Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Ellos anmäls för ställningstagande om jämställdhet – anklagas betala skamlöner till sömmerskor i Bangladesh

Publicerad: 29 juni 2022, 12:00

Mariko Takedomi Karlsson, doktorand vid Lunds universitet och Maria Sjödin sakkunnig inom företag och mänskliga rättigheter på Fair action. Nu anmäler Fair action Ellos till Reklamombudsmannen.

I Ellos kampanj ”Made by women”, säger sig modeföretaget ta ställning för jämställdhet och kvinnliga rättigheter – de lyfter också fram att de låter olika kvinnors röster höras, för alla kvinnors skull. Nåja, i verkligheten kanske inte riktigt alla kvinnor. Till exempel vägrar Ellos att berätta hur mycket de betalar kvinnor i Bangladesh som syr en stor del av de kläder som Ellos har.


Ämnen i artikeln:

EllosToppnyheterReklamombudsmannen

Lönerna för sömmerskor i Bangladesh och Indien, som också är ett land som står för stor del av tillverkningen av kläderna till Ellos, är så låga att sömmerskorna inte har råd för boende, mat eller sjukvård för sig själva och barnen. 

Nu anmäler Fair action kampanjen ”Made by women” till Reklamombudsmannen, där Ellos säger sig ta ställning för kvinnors skull – samtidigt som de inte vill offentliggöra vad sömmerskorna tjänar i leverantörernas fabriker. 

Även Resumé har ställt frågan om vad Ellos group betalar leverantören för att sömmerskornas löner ska vara skäliga, utan att få svar. Nyligen rapporterade Resumé om att Ellos fällts hos Reklamombudsmannen sju gånger på två år.

Läs mer här: Ellos fälls för sitt rabatterbjudande – för sjunde gången på två år 

Modeföretaget kan inte visa någon plan för att de vill förändra hur de betalar sömmerskorna, det finns heller inte som mål i någon av Ellos handlingsplaner, som Fair action tagit del av. 

– Kvinnorna i Bangladesh och Indien arbetar generellt övertid för att ha råd att ge mat eller sjukvård till familjen. Ofta innebär det upp till 12 timmars arbete, 6 dagar i veckan, kvinnorna arbetar så mycket att de tar slut i tidig ålder, samtidigt slår Ellos på stora trumman för att de står för kvinnliga rättigheter, säger Maria Sjödin, sakkunnig inom företag och mänskliga rättigheter på Fair action.

Den ideella organisationen har ställt frågan om sömmerskornas löner flera gånger, utan att få svar. När svaret uteblivit bestämde Fair action sig för att anmäla kampanjen.

– Den här kampanjen är ett slående exempel på femwashing – man använder feministiska slagord för att öka försäljningen – det är så pass effektivt att det blir värt risken att granskas. Vi ser ju att klädeskedjorna säljer kläder med budskap som ”girl power”, samtidigt som man skänker till kvinnorättsorganisationer, men de har oftast inte koll på att de själva bidrar med undermåliga löner, säger Maria Sjödin.

Den lagstadgade minimilönen i Bangladesh är ungefär hälften av vad en anställd skulle behöva för att leva på sin lön.

– Det har blivit en trend att marknadsföra sig med feministiska ställningstaganden och att baka in en uppfattning om att konsumenten bidrar till hållbarhet om man handlar hos kedjan. ”Köp mer från oss så bidrar du till en bättre värld”, egentligen blir det inte så mycket mer kvar än en reklamslogan, det är ofta överdrivna påståenden, säger Maria Sjödin.

Du missar innehåll i denna artikel på grund av dina cookie-val. Kontrollera dina inställningar och dubbelkolla om YouTube är blockerad under “Visa våra partners”.

Maria Sjödin får medhåll av doktoranden Mariko Takedomi Karlsson, vid Lunds universitet. Hon tittar på kopplingen mellan genus och hållbarhet:

– Det finns många kopplingar, där man prata om jämställdhet, särskilt kring klädesmärken är det vanligt med kampanjer som använder sig av ett feministiskt uttrycksmedel, eller förespråkar female empowerment, inte sällan i marknadsföringssyfte, säger Mariko Takedemoi Karlsson. 

Det kan finnas olika sätt att göra det, i kampanjer, i träningsprogram eller att man är en del av en organisation. 

– En av mina analyser kring den här typen av kommunikation är att en dikotomi skapas mellan kvinnor som konsumenter och kvinnor som producenter. När företag talar om female empowerment, undrar jag vem är egentligen ”the empowerment” för? Till exempel i den här kampanjen står det ”Vi låter olika kvinnors röster höras, för alla kvinnors skull.” Den retoriken anser jag som problematisk eftersom den målar upp en inkluderande om jämlik bild, men det är väldigt diffust vad de menar med ”för alla kvinnors skull”. Är det för alla kvinnors skull eller är det bara till för de som kan konsumera från företaget, säger hon. 

