Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

11 september 2001 blev startskottet för Martin Gelins USA-karriär

Publicerad: 18 Augusti 2017, 14:20

Martin Gelin hemma i Park Slope, i nordvästra Brooklyn, New York.

Han är en av Sveriges mest inflytelserika USA-korrespondenter. För Resumé berättar Martin Gelin om den häpnadsväckande karriärstarten på ett flyg till New York – samtidigt som World Trade Center attackerades.


Ämnen i artikeln:

DNJan GradvallAftonbladetSvDNew YorkMartin GelinDonald Trump

Det var den stora flyttdagen. Martin Gelin, som hade fått ett erbjudande om att skriva en New York-kolumn varannan vecka för Aftonbladet Puls, satt nedsjunken i en flygplansstol över Atlanten. En något försenad laptop-leverans hade gjort att flytten blivit en dag försenad, men nu var han äntligen på väg.

Någonstans över Grönland meddelar piloten att det har uppstått en situation: De måste vända. Han nämner fåordigt att ett flygplan har kraschat in i World Trade Center. I ett andra meddelande understryker han att det som skett inte hade varit en olycka.

Det fanns inget wifi, ingen telefonkontakt. Mer information kom aldrig. Martin Gelin såg sig omkring. De flesta passagerarna steg på i Ryssland och i takt med att beskedet spred sig uppstod något av en stoisk rysk stämning. Eftersom färden blev kortare än väntat vägde planet för mycket inför landningen i Stockholm och de blev tvungna att tömma bränsle över öppet hav. En kuslig lilafärgad gegga lade sig över planets passagerarfönster.

Det var först på svensk mark som Martin Gelin insåg vidden av vad som hade hänt. Tankarna snurrade och han började fundera på om det ens gick att genomföra flytten. Men en vecka senare satt han återigen på ett flygplan till New York, och den gången landade planet på rätt sida Atlanten.

16 år senare känner de allra flesta till Martin Gelin som DN:s New York-korrespondent, framför allt för hans nästan dagliga analyser om president Donald Trump under det senaste året. Sedan attacken mot World Trade Center har han skrivit sex böcker och etablerat sig som en av Sveriges mer uppburna USA-korrespondenter. De huvudsakliga uppdragsgivarna har skiftat från Aftonbladet till SvD och från 2012 slutligen DN, förutom en mängd andra titlar som Fokus och Tidningen Vi. Han kommenterar amerikansk politik i CNN samt BBC, och ger även föreläsningar om ämnet. Bortsett från en kort avstickare till Sverige som digital kampanjkonsult för de tre rödgröna partierna inför valet 2010, har journalisten bott i New York under hela 2000-talet.

Martin Gelin hade ambitioner om att skapa ett "jävligt snyggt kontor" i den nya lägenheten i Park Slope i nordvästra Brooklyn, dit han och hans amerikanska fru flyttade för snart ett år sedan. Men än så länge är det mest bara hennes kaktusvurm som gör avtryck i hans krypin, förutom några oorganiserade travar med böcker och tidningar. Genom fönstret syns en grön och rofylld trädgård.
– Jag har bott i stadsdelen i tolv år. Det är ett lugnt, behagligt och civiliserat område vilket är rätt skönt att ha i kontrast till New Yorks övriga gytter. Det är en intensiv stad, så det är skönt med en fridfull hemmiljö. Jag flyttade bara två kvarter ner på samma gata när vi flyttade ihop.

Han glömmer aldrig de första veckorna i New York.
– Jag skulle "ta pulsen på New York" och skriva lättsamma artiklar för Aftonbladet. Det var omöjligt att inte låta dem präglas av tiden. 9/11 var det enda folk pratade om. All politisk debatt handlade om det, samtidigt som upptrappningen mot Irakkriget hade sin början. Det var gigantiska demonstrationer runt om i landet och det var nog första gången i mitt liv som jag kände att jag var med om något riktigt historiskt.

– Det var en sorglig tid, men samtidigt rådde en vänlig stämning som annars inte är så vanligt i staden. Grannar bjöd in varandra till middag och det fanns en samhörighet som jag tror var ganska unik.

Situationen måste ha inneburit många uppslag för dig?
– Ja, absolut. Allt fokus låg på New York, och många svenskar sympatiserade med invånarna.

