Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Kreativa chefen om tiden efter krigsutbrottet: ”Min dotter fällde upp ett paraply för att skydda mig från bomberna”

Publicerad: 21 mars 2022, 13:53

Vlad Wojciechowski.

Foto: Konoplytska / Getty Images.

Vlad Wojciechowski var creative director på en av Ukrainas mest kreativa byråer, Twiga Ukraine. Efter krigsutbrottet har han skickat sin familj till Polen. Det här är hans berättelse.


Ämnen i artikeln:

Ukrainakriget

Hur mår du?
”Tack för ditt intresse för Ukraina och vad som händer här nu. Jag känner mig stark och beslutsam inför framtiden.

Jag tappar inte modet och försöker stötta kollegor, vänner och släktingar. Vi har redan erfarenhet av lockdown med Covid-19 och jag vet att folk är bra på att anpassa sig. Jag är säker på att vi kommer att överleva kriget och att det kommer en ny bättre värld efteråt. Rädsla är inte produktiv, så det är bättre att hitta något att göra för att hjälpa: volontärarbete, informationsverksamhet, skriva böcker eller skapa musik.

Kan du beskriva hur de senaste veckorna har varit för dig?
”Som de flesta ukrainare är jag akut orolig över allt som händer. Alla visste att Ryssland hotade att invadera, men ingen ville tro att det skulle hända på riktigt.

Fram tills nyligen hade vi stora planer för framtiden, men alla sådana försvann på morgonen den 24 februari. Den här dagen var det min dotters födelsedag, hon fyllde fyra år. Vi vaknade inte av festlig musik, utan av explosioner av raketer och ljudet av sirener. Jag lyckades dock åtminstone köpa några blommor till min dotter. Jag ville inte att hon skulle minnas all tragik som präglade den här dagen.

När det är utegångsförbud i staden blir alla dagar lika varandra. Först gick vi till bombskyddet (en parkering under mark) när flyglarmet drog igång. Men sedan slutade vi med detta, då det är ganska svårt med två barn att snabbt klä på sig och lämna huset. Efteråt gömde vi oss i farstun, eftersom Kiev ännu inte har beskjutits intensivt. Naturligtvis hade vi mer tur än de invånare som bodde i utkanten av staden, där det var hårda strider.

I början satt vi bara och följde nyheterna. Plötsligt förändrades allt mycket snabbt och fienden närmade sig Kiev i allt snabbare takt. Vi började gradvis vänja oss vid ljudet av explosioner.

Min dotter gömde sig i garderoben när sirenerna ljöd särskilt högt och på kvällarna kom hon med ett uppfällt paraply för att gömma mig undan bomberna :). Den äldre sonen (tio år) verkade vara lugn och fortsatte att bygga på något av sina projekt i Minecraft, men han var väldigt orolig för mig när jag gick ut och handlade mat.

Ganska snabbt blev det problem med mat och mediciner i butikerna. Så vi tog beslutet att evakuera familjen. Vi tog två timmar på oss för att samla in de mest nödvändiga sakerna innan vi gav oss av. På en fullsatt järnvägsstation lyckades vi hitta ett tåg till Polen. Under de följande 20 timmarna reste min familj till Warszawa, medan jag stannade i Kiev. Dagen efter att de rest attackerades järnvägsstationen. Bomben föll 200 meter från den plats där familjen gick ombord.

Jag är mycket tacksam för alla volontärer, vänner, myndigheter och Polens invånare för att de tar hand om min familj.

När familjen reste blev jag själv mycket lugnare. För när jag är ensam är jag mer rörlig och kommer snabbare att kunna reagera på fara och hjälpa till att försvara staden.

Dagarna som följde hjälpte jag grannar som hade svårt att gå ut och handla. Jag deltog också i volontäraktiviteter som krävde fysiskt arbete, fick flera flaskor med brandblandning för att förbereda för ett ”hett” möte med fienden.

Före kriget arbetade jag som kreativ chef i en av de ledande ukrainska reklambyråerna, Twiga Ukraine. Ganska snart efter krigets utbrott stod det klart att alla våra kunder avbröt sin verksamhet. Vi fortsatte dock att få betalt för arbetsdagar så länge det var möjligt. Tack vare detta kunde jag försörja min familj när de blev flyktingar i Polen. Ledningen för vårt företag agerade ädelt genom att betala löner och små ersättningar till alla anställda, även om de var tvungna att stänga verksamheten på obestämd tid.”

Hur mår dina kollegor?
”De flesta av mina kollegor har lämnat Kiev, många lyckades ta sig till Tyskland eller Polen eller till de västra regionerna i Ukraina, där det än så länge inte finns några militära operationer. Några kollegor i Kiev drabbades av skador på sina hem till följd av beskjutning.

Vårt företag har en fin gemenskap, så vi skapade en Telegramgrupp där vi hjälper varandra, lägger upp länkar till lediga jobb, rapporterar om frivilliga initiativ och helt enkelt stöttar varandra. Jag tror att kriget snart tar slut och att vi kommer att mötas igen.”

Vad har du för planer för den närmaste framtiden?
”Tillsammans med ledningen för företaget jag jobbade på söker vi möjligheter för våra byråer på den europeiska marknaden. Vi skrev ett öppet brev till chefer för de ledande reklambyråerna i Europa med ett förslag till samarbete. Vi är redo att bilda team på distans och arbeta med briefer, som tidigare. Under covid-19-karatänen har vi faktiskt redan lärt oss hur man arbetar i grupper på distans. Vi är redo att hjälpa kollegor från europeiska byråer att betjäna sina kunder.

Vi är glada över att världen är orolig för Ukraina och skickar oss hjälp. Men vi är inte bara tacksamma för hjälpen utan kan också hjälpa andra. Vi förlorade tillfälligt våra jobb, men vi förlorade inte vår talang.

Parallellt med detta fortsätter jag att söka jobb och bygga en ny version av mitt cv och min portfolio. Före kriget låg var jag särskilt intresserad av ny teknik inom reklamvärlden: Metaversum, plattformar, robotar, AI etcetera. Jag hoppas kunna återgå till att fokusera på det snart.”

Ämnen i artikeln:

Ukrainakriget

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.