Efter två vändor i USA: Adam Kerj vill hitta nästa äventyr

Tunnelbanan dånade fram under Chicagos förorter i riktning mot 35 Wacker Drive, en av stans tre centrala huvudgator. Det var sommaren 1993 och den tjugosexårige Adam Kerj stod i en av vagnarna på väg till sin allra första praktikdag på reklambyrån Leo Burnett. Han hade aldrig tidigare satt sin fot i centrum, än mindre på byrån, och reste därför i sällskap av en kvinna anlitad av företaget.

Trots att himlen var klarblå såg Adam Kerj knappt skymten av solen när de tagit sig upp ovan mark. Stadsdelens enorma höghus fällde skuggor över allt han såg. Näst intill chockad över sina första kliv i skyskrapornas värld följde han kvinnan mellan tutande bilar och under broarna som bar stadens L-trains. Efter ett par kvarter stannade hon upp framför ett av de höga husen, sa "här är Leo Burnett". Adam Kerj lyfte blicken mot toppen av den 44 våningar höga skyskrapan, "okej, men vilken våning ska jag till?" Kvinnan, som var i färd med att överge honom vände sig om med ett förvånat uttryck: "Nej alltså, det är Leo Burnett-huset."

Adam Kerj ler åt sin ungdoms naivitet, i dag ungefär 30 år äldre och ett helt yrkesliv klokare. Han sitter nedsjunken i en av Epicenters flyttbara sittdynor, klädd i helsvart t-shirt och svarta jeans med trendiga sneakers, som en äkta svårmodig reklamare.

Han minns att han inte riktigt hade förstått att han skulle jobba på en av världens största reklambyråer med omkring 2 500 anställda – i ett och samma hus. Inte mindre än 300 personer på Leo Burnett hade yrkestiteln kreatör, precis som honom.

Det var till en början svårt att ta in, men han hade kommit till en jättemaskin.
– Det var rätt omtumlande. Jag hade en slags inställning att folk skulle veta vem jag var när jag gick in där till receptionen och sa "hej, jag är här nu". Som tur var fanns det faktiskt en person som hade koll på mig och visade till en av skrapans sexton "hörnor". Man kan säga att det fanns sexton kreativa byråer under en och samma byrå, och jag skulle vara i en dynamisk grupp med människor från hela världen.

Adam Kerj är sedan några månader tillbaka helt arbetsbefriad, nyligen hemflyttad efter livets andra USA-sejour. På Epicenter spenderar han dagarna med att begrunda sin framtid.
– Jag är verkligen mån om att nästa utmaning blir rätt. Det händer så mycket i branschen, och jag ser det här som en jävligt bra chans att tänka igenom saker och ting i lugn och ro.

Det är en av landets mer välmeriterade reklamare som sitter sysslolös. I bagaget har han flera cd- och cco-roller på stora svenska såväl som amerikanska byråer.

Resan började på Ekerö, med en fallenhet för teckningar och en förtjusning för reklam.
– Jag började rita och skriva små humorbaserade historier i ganska tidig ålder, ofta till min mamma och pappa. Det kanske låter banalt, men så var det. Så det föll sig ganska naturligt att jag blev intresserad när jag i tonåren hälsade på min syster som jobbade på en byrå. Jag hade alltid varit road av reklam, men aldrig riktigt tänkt på hur det går till bakom kulisserna, och att man faktiskt kunde jobba med att ta fram kreativa idéer åt företag. Tanken på att idéerna kunde hamna i tidningsannonser, på tv eller ute på gatan var svindlande.