Vad var din taktik för att etablera dig som frilansare?
– Jag läste en väldig massa artiklar och försökte söka mig till sådant som inte alla andra skrev om, sedan mejlade jag en jävla massa redaktörer. Det gällde att hitta de som var intresserade av USA, och sedan peppra på med förslag. Som Daniel Sandström på Sydsvenskan till exempel. Dessutom reste jag mycket, och försökte hålla mig borta från horderna av journalister.

– Det är lite märkligt att bevaka ett gigantiskt land som USA. Men jag har försökt att inte låta det som händer kring presidenten sätta agendan hela tiden. Hans uttalanden och personalsammansättningar är naturligtvis viktiga, men det är även resten av landet. Så det har blivit lite av min nisch att försöka skildra hur de politiska besluten faktiskt påverkar vanligt folk i deras vardag. Att försöka förklara vad de tycker och hur de tänker. Och då måste man ta sig utanför New York och Washington.

Hur landade du i det perspektivet?
– Dels är det svårt att konkurrera med de storpolitiska källorna som Washington Post och New York Times har. Dels tyckte jag att såväl svensk som europeisk media producerade ganska dåliga och stereotypa reportage om den amerikanska landsbygden i början av 2000-talet. Det fanns lågt hängande frukt i den kategorin. Därtill tycker jag genuint att det är viktigt att visa hur politiken tar sig uttryck i praktiken.

Stockholmsförorten Orminge brukar vanligen förknippas med Ulf Lundell, eller kanske Markoolio, som båda bodde där som barn. Till namnen sällar sig även Martin Gelin, som hade en anspråkslös uppväxt i mammas radhus i trakten. Barnen kunde ta cykeln till de omkringliggande insjöarna och bada på sommaren, likväl som ta bussen in till storstadspulsen.

Martin Gelin var ambitiös och nyfiken – han läste mer än de andra och törstade efter information. Som barn av sin tid började han skrivandet med sitt eget fanzine.
– Jag brukade köpa brittiska och amerikanska musiktidningar i presstoppbutiken som låg i närheten av Gallerian i stan. Det doftade magasin och jag drömde om att skriva som de sofistikerade brittiska profilerna. Jag tror att musik, sport och tv länge har varit områden med låg status bland journalister, så det är lite lättare att komma in där, få eget svängrum och en egen röst redan när man är sjutton. Det är en tacksam språngbräda för många.

Som Jan Gradvall, musikjournalisten som också han inledde karriären med ett fanzine, en generation före Martin Gelin. På 90-talet kom han över den yngre förmågans produkt och beslutade att ge honom chansen på Nöjesguiden. Då gick Martin Gelin fortfarande på gymnasiet i Nacka. Nöjesguiden ledde sedermera vidare till kultförklarade Bibel och Pop, strax innan titlarna begravdes. Innan den första arbetsdagen på Aftonbladet producerade han dessutom korta videosketcher och hemsidan för TV4:s "Sen kväll med Luuk".

Martin Gelin hade alltid drömt om USA och landets enorma städer, förförts av dess populärkultur. Men det var i samband med det dramatiska valet år 2000 som han blev i det närmaste besatt av landets politik.
– Det var Al Gore mot George W Bush och en spännande omräkning av rösterna. Ingen tog Bush på allvar, och det kändes osannolikt att någon som han kunde bli president.

Den omvälvande starten med 9/11 var på något sätt vältajmad för Martin Gelins egen karriär. Terrorattacken var i mångt och mycket startskottet för den politiska polariseringen vi ser i USA i dag, med president Donald Trump som den yttersta symbolen. Martin Gelin har följt utvecklingen på nära håll från dag ett och tillskansat sig en ovärderlig kunskapsbas om amerikansk politik – men även media.
– Jag minns när en rådgivare till Bush sa det berömda uttalandet att vi "skapar vår egen verklighet". Någonstans där föddes den postmoderna högern och den extrema polariseringen. Samtidigt fick Fox News sitt stora genombrott.

Bland annat har det utmynnat i Augustprisnominerade boken "Den amerikanska högern".
– Den är jag i särklass mest stolt över. Jag tror inte det är en allt för stor överdrift att påstå att den förutspådde den radikalisering av republikanerna som banade väg för Trump.

Nu skriver han en ny bok tillsammans med Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson som har pluggat på Harvard inom ramen för Niemanstipendiet. Duon gestaltar hur Silicon Valleys techjättar som Google och Facebook påverkar förutsättningarna för demokratin, kopplat till begreppet "fake news", mediernas förtroendekris och det nya politiska samtalet. Man har intervjuat såväl högerextremister som forskare och företrädare för de stora företagen.

