Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Hon tog fighten mot Bonniers avtal – och vann

Publicerad: 30 September 2017, 11:05

Foto: Andreas Elgstrand

Linda Newnham hade byggt upp ett förtroende bland sina intervjupersoner i tio år. Då ville Bonnier Tidskrifter plötsligt att hon skulle signera ett frilansavtal som skulle göra alla hennes löften till lögner.


Ämnen i artikeln:

ChefAnn FredlundÅsa LundegårdBonnier TidskrifterTaraAmelia

Den röda lilla stugan i Gustavsberg är omgiven av rosenbuskar, tallar och grönt sommargräs. Vid första anblick kan det lika gärna vara en lekstuga för barnen eller ett förråd för utemöblerna. Men innandömet antyder något annat: I ena hörnet står en chiffonjé i trä tillsammans med en välfylld bokhylla, mot fönstren ett vitt skrivbord och en byrå i samma färg.

Många långa samtal har hållits mellan dessa väggar – först som en pensionerad terapeuts psykologmottagning, sedan som frilansarens Linda Newnhams skrivarstuga.
– Den stod på gården när jag köpte huset för åtta år sedan, och jag kände direkt att "den här stugan med redan inpratade och ingråtna väggar, den vill jag ha".

Sedan dess har hon skrivit många spaltmeter och gjort flera långa intervjuer i stugans avskilda lugn, framförallt som reporter för tidningarna Amelia och Tara. Hon har skrivit för titlarna i över tio år och är en av deras främsta reportrar. Sedan i våras är hon dessutom chefredaktör för fackförbundet Säljarnas medlemstidning, som ligger under tidningen Chef.

Det var aldrig riktigt Linda Newnhams egen idé att bli journalist. Det var som om andra bestämde det åt henne, förklarar hon, och berättar om uppväxten i järnvägsknuten Storvik mellan Falun och Gävle. Där fanns till exempel läraren i maskinskrivning på Hedängskolan som suddade ut bokstäverna på tangenterna, för att eleverna skulle lära sig att skriva helt i blindo, vilket hon senare skulle komma att vara tacksam för. Vid inskrivningen till Gävle Högskola lärde hon känna två vänner som övertygade henne att studera kultur- och kommunikationsprogrammet i Gävle, trots att hon egentligen bara ville lära sig språk.

Man kan tro att hennes jobb på Tom Tits Experiments läxhjälpsprojekt i Södertälje 1997 vore ett steg från journalistiken, men även det förde henne i snarare ett stort steg närmare.
Maria Borrelius och Annie Wegelius startade digital-tv-kanalen K-World, en kunskapskanal som framställer forskning på ett roligt sätt. Och vilka är bra på det? Tom Tits förstås. Så de dök upp för ett möte och jag blev erbjuden en tjänst.

Utöver Linda Newnham anställde den storsatsande tv-kanalen många meriterade mediapersoner. Satsningen var möjligen lite före sin tid och 2002, efter att 700 miljoner i riskkapital hade förbrukats, avvecklades bolaget.

Men för den ofrivillige journalisten var perioden en ovärderlig nätverkskapande skola. När de bad henne skriva artiklar protesterade hon och sa "men jag är ju inte journalist i egentlig mening". De svarade "vi lär dig", vilket de också gjorde.

Kontakterna och erfarenheterna förde henne till diverse projektanställningar på SVT och andra frilansuppdrag.
– Jag började förstå vilket fantastiskt yrke det var. Jag tror att det blev ett sätt för mig att plugga livet ut.

Någonstans på vägen ville hon lära mig att skriva längre featureartiklar. "Var kan jag lära mig det?" funderade hon. "På Amelia såklart!"

Det var nog en av hennes bättre gissningar. För där mötte hon chefredaktören Ann Fredlund och redaktionschefen Åsa Lundegård som gav Linda Newnham välstrukturerade artikeluppslag och dessutom lång och genomarbetat feedback – på varenda text.
– Den journalistutbildningen varade i tio år, och den går inte att få för pengar.

Hon växte fram till att bli en av tidningarnas mer välrenommerade reportrar och har bland annat stått för storyn där fyra kvinnor öppenhjärtigt berättade om sina förlossningsskador. Något som bidrog till att regeringen startade en utredning om komplikationerna.