Det har debatterats om kedjornas löner till textilindustrin i många år. 2012 avslöjade Kalla Fakta att H&M inte krävde levnadslön för textilarbetare i Kambodja. Men listan på modeföretag var lång.

– Jag tänker mycket på varför de inte tar ansvar. Hittills har hela textilindustrin kommit undan oavsett vad som händer, vi har haft hur många skandalers som helst, men ändå händer inte så mycket, säger Mariko Takedomi Karlsson.

Svenskarnas klädinköp har ökat med 30 procent sedan år 2000. Vi köper 13,5 kilo textilier per person och år, den största andelen består av kläder. Vi kastar 7,5 kilo kläder varje år, enligt Naturvårdsverket. Klädindustrin är baserad på ”monopsony”, ett uttryck som Ashok Kumar myntat – alltså motsatsen till monopol. I stället för att ha få säljare och många köpare, så har man få köpare (modeföretagen), och många som tillhandahåller kläder. I och med att det alltid finns få köpare och många leverantörer skapar det press på leverantörerna att göra produkter billigare och snabbare.

– De har så mycket konkurrens mellan sig för att köpare ska prioritera att köpa från dem. Mekanismen gör att priser pressas ner och att det hela tiden är krav på att de ska kunna leverera snabbt och billigt, det är en stor anledning till att olika rörelser för mänskliga rättigheter inte haft så mycket effekt fast problemet har funnits länge, säger Mariko Takedomi Karlsson.

För det har förekommit bojkott, men utan större resultat.

– Industrin är så etablerad och man blir matad med marknadsföring konstant, särskilt nu med sociala medier som man kanske inte ens följer – det kommer upp som sponsrad reklam oavsett om man vill se det eller inte. Det är svårt att undvika att se, det uppmuntrar ett beteende där konsumenten känner att man måste uppdatera sig konstant, olika mekanismer hjälper den här maskinen att rulla, säger hon. 

Johan Kromer, sortimentschef på Ellos group skriver i en kommentar till Resumé:
”Fair Action har nyligen anmält Ellos marknadsföringskoncept ”Made by women” till Reklamombudsmannen. I sin anmälan framför organisationen kritik i form av att kampanjen skulle vilseleda konsumenter och skapa en felaktig bild av Ellos som företag.

Made by women har alltid haft som syfte att lyfta fram inspirerande kvinnor med avsikt att bygga samhörighet hos bolagets målgrupp – kvinnan mitt i livet – genom att förmedla deras berättelse på ett naturligt sätt.

Inom ramen för just detta koncept riktar vi kommunikationen till nordiska kvinnor mitt i livet och lyfter liten som stor, gammal som ung. Kampanjen rymmer allt ifrån okända kvinnor med en viktig historia, kvinnor med ett starkt mode- eller inredningsuttryck samt kvinnor som är välkända och inspirerar andra kvinnor och som engagerar Ellos målgrupp.

Ellos välkomnar extern granskning av den egna marknadsföringen. Vår utgångspunkt är alltid att värna om våra kunder och bidra till ansvarsfull marknadsföring. Vi kommer att se över att kampanjens innehåll, som formulerades 2019, fortfarande uppfyller sitt syfte att utgöra inspiration för bolagets huvudsakliga målgrupp.”

Hur ser ersättningen ut för sömmerskorna i Bangladesh, finns det någon sanning i Fair actions påstående?

”En säker textilindustri med trygga arbetsförhållanden är en viktig fråga för Ellos. Vi ställer tydliga krav på de leverantörer vi anlitar att minst följa lokala lagar både vad gäller löner och arbetstider. Varje ny leverantör ska underteckna vår uppförandekod och arbetar tillsammans med vår huvudsakliga inköpsagent, Kering Global Sourcing (KGS) med regelbundna revisioner och inspektioner avseende arbetsförhållanden och mänskliga rättigheter.”, svarar Johan Kromer.

I sitt svar duckar Ellos för kritiken och gör inget löfte om att börja berätta vad sömmerskorna som tillverkar deras kläder tjänar. Det är magstarkt att först sticka ut hakan och säga att Ellos ”tar ställning för jämställdhet och kvinnliga rättigheter”, men sen inte kunna garantera att kvinnorna som jobbar i produktionen har löner som räcker till ordentlig mat, boende och sjukvård, säger Maria Sjödin apropå kommentaren. 

 

Nellie Pilsetnek

Reporter

nellie.pilsetnek@resume.se

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.