som verkligen berör. När grafiken Cancer Mormorsfonden kommer in på slutet faller också allt på plats extra bra.

Jesper Holst, senior kreatör, Åkestam Holst.

------

Filmen får en verkligen att engageras, fint hantverk och en bra story genomgående.

Pasi Helin, partner, MediaMonks.

------

En stark film om ett ämne som berör. Klassisk linjär dramaturgi och en enkel okonstlad estetik förstärker autenciteten. Extra plus för det briljanta formgreppet med mobilfilmning. Dessutom klockren casting och fint val av låt.

Stina Lütz, regissör, Camp David.

Arbetsgrupp King:

Frank Hollingworth, creative director
Pontus Ekström, copywriter
Lotta Ågerup, art director
Sunit Mehrotra, account supervisor
Per Wilson, planner
Pernilla Berg, account director
Lena Ivarsson, account manager
Calle Cassel, artwork

Cancerfonden:

Ulrika Ancker, advertisers supervisor
Jeanette Sundin, advertisers supervisor

Musik: Håkan Hellström
Regissör: Emma Hvengaard
Producent: Tim Mardell
Exekutiv producent: Petur Mogensen

Produktionsbolag: Acne
Lisa Eklöf, produktionsledare
Daniel Chilla, FAD
Dominique Kaireus, SAD

DOP: Olle Kirchmeier, TTG

B-foto: Kristoffer Hellman
DIT: Sergio C. Ayala
Gaffer: Peter Övgård
Ljud: Henrik Wahlström
Postproduktion: Chimney
Digital utomhus: C2
Edit: Carla Luffe

"Drömhuset"

Kund: Svenska Spel/Lotto

Byrå: King

Med "Drömhuset" visar King upp vilken spännvidd som just nu finns på byrån, från det långa historieberättandet i "Mormorfonden" till mer sketchartade reklamfilmer som i "Drömhuset". Även om flera jurymedlemmar hade synpunkter på postproduktionen lyckades den komiska tajmingen och humorn i största allmänhet att vinna deras gunst.

Kul och annorlunda twist på vad pengar kan göra för människor. Eftersom det är så charmigt och fint berättat i övrigt kan man bortse från vissa brister i efterproduktionen.

Martin Bartholf, grundare, Bartholf Scheibel.

-------

Inte ett alldeles ovanligt reklamtema; "Visa på ett roligt sätt vad vad folk kan göra när de vinner ovanligt mycket pengar." Lotto lyckas göra detta på ännu ett överraskande och roligt sätt. Kvinnan kommentar "Då river vi skiten" funkar rakt av på mig.

Jesper Holst, senior kreatör, Åkestam Holst.

-------

Kul film i Lottos serie om vad man kan göra med sina vinst pengar. Lite bättre hantverk så hade denna kanske hoppat upp en nivå på prispallen.

Pasi Helin, partner, MediaMonks.

-------

En idé som känns så självklar att man förundras över att den inte gjorts tidigare.
Postproduktionen hade dock kunnat vara snäppet vassare samtidigt som genren i sig självt är så förlåtande att det egentligen inte spelar så stor roll för den "smilbandshöjande" helhetskänslan. Kul!

Stina Lütz, regissör, Camp David.

-------

Arbetsgrupp King:

Jonas Yrlid, art director
Josephine Wallin, art director
Pontus Ekström, copywriter
Peter Preisler, projektledare
Åsa Slättegård, produktionsledare
Per Wilson, planner
Calle Cassel, formgivare
Frank Hollingworth, creative director
Sunit Mehrotra, kundansvarig

Svenska Spel:

Charlotte Burlin, marknadsansvarig nummerspel och lotter
Johan Uddenberg, kommunikationsansvarig Lotto

Byråproducent: Markus Ahlm, Colony
Regi: Traktor

Produktionsbolag: Giants & Toys

Calle Isberg, exekutiv producent
Niklas Jakobsson, producent

Postproduktion: Gangsters
3D VFX: Dupp film
PR: Patrik Sundberg, Post Sthlm

"Idolen"

Kund: IKEA

Byrå: Åkestam Holst

IKEA och Åkestam Holsts kommunikativa koncept "Där livet händer" har det senaste året varit Sveriges mest hyllade. På en rad olika sätt har IKEA visat att vilka perioder vi än går igenom i livet så finns deras produkter på något sätt närvarande.

