Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Björn Rietz: Don't fight it

Publicerad: 17 december 2018, 08:27

Björn Rietz

Foto: Mattias Edwall

Underskatta aldrig kraften av en kall öl i den första vårsolen. Björn Rietz återbesöker Melbourne.


Det var redan på fredagen under min första vecka på byrån i det nya landet som jag höll på att bränna mina skepp. Du vet hur det är på ett nytt jobb – ambitionen ska lysa om dig. Om du är chef ska du även visa dig vara tydlig med en klar målsättning och vinna respekt för din person. Det visste jag eftersom jag hade genomgått en tredagars ledarskapsutbildning, och hade en hel liten anteckningsbok full av "do:s and don't:s". Problemet med utbildningen var att den var ledd av DDB:s HR-chef i New York och det ligger inte bara en ocean av vatten mellan USA och Australien utan även en ocean av kulturskillnader.


Lunchtid och veckans sista dag. Jag såg fram emot att få trängas med min personal över en smörgås i kafeterian. Väntade strategiskt tills alla hade gått för att visa att jag inte är den som hänger på låset en minut över tolv.

Jag behövde inte trängas. Kafeterian kändes lika välbesökt som en ishockeyhall på midsommarafton. Tog med mig smörgåsen ut på en bänk och lapade några värmande solstrålar innan jag återvände till kontoret som var ... tomt. Klockan blev ett och hon blev två. Fortfarande tomt på den kreativa avdelningen. Jag gick upp ett våningsplan där projektledare och administratörer fanns. Tomt. I receptionen mötte jag till slut en levande varelse, en receptionist. Klockan var då närmare tre på fredagseftermiddagen.
"Var är alla", frågade jag. Har jag missat ett kärnvapenkrig eller något stor­möte? (det senare med en smula oro).

"Oh, they all went across the road, it's such a gorgeous spring day so they're still there" sa hon med ett tonläge som om jag frågat var man vässar pennan nu för tiden.
Mitt fågelholksface avslöjade att jag inte fattade.
"I guess the beer garden opens today", sa den förströdda.
Aha! Man smiter från jobbet halva dagen för att dricka öl i vårsolen. Ett snabbt överslag: cirka 100 personer x 4,5 timmar = 450 arbetstimmar x 200 dollar (genomsnittligt timarvode) landar på 90 000 dollar. Dra av hälften för att räkna bussigt och det blir ändå 45 000 dollar i missad potentiell intäkt. Jag gav mig själv två val: antingen gör jag det enda raka och kräver en rejäl uppsträckning på måndagsmötet när alla är nyktra och utvilade. Eller så går jag "across the road" (uttryck för puben som låg närmast) och köper några stora tillbringare med öl och bjuder runt. Jag tackar min inre kompass för att jag valde det senare.

Det blev inte bara en trevlig eftermiddag utan även en lärdom för resten av livet.
Don't fight it kallar jag den. Den där vårdagen i pubträdgården bidrog till att jag fick uppleva en lojalitet vars like jag aldrig mött tidigare eller senare. Den märktes särskilt när vi manglade oss genom utdragna pitcher. Senare frågade jag en cd-kollega vad
han trodde hänt om jag valt det första alternativet. Han såg mig i ögonen, vände sedan blicken mot sin kalla öl och sa med låg röst: "With a bit of luck you would have lasted six months."

Allt du hört om att australiensare är lata stämmer inte. Kanske gällde det en gång i tiden, men absolut inte i dag. Tempot i yrkeslivet är högt, men man ska akta sig för att sätta sig på några höga hästar. "Tall poppy" betyder ungefär mallgroda. Man avskyr typer som agerar likt de vore förmer än andra. På den punkten är de ganska lika oss svenskar. Kanske är det också ett skäl till att australiensare och svenskar kommer så bra överens. Dess­utom har vi också svårt för att tacka nej till en kall öl när de första värmande strålarna från en vårsol smeker bleka vinterkinder. God jul från Melbourne!

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.