Boken är på sätt och vis en sammanfattning av korrespondentens tid i USA.
– Jag kom hit när 9/11 hände och den moderna internetkulturen föddes. Det är två av de händelser som har präglat oss mest i dag. Boken tog slutligen form under Trumps kampanj, som de senaste två åren har gett en oändlig mängd exempel på de problem jag har försökt granska, och som tar avstamp i teknikföretagen.

– Efter presidentvalet 2016 är det många som har sagt att sanningen är död och att journalistiken inte spelar någon roll längre. Jag får ofta mejl från folk som tycker att medierna måste sluta skriva kritiskt om Trump, eftersom hans väljare ändå aldrig kommer att sluta stödja honom. Men det tror jag är en självförstörande tankebana. Trump är otroligt impopulär i dag, och har förlorat stödet från var fjärde väljare. Det tror jag beror på att medierna faktiskt granskat honom benhårt och avslöjat den korruption och de lögner som administrationen präglas av.

Martin Gelins 5 karriärtips

- Om du ser en hord av journalister, gå åt andra hållet. Unika reportage skapas sällan genom att sträcka fram en mikrofon ovanför 53 andra mikrofoner. Vänd dig bort från scenen där politikern håller tal och prata med publiken i stället. När ett drev uppstår, ta en andningspaus. Irak-kriget hade kunnat undvikas om journalister gjort det. Veckan innan Trump vann presidentvalet var USA:s mest inflytelserika politiska journalister upptagna med att bevaka risottorecepten i Hillary Clintons email.
- Lämna skrivbordet. Alla kan sitta hemma och formulera snärtiga tyckartexter, men det är betydligt svårare för redaktörer att tacka nej till ett unikt reportage från en plats där de inte har någon annan journalist.
- Läs allt. Man blir aldrig bättre än böckerna och tidningarna man läser. Jag lärde mig skriva långa reportage genom att granska mina favoritjournalister och metodiskt bryta ner beståndsdelarna i deras texter.
- Ignorera trollen.
- Lyssna inte på vad jag säger. Min journalistiska resa har varit väldigt okonventionell och det hade nog lika gärna kunnat gå åt skogen. Omständigheterna för journalistik förändras så snabbt just nu att det som fungerar i dag inte behöver fungera i morgon. Den som säger sig ha alla svaren ljuger.

Fakta / Om Martin Gelin

Ålder: 39
Bor: New York.
Uppvuxen: Orminge.
Familj: Gift med Meagan, jurist i New York. Mamma, pappa, bror Gustav och syster Sinnika i Sverige.
Tjänar: 818 000 kr (2015) .
Karriär i korthet: Reporter på Nöjesguiden, Bibel, webbproducent för "Sen kväll med Luuk" och på Aftonbladet. Frilansjournalist i New York från 2001 för Aftonbladet, Sydsvenskan, Fokus och Svenska Dagbladet. Digital kampanjkonsult för de tre rödgröna partierna 2010. Från 2012 New York-korrespondent för DN. Författare, föreläsare och politisk kommentator.
Utbildning: Historia på Stockholms universitet, litteratur och statsvetenskap på New York University och New School University. "Men varje reportage och bok jag skrivit har varit en ursäkt att lära mig om det jag är nyfiken på."
Medievanor: "Jag var helt digital i många år men har återvänt till papper. Prenumererar digitalt på fem dagstidningar men älskar att läsa The Atlantic och New York Review of Books på papper och kludda anteckningar i marginalen. Försöker generellt ta tillbaka befälet över min egen tid i stället för att drunkna i sociala medier-flöden. Skänker entusiastiskt pengar till alla medieföretag som ber mig, från The Guardian till Blank Spot, McSweeeney's och Laurie Pennys konto på Patreon."
I lurarna: "Gammal sydstatsrap och George Strait. Podcasten Death, sex and money, P1:s Konflikt och det mesta från Vox."
Lästips: "Rasismen är det största såret i den amerikanska historien och tyvärr det viktigaste politiska ämnet här just nu. I år har jag bland annat läst Isabelle Wilkersons "The warmth of other suns" och Ibram Kendis "Stamped from the beginning". Brukar även tipsa om Susan Faludis "Stiffed" och Bryan Stevensons "Just mercy". Evan Osnos i New Yorker är frustrerande briljant, oavsett om han skriver om korruption i Kina eller om nazister i USA."
Rekommenderar: Rebecca Solnits Facebook-haranger.

Mårten Färlin

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.