Systern och hennes kollegor berättade för Adam Kerj om en reklamutbildning, och uppmanade honom att söka. Efter lumpen i Luleå och språkstudier i Cambridge följde han rådet och blev sedermera antagen på Berghs.
– När utbildningen var slut blev jag omgående less på att branschen hela tiden efterfrågade "tunga" och erfarna medarbetare, och skrev därför en raljerande text där jag frågade hur man då ska lyckas som nykläckt. Den publicerades i Resumé och därefter ringde Sven-Olof Bodenfors och undrade om jag inte ville praktisera på Forsman & Bodenfors i Göteborg. Det var fantastiskt – att få chansen att jobba med så briljanta människor som sedan blivit några av branschens legendarer.

Strax efter halvåret i Göteborg gick Adam Kerjs pappa på en midsommarfest. Där träffade han en man som jobbade på Leo Burnett Chicago.
– "Jag har en son som just gått ut reklamskolan och säkert skulle vilja jobba i Amerika" sa han. "Be honom skicka arbetsprover" blev svaret. Några månader senare fick jag ett samtal om att jag var välkommen på praktik. Det hela var en riktig slump.

Det gick bra för Adam Kerj på Leo Burnett i Chicago, och dröjde inte länge förrän han kunde skaka av sig praktikanttiteln och anställas som kreatör. Bara tre år senare erbjöds han att bli cd på byråns nya motsvarighet i Köpenhamn.
– Det var till min stora förvåning, och jag förstod knappt vad jag skulle göra med lönen. Så jag frågade om de inte kunde halvera min lön, och ge andra halvan till min rumskamrat och kollega i Chicago, Charlie Fisher. Vi jobbade och trivdes väldigt bra tillsammans, och på sätt fick vi båda möjligheten. Vi drog in Köpenhamn-byråns första guldlejon med Roy Andersson för Dyrup. Charlie bor kvar i Köpenhamn. Jag är gudfar till hans son och han var best man på mitt bröllop. Vi är fortfarande bästa vänner.

Adam Kerj däremot, flyttade tillbaka till Sverige. Där var han med och drog igång två byråer, först TBWA sedan Saatchi & Saatchi.

Efter tio år på den senare byrån, började det som bekant återigen rycka i USA-tarmen. Hustrun lade sin juristkarriär på Handelsbanken på vänt, de tre barnen såg fram emot att uppleva "världens mäktigaste stad" och Adam Kerj såg med tillförsikt på fyra år i reklam-meckat New York. Först ut var japanska Dentsus digitala nykomling 360i.
– När jag kom dit hade de knappt en kreativ avdelning. De behövde en kreativ ledare som hade jobbat länge med både traditionella och då nya plattformar, och där kom jag in i bilden.

– Amerikanska byråer har en rätt osentimental syn på den kreativa processen. Trettio personer kan jobba med samma brief, men bara två eller tre blir utvalda efter en trög process. Vissa jobbar i flera år utan att få realisera en enda idé, och jag tror att det kan vara frustrerande för många. På 360i jobbade vi väldigt innovationsdrivet, byggde grejer på måndagen och presenterade för kunden senare samma vecka. Allt gick blixtsnabbt. Det var ett helt nytt tänk och en struktur utan silos. Vi gick från 350 till 1 000 personer på tre år och blev utsedda till årets byrå av Adage och Adweek två år i rad. På så sätt lyckades vi locka till oss unga skickliga kreatörer som aldrig fick ut sina grejer på de större byråerna. Vi hade också få kunder på retainer vilket gjorde att hela kulturen var extremt proaktiv. Närheten till partners som Google och Twitter gjorde att vi kunde testa idéer tillsammans på ett helt nytt sätt.

Kulturen liknade mer ett modernt tech-bolag eller en startup, än en traditionell byrå, menar Adam Kerj. När han lämnade USA var det inte minst den insikten som han bar med sig i bagaget.

Delvis var det också därför han lämnade McCann Stockholm efter knappt två år, i maj 2017.
– Jag känner dåvarande vice vd Thomas Gibson sedan tidigare, och försökte bland annat värva honom som vd till Saatchi & Saatchi när det begav sig. Han var en av de största anledningarna till att jag vände hem. Men efter bara några månader slutade han, och även Cecilia Forsberg Steenberg, som jag tycker om att jobba med. Då kände jag att jag ville göra något nytt. Man lägger ned så mycket tid och passion i den här branschen, och då måste det kännas hundra procent. Det kändes inte kul på McCann helt enkelt. Det var inte svårare än så.

