Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Därför behövs Madde hemma i Sverige

Publicerad: 7 mars 2014, 12:57

Peppe Engberg, Resumés fredagskrönikör.

Valrörelsen rullar. Somliga vill bara prata invandring. Andra pratar om kris och arbetslösheten. Men ingen pratar om det bakomliggande problemet: Befolkningsfrågan. Men först en sak som jag mår dåligt av.


Ämnen i artikeln:

Peppe Engberg

@ATT MÅ DÅLIGT RÄCKER INTE
Superlativsjukan är som vi vet det nya svarta. Allt är jättemycket, superstort. Fett. Bara ett uttryck förblir vad det varit, trots att det förökat sig som kaniner även i mediespråket.  Jag tänker förstås på att alla plötsligt "mår dåligt". Läser i tidningen att "män saknar ord för att säga att de mår dåligt" (SvD 3 mars).

Det tvivlar jag på.

Går jag till Google tar det bara 0,22 sekunder (!) att hitta 7 850 000 artiklar där någon "mår dåligt" – och alla är inte skrivna av kvinnor.
Det är dåligt.

Jag tror att även du inser vad som kommer att hända: Fortsätter vi att tona ner våra mådåligt-känslor på denna slätstruket kommunikativa dålig-nivå, kommer människor successivt att må mindre dåligt i förhållande till andra känslor som hela tiden tar för sig – typ superhungrig, jättetrött, fett avundsjuk.

Det betyder i sin tur att redaktörerna för alla mådåligt-program kommer att tappa intresset för mådåligt-trenden och istället lyfta fram någonting som åtminstone är fett. Eller super.

Nu känner jag att jag mår dåligt över det också. Nästan kränkt.

@MER NÄRSYNT OM DEFEKTER

Tätt sittande ögon kan bero på en defekt. Foto Colourbox

Apropå svepande diagnoser: Ett storkrig har i veckan seglat upp. Jag tänker inte på  Putin och Ukraina. Utan kriget mellan bloggorskorna Isabella Löwengrip och Katrin Zytomierska, där de använder varandras barn som tillhyggen.

"Blondinbella ser ut som en gris och hennes unge också", skrev Zytomierska. En kommentar hon senare tog bort. Det gjorde hon rätt i. Det är jättehemskt med såna där personangrepp. Det finns så mycket viktigare saker att blogga om, eller hur?
Till exempel: Har inte både Isabella och Katrin ovanligt tätt mellan ögonen?

Kanske ser jag fel, vilket i så fall beror på att jag är astmatiker. Det är inget jag mår dåligt över. Tvärtom: Kanske är det förklaringen till att jag målar bättre än jag skriver – särskilt när det gäller att fånga kvinnan i mitt liv. Och jag är inte ensam: Att ha en personlig defekt har blivit en tillgång i karriären – tänk bara på hur var och varannan i medievärlden plötsligt hävdar att de absolut har en släng av ADHD eller någon annan bokstavskombination.

Minst.

Jag har med en dåres envishet i några krönikor hävdat att vi uppskattar människor mer för deras brister än för deras förtjänster. Dagligen inser jag hur rätt jag har. Det visar inte minst det här med ögonen. Läser att forskarna vid Harvard kommit fram till att Rembrandt var skelögd. Genom att studera 36 självporträtt, har man visat att denna defekt är hemligheten bakom konstnärens förmåga att förvandla en tredimensionell verklighet till tvådimensionella målningar.

Intressant, eller hur?

– Vilka jäkla tur att pappa och mamma Rembrandt inte förstod att grabben behövde glasögon! För att inte tala om laser...
Återstår att visa att det är verkligen är Rembrandt som målat Rembrandts självporträtt. Det är ingen hemlighet att den gamle målarmästaren, som aldrig i livet skulle ha råd att köpa en Rembrandt, lät sina elever kopiera hans självporträtt för att öka marknaden. Åtminstone fyra av dessa Rembrandts självporträtt anses vara överlägsna originalet, när det gäller penselbehärskning och teckningsförmåga.

Kanske var hans favoritelev inte bara skelögd, utan även astmatiker?
PS. Rembrandt var inte bara skelögd. Han var snål också. Och det sägs att hans elever brukade måla mynt på ateljégolvet, bara för nöjet att se mästaren krypa omkring och förgäves försöka lägga rabarber på slantarna. Men det är väl sånt man får leva med, när man har en perfekt defekt.

Om sanningen ska fram har även kvinnan i mitt liv en defekt. När hon är trött eller berusad blir hon vindögd (bildbevis). Det betyder att hon inte ser när någon flirtar med henne på krogen – en defekt jag gärna lever med.

@NÄR SKA JIMMIE TA ITU MED DEN BLÅGULA MULTIKULTIINVASIONEN?

Därför behövs Madeleine i Sverige. Foto Brigitte Grenfeldt

Den intensiva invandringsdebatten till trots: Även om somliga tror att alla utlänningar vill socialturista här uppe på tundran, så sker det ett betydande gränsöverskridande åt andra hållet:

Totalt utvandrade 51 747 personer under 2012 – vilket kan jämföras med att på 60-talet utvandrade cirka 18 000 svenskar.