I "Idolen" har man, precis som många andra varumärken just nu, valt att fokusera på vårt allt ökande mobilberoende och vad de gör med våra mellanmänskliga relationer.

Ikea fortsätter ta den svenska folksjälen i armkrok när de spelar upp sina små vardagliga betraktelser. Tror många kan känna igen sig i det tidstypiska ämnet.

Martin Bartholf, grundare, Bartholf Scheibel.

-------

Det var en tuff tävlingsomgång denna månad med nästan 60 inskickade bidrag, och Ikeas film var definitivt en av mina favoriter. "Där livet händer" är ett av de starkare koncepten i Sveriges reklamklimat just nu.

Daniel Hallberg, art director, King.

-------

En film som på ett tydligt sätt uppmärksammar utmaning med det allt växande mobilanvändandet, bra sätt att koppla Ikeas kampanj "Där livet händer".

Pasi Helin, partner, MediaMonks.

-------

Smärtsamt träffande igenkänning som lämnar avtryck. Det är inte många kampanjer som håller för att bli långkörare men denna film visar att möbelvaruhusets vinande koncept fortfarande har mycket kvar att ge.

Stina Lütz, regissör, Camp David.

-------

Arbetsgrupp Åkestam Holst:

Magnus Jakobsson, creative director
Michal Sitkiewicz, art director
Richard Beskow, copywriter
Jesper Holst, art director
Mark Ardelius, copywriter
Leila Widgren, producent
Kjell Månsson, projektledare
Jerker Winter, planner
Jessica Söder, produktionsledare
Anna Forsberg, grafisk designer (BKRY)

Regissör: Martin Werner, Bacon
Produktionsbolag: Bacon

Skäms!

Vi har skaffat en skämslåda på kontoret. Inget fancy, utan en helt vanlig skämslåda i trä. Den är gjord av sådana där pallkragar folk brukar odla i. Vi turas om att sitta i den istället. När någon kommit på en riktigt dålig idé (alltså nu pratar vi dålig på en
nivå du förmodligen inte ens varit i närheten av) får man helt enkelt vara så vänlig att sätta sig ner och skämmas. Än så länge är vi bara två som suttit i den. För den var ju mest på skoj liksom.

Men jag har gått och funderat på den där lådan och tänkt att den kanske inte är en så dum idé trots allt. Månadens Kampanj belönar de bra idéerna, skämslådan bestraffar de dåliga. Typ. Vilket härligt arbetsklimat tänker du nu. Att leva under hotet med att
hamna i en låda om man kommer på en dålig idé låter ju som en bra idé. Not.

Men om man ser den där lådan mer som en slags piedestal? Som ett bevis på att man helt ogenerat vågat kasta ur sig en förflugen, ogenomtänkt, ofiltrerad, ocensurerad tanke. Som en uppmuntran till att ta risker. Då kanske den skulle kunna funka? För är det något jag saknar i reklamvärlden just nu är det idéer som verkar ha fötts i en miljö där man högaktningsfullt skiter i all form av riskanalys (jag väljer att helt bortse från Nike nu för att inte riskera slå hål på min tes). Om det sedan beror på att kunderna
väljer att spela safe eller på att byråerna hamnat i någon form av identitetskris, har jag ingen aning om.

Apropå det senare meddelade den anrika byrån CP+B häromveckan att de följer i Publicis fotspår och helt slutar att tävla. Cool sak att göra (åtminstone när man ligger på topp) men jag undrar om beslutet inte motverkar just det där risktagandet. Visst har det gått inflation i reklamtävlingar och visst kan fokus riskera att hamna fel hos enskilda kreatörer, men de fyller också ett syfte i att uppmuntra förut inte tänkta tankar, tankar som inte sällan kräver ett visst mod att släppa fram och förvekliga.

Vilket för oss tillbaka till skämslådan och det faktum att jag är uppe i uppe i 1 763 tecken och inte har en aning om hur jag ska avrunda den här krönikan innan jag nått de stipulerade 2 000. Borde tänkt på det lite tidigare. Typ när jag kom på idén. Jag tar
med mig tjocktröjan så jag har något mjukt att sitta på. Hejdå!