Musiken skruvas upp och en liten bar rullas ut i Epicenters triangelformade lokal. Ett smattrande ljud som otvivelaktigt hör till byråfenomenet pingis sprider sig i lokalen. Klockan är prick 17.00 och en aw kickar igång.

Det är ingen slump att Adam Kerj sitter där han sitter. På Epicenter jobbar massor av förmågor som kunde vara föremål för en verksamhet där startup- och techbranschen får en större roll. De senaste månaderna har tankarna nämligen snurrat kring reklambyråns framtid. Han skruvar på sig och försöker återge sitt dilemma.
– Jag är kanske lite kryptisk nu, men var är branschen på väg, och hur ser framtidens byråer ut? Vad kommer kunden egentligen behöva? Ska startups och reklambyråer verkligen vara så avskilda som de är i dag? Jag pendlar mellan flera olika tankar. En idé är att bygga ett helt nytt bolag, där man kanske inte bara rekryterar de traditionella reklamtalangerna, utan även attrahera mer "freaks" och "geeks". På så sätt kan man få en starkare utväxling, bygga idéerna från grunden och få ut dem på rätt plats och i rätt tid. Det är så mycket som händer här inne, säger han och lyfter upp mobilen, pekar på skärmen.

– Och just därför har idéer och kreativitet i dag större möjligheter än någonsin tidigare att driva både förändring och engagemang. Beroende på vilken strategisk roll man kan ta i näringskedjan, så klart. Men man kan inte vara bäst på allt i kundens ekosystem utan måste våga välja bort. Det ställer i sin tur högre krav på kunderna, deras interna struktur och kompetens.

Du är inne på att starta en egen byrå – och ligga rejält i framkant?
– Jag är inte helt säker på vad det blir än. Framkant blir krystat, kanske mer i takt med tiden. Jag har intressanta diskussioner med byråer men även med andra människor. Men å andra sidan, behöver verkligen Stockholm en ny byrå?

– Kanske det blir utomlands igen. Min dotter blev kvar på New York University. Vi får se, många dörrar står öppna, och jag försöker se till att öppna var och en innan jag går vidare, säger Adam Kerj.

Adam Kerjs 5 karriärtips

- Hitta en mentor som är generös med sin tid, energi och nätverk.
- Älska hantverket, det skiljer ofta de idéer och strategier som är bra, från de som är briljanta.
- Jobba på de tuffaste kunderna och brieferna.
- Ta risker, de mest ambitiösa idéerna är nästan omöjliga att genomföra men en bra byrå hittar alltid en lösning.
- Jobba inte med psykopater, de mest begåvade är alltid de bästa personerna.
- Lyssna inte på mina karriärtips, gå din egen väg.

Fakta / Om Adam Kerj

Bor: Bromma.
Uppvuxen: Ekerö.
Familj: Fru, tre barn och hund.
Tjänar: 3 754 300 (2016).
Karriär i korthet: Forsman Bodenfors, Leo Burnett Chicago, TBWA Sthlm, Saatchi & Saatchi Sthlm, 360i NY, JWT NY, McCANN Norden.
Utbildning: Berghs, Engelska University of Cambridge.
Medievanor: Twitter, NY Times, Wired, TechCrunch, Adage, recode, Slate, Resumé, DM, Vice, The Drum, The Guardian.
I lurarna: Reid Hoffmans Masters Of Scale, Tim Ferris Show och så vidare.
Lästips: "A Confederacy of Dunces" av John Kennedy Toole.
Rekommenderar: Halt and Catch Fire. "Kultserie om datorns utveckling på 80-talet till skapandet av www."