Totalt bor cirka 550 000 svenska medborgare permanent utanför Sveriges gränser. Det visar siffror från föreningen Svenskar i Världen. Fyra länder släpper in huvuddelen av utlandssvenskarna: USA (100 000), Storbritannien (90 000), Spanien (90 000) och Norge (80 000). Ytterligare åtta länder har fler än 10 000 utlandssvenskar: Frankrike (30 000), Tyskland (18 000), Schweiz (10 000), Finland (13 000), Danmark (13 000), Belgien (10 000), Italien (10 000) och Thailand (10 000). Alla siffror är uppskattningar från svenska konsulat och ambassader.

Resultatet: Det finns fler utlandssvenskar än det finns göteborgare. Svenskkolonin i London är större än Faluns hela befolkning. Och den naturliga frågan är förstås:

– Ska det här verkligen vara tillåtet?! Kan inte Jimmie Åkesson ringa sina polare utomlands och sätta stopp för den blågula multikultiinvasionen!? Där ute måste väl SP ha broderpartier som vågar ta i med hårdhandskarna mot alla jävla invandrare!

Okey, det finns bättre sätt. För egen del saknar jag ett övergripande krav i valrörelsen: Femdubbla barnbidraget! Tänk efter: Vad ligger bakom det kinesiska tillväxtundret? Svar: Att antalet kineser i arbetsför ålder steg från 407 miljoner 1975 till 786 miljoner (2005). Och pyramiden växer i basen. Bara en av tio är över 60. Kort sagt: kineserna blir rikare för att de ynglar av sig, inte tvärtom. Ty som Zhou Enlai sa:

– Två händer skapar mer än en mun äter.

Vad är det stora hotet mot det svenska välståndet? På lång sikt, en enda sak: Demografin. Pensionärsboomen. Problemet: Vad unga människor än gör i sängen, så är en sak säker: ni gör inte barn.

Hela Europa brottas med samma problem, men ingen pratar om det. I krisländer som Spanien, Italien, Grekland och Irland rasar födelsetalen, precis som i Sverige på 90-talet. Den vita fläcken ingen pratar om: Kapitalismen lever på att folk gör barn!

"Världens demografiska freakshow pågår i Japan där det snart säljs fler blöjor till äldre än till småbarn, skriver Sveriges bäste ekonomijournalist Andreas Cervenka. "I andra änden av skalan finns Afrika som står inför en befolkningsexplosion. Och mycket riktigt vallfärdar alla fondförvaltare med självaktning numera till denna tidigare så försummade världsdel....".

Det har du inte tänkt på, eller hur Picasso? Det i sin tur beror på att inga partier talar om de krisande födelsetalen i valrörelsen. Inga politiker twittrar om Befolkningsfrågan.  Alla nöjer sig med att tycka eller inte tycka om invandringen.

Det är att inte se skogen för alla träd.  Det överskuggande problemet är att välfärdssystemen i västvärlden kommer att kollapsa under den omvända ålderspyramiden.  En massiv arbetskraftsinvandring kan möjligen ändra på det – men handen på hjärtat: hur många tror du vill flytta till tundran här uppe, när länderna kring ekvatorn får upp ögonen för problemet?

Och lösningen? Bygg små bostäder och höj barnbidraget! Pengar är inte allt, men allt är roligare om man får betalt. Det insåg Socialdemokraterna när man 30-talet införde det första barnbidraget. Då som nu var befolkningsstrukturen ett överskuggande problem. Födelsetalen sjönk kraftigt i Sverige under krisen och blev de lägsta i västvärlden.

Men till skillnad från nu, vågade kloka politiker göra Befolkningsfrågan central i samhällsdebatten.

Money talks. Det allmänna barnbidraget infördes 1948 och uppgick till 260 kronor per barn och år. Och det funkade! Jag vet, för att jag tillhör första kullen ut. Det har jag min mors ord på. Jag är inte bara resultatet av en vanlig spasm i mörkret, utan även en produkt av kloka politikers förmåga att tänka längre än till den senaste opinionsmätningen.

Den tidens politiker insåg inte bara att det allmänna barnbidraget satte friska fötter på välfärdsbygget. Man insåg dessutom att "alla ska med". Barnbidraget var genialt också för att det gick till alla, oavsett inkomst. Därmed drog man in den växande medelklassen och de rika i välfärdsbygget – en aspekt som kritikerna ännu inte förstår storheten i (jfr Rot & Rut).

Alltså: Höj barnbidraget kraftigt (femdubbla!) och rädda morgondagens välfärd! Jag erkänner att jag talar i egen sak: Den dan det behövs, vill även jag få hjälp av unga starka händer i vården. Oavsett om de är svarta eller vita.

Nu ska jag jobba. Eftersom allt hänger ihop här i hörnet sitter jag nu på Dagens Industris Afrikakonferens och lyssnar på svenska investerare, som med Anders Borg i talarstolen insett att det är i det unga Afrika allt intressant händer.

I kväll tar jag en tur till Bengalen, även det ett ungt projekt. Förra året prisades Shanti Touch of Bengal som Europas bästa asiatiska restaurang (Asian Curry Awards i London). Men Södermalm är en egen världsdel och jag föredrar nyöppnade Gossip på Skånegatan 71. I kväll blir det tredje gången gillt på en vecka. Starkt och överraskande gott, vilket förklarar veckans vinjettbild Jag förstår varför Fantomen drack mjölk då och då. Guran hade väl druckit upp all Bangla öl.

Skriv och berätta var du går en sån här underbar fredagskväll: peppe.engberg@gmail.com

Krister Berntsson

Ämnen i artikeln:

Peppe Engberg

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.