Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

"Bjudresor ger bättre kulturjournalistik"

Publicerad: 17 april 2008, 12:26

I nya Bon (nr. 44 2008, ute nu) porträtterar jag den isländska modeskaparen Steinunn. Om det var den danska pr-byrån, Steinunn själv eller den svenska agenten som betalade för min resa till Island minns jag ärligt talat inte.


Men en sak är säker – det var inte Bon. Vilket jag väl egentligen borde hålla tyst om. Bjudresor är inte comme il faut. De anses hota pressfriheten och undergräva den journalistiska integriteten.
Vad gäller kultur- och nöjesjournalistisken är det emellertid hög tid att göra upp med den myten och börja se till de förutsättningar som faktiskt gäller just idag, på just svenska redaktioner.

Allt sedan nittiotalet har resurserna på svenska kultur- och nöjesredaktioner krympt och krympt och… krympt. Det innebär att den som idag inte åker på bjudresa är den som blir styrd. För de svenska tidningar, sajter och tv-kanaler som i den fria journalistikens namn aldrig låter sig bjudas flaxar knappast runt i världen för egna pengar – det har de inte råd med. I stället tvingas de sitta på sina bakar och vänta på att artikelidéerna ska levereras på silverfat i form av en inbjudan till presskonferens runt hörnet från redaktionen.

Åker en artist förstaklass till Stockholm och bor tre nätter på Grand med hela sitt entourage är det nämligen ingen som frågar vem som står för notan. Vilket betyder att en handfull skiv- och filmbolag samt två konsertarrangörer och två filmfestivaler egenmäktigt styr över vilka som intervjuas i svenska medier.

När det gäller litteraturbevakningen är maktdominansen total. Att en svensk tidning själv betalar för att åka utomlands och intervjua en författare är, Nobelpristagare undantaget, helt unheard of. Betalar däremot ett förlag för att en utländsk författare kommer till Sverige – då blir det förstasidor och djupgående tv-samtal och svartvita porträtt för hela slanten.

Alternativet till de välregisserade promotionbesöken är att man skickar en allmänkorrespondent. Med urvattnade, felaktiga resultat. Den stackars korren har ju sällan de kulturkunskaper som krävs.
Om fler lät sig bjudas skulle de svenska medierna kunna erbjuda en verkligt internationell och mycket friare kulturbevakning. Jag är säker på att redaktörernas urvalsförmåga är oändligt mycket bättre än de marknadschefers som i dag väljer vem som ska sättas på ett plan till Sverige.

Själv säger jag regelbundet nej till bjudresor och jag skulle aldrig åkt till Island om jag inte ansåg att Steinunns exceptionella talang hade en självklar plats i Bon. Att någon bjöd på resan gjorde skillnaden mellan å ena sidan ett färdigt pr-paket bestående av pressbilder och tio minuters intervju i en hotellobby, å andra sidan ett djupgående möte i en kreativ persons egen hemmiljö och exklusiva bilder med ett eget visuellt uttryck. Som redaktör, och som läsare, väljer jag det senare vilken dag som helst.

Madeleine Levy
, chefredaktör Bon

Fotnot: Debattartikeln är även publicerad i veckans nummer av Resumés papperstidning.

Tobias Rydergren

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.