Just när det kommer till människors mest tabubelagda berättelser, menar Linda Newnham, är det viktigt att vara transparent med i vilket sammanhang materialet hamnar. Hon har gett många löften genom åren, till många intervjupersoner.

Men 2015, året innan de båda favoritredaktörerna slutade, kom ägarna Bonnier Tidskrifter med ett nytt frilansavtal som skulle få vartenda löfte att gå upp i rök. Enligt det skulle förlaget ges rätt att omarbeta och fritt publicera allt material hur många gånger som helst och i vilka sammanhang som helst – även marknadsföring. Och som kronan på verket: Det gällde initialt allt material du någonsin sålt till tidningarna, retroaktivt.

I media fokuserade facket framför allt på frånvaron av ersättning vid återpublicering. Det var viktigt även för Linda Newnham, men det var inte där det brände som värst.
– Det absolut svåraste för mig var att jag hade sett de här intervjupersonerna i ögonen och sagt: "Din berättelse kommer att hamna i det här specifika sammanhanget och du kan känna dig trygg". Det nya avtalet skulle innebära att de kunde hamna var som helst, när som helst och i hundra år framåt. Jag skulle inte längre kunna skydda de här personerna. Det finns många bra redaktörer på tidningarna, som lovar att texterna inte kommer att redigeras om eller återpubliceras hur som helst, men jag vet ju inte vem som sitter där om fem eller femton år.

Linda Newnham stod på sig, och lyckades precis som flera andra journalister förhandla till sig ett avtal med för henne viktiga undantag.
– Det finns legala löften i mitt avtal som gör att om människor inte vill att texterna återpubliceras, så ska de inte göra det.

Den avtalsdel som gällde alla texter bakåt i tiden ströks dock helt för alla, efter den högljudda kritiken.
– Tillit och tilltro är mina ledstjärnor, och det måste de här människorna känna mot mig som journalist. För om de inte litar på mig, varför skulle de då berätta? Det ligger ett väldigt stort ansvar i att texten ska hamna i det sammanhang som vi kommit överens om.

Nu ska Linda Newham själv ansvara för en tidning om driver fackliga frågor. Och vem kunde vara bättre lämpad, än någon som själv har stått och kämpat på arbetstagarnas sida?
– Första steget blir att lyssna in vad medlemmarna tycker fungerar bra och vad de tycker är åt helvete. Det kan gälla allt från övervakning av anställda, till lön och anställnings- eller ersättningsfrågor. Det känns som ett fint uppdrag.

Linda Newnhams 5 karriärtips

- Håll deadline.
- Korrläs din egen text mer än en gång innan du skickar in den.
- Ha ett öppet sinne inför alla du möter. Strunta i vad du har "hört" om hen innan. Det sägs och skrivs så jädra mycket ;)
- Bjussa på råd, tips, tankar och kontakter till andra journalister - mycket av det du kan idag har du fått av någon annan.
- Ha kul! Det är en förmån att ständigt ifrågasättas och möta nya tankar och insikter, att människor ger dig förtroenden via berättelser. Var tacksam för den lyxen!

Fakta / Om Linda Newnham

Ålder: 43.
Bor: Gustavsberg.
Uppvuxen: Storvik.
Familj: Sonen Joey, 15, och sambon Magnus.
Tjänar: 566 100 kronor (2015).
Karriär i korthet: K-World, SVT, frilans för exempelvis Amelia, Tara, Topphälsa, M-magasin. Har skrivit boken "You Go Girl - att våga lämna kränkande kärleksrelationer".
Utbildning: Medie- och kommunikationsprogrammet vid Högskolan i Gävle. Tyska i Leipzig.
Drömjobbet: "Att få skriva riktigt genomarbetade dokumentärer. Och få skriva människors historier i längre form. Det är en "ha råd-fråga" för mig."
Medievanor: "Dagstidningen när den briljerar."
I lurarna: Godmorgon världen, Studio Ett och Spotify.
Lästips: "En kvinna som Sukie" av Barbara Raskin – "ett om inte feministiskt, så systerligt uppvaknande." Och "Hur jag dog" av Niklas Ekdal – "en självutlämnande bok som ger bättre förståelse om självmord."
Rekommenderar: "Dumlekolor, när skrivenergin har sinat."

Mårten Färlin

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.