Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Hellre blått än rött

Publicerad: 16 september 2010, 12:42

”Om sossarna vinner valet, går börsen ner i tre dagar och sedan upp i tre år. Om borgarna vinner, går den upp i tre dagar och ner i tre år.” Så lyder ett gammalt talesätt från förra årtusendet, när staten och kapitalet rodde med var sin åra och oftast i takt. Socialdemokraterna var det statsbärande partiet, Riksbanken tog direktiv från finansministern och om ordet ”globalisering” hade varit uppfunnet hade det bara betytt nya stora vinster för svensk ­exportindustri.


Ämnen i artikeln:

Fredrik ReinfeldtBörs

truefalse

Under förra årtusendet var de socialdemokratiska finans­ministrarna Kjell-Olof Feldt och Gunnar Sträng börsfolkets bästa vänner. (Foto: Scanpix)

Det var till synes ett ekonomisk-politiskt Sörgården. När facket med löneglidning (alla avtal hade olika tilllägg som förkortade slutade på –UG = utvecklingsgaranti) tog ut för höga löner devalverade regeringen tillbaka jobben och konkurrenskraften i exportindustrin. Villaägarnas lån ­inflaterades bort och besvärande höga matpriser kunde regleras med momssatsen i lagom tid till nästa val. Pensionerna skulle nästa generation betala i ett system som var misstänkt likt ett kedjebrev.

Det var en behaglig, men bedräglig, idyll i ett litet land med stort självförtroende i en ännu större värld. Givetvis gick det åt helvete och lugnade sig först när Ingvar Carlsson tricksat in Sverige i EU. Men notan fick förstås vanligt folk ta.

Att det ändå höll så länge kan bara tillskrivas skickliga finansministrar som Kjell-Olof Feldt och hans läro­mästare Gunnar Sträng. Börsfolket sade att ”bara sossarna kan sätta grimma på facket, måttfulla lönekrav betyder ökade vinster”. Dessutom stämde det att börsen gick bättre under S-styre, vilket DN Ekonomi visade i fredags.

Ett lands ekonomi påverkas av cyk­liska svängningar, regeringens ingrepp och externa chocker. De borgerliga regeringarna har inte haft tur: Thorbjörn Fälldin fick den andra olje­chocken 1979, Carl Bildt fick fastighetskraschen 1992 och Fredrik Reinfeldt finanskrisen 2008.

Thorbjörn Fälldin brukade vifta bort hypotetiska frågor med uttrycket ”om inte om hade varit, hade farfar varit biskop”. Så kanske hade börsen gått lika bra för borgarna om inte en grym omvärld hade straffat dem.

Men nu är Thorbjörn Fälldin gammal, Socialdemokraterna små, Riksbanken oberoende och kapitalrörelserna globala och sekundsnabba.

Den perfekta marknadsekonomin bygger på tydlig äganderätt, klara spelregler och maximal transparens.

Lars Ohly har säkert synpunkter på äganderättens gränser, men även Jan Björklund ifrågasätter numera multinationella koncerners rätt att obehindrat pressa fram vinster, som riskkapitalbolagen tvättar skattefria på öar med färgglada flaggor, ur privata skolor som finansieras med skattepengar. Alliansen vill sälja lite statliga bolag, medan de rödgröna vill peta in mer skattepengar i infrastruktursatsningar.

Socialdemokraterna vill ha ökad transparens i näringslivet och de rödgröna drömmer om att straffbeskatta bonusar. Men även Alliansens två tunga ekonomer, finansmarknads­minister Mats Odell och finans­minister Anders Borg, går hårt fram i retoriken mot bankerna och Svenskt Näringsliv.

Den så kallade marknaden vill ha stabila spelregler, vilket betyder en majoritetsregering. Då spelar partifärgen mindre roll, även om börsfolket föredrar blått framför rött.

Så vart går börsen på måndag?

Om Alliansen får egen majoritet går den upp, troligen i tre dagar.

Om de rödgröna mirakulöst skulle få egen majoritet går den upp.

Om Sverigedemokraterna blir vågmästare går den ner i tre dagar.

Sedan beror det mesta på vad som händer bortom svenska politikers räckvidd.

Veckan som gick

Någon tror på Eniro. Efter att vd:n Jesper Kärrbrink sparkats med buller och brak förra måndagen är förtroendet för Eniro rimligtvis ordentligt naggat i kanten.
Någon som har förtroende för den nye vd:n Johan Lindgren och Eniros förmåga att återhämta sig är Veckans Affärer. Tidning­en utser Eniro till en av höstens möjliga börs­raketer. Med en kurs den 10 september på 9 kronor och en riktkurs på 13,24 kronor har Eniro en kurspotential på 47 procent enligt Veckans Affärer.

Sorgligt bokslut.
Presstödsnämnden har sammanställt hur det gick för dagspressen under 2009. Nettomargina­len för hela branschen hamnar på 1,6 pro­cent. Under perioden 1976–2009 är medeltalet 6,4 procent. Mest kriståliga var Nya Wermlandstidningen, Dalslänningen, Östersunds-Posten, Hälsingetidningar och Dagens Industri, med en nettomarginal på 13 procent eller mer. Störst förluster hade storstadstidningarna: DN -127 miljoner kronor och Sydsvenskan -175 miljoner kronor.

Näthandel i MQ.
I går började MQ att sälja kläder på nätet. Vd Johan Elfner har budgeterat e-handeln försiktigt i nivå med en ordinär butik. MQ har 5,6 procent av herrmarknaden, men bara 2,8 på damsidan, där butikerna nu kommer att ändra sortimentet. Nästa vecka öppnar MQ sin första butik i Oslo, men avvaktar med lansering i Finland. Företaget har 106 butiker i Sverige och räknar med att på sikt ha 130. I Norge är planerna att starta 40 butiker och i Finland är målet 20 butiker.

Leif Holmkvist

Reporter

leif.holmkvist@resume.se

Ämnen i artikeln:

Fredrik ReinfeldtBörs

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.