Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

"Medierna satsar krutet där det finns efterfrågan"

Publicerad: 9 mars 2009, 09:40

Ett journalistiskt lågvattenmärke. Så sammanfattade Gudrun Schyman bevakningen av förlovningen mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Nu får hon mothugg av Henrik S Järrel, grundare av Riksdagens Rojalistiska Nätverk.


Ett journalistiskt eldorado?

Henrik S Järrel. Foto: Riksdagen

Gudrun Schyman tycker i Resumé den 5/3 att den journalistiska bevakningen av förlovningen mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling är ett lågvattenmärke. Hon menar att medierna här inte värnar demokratin och kritiskt granskar makten utan traskar patrullo och hemfaller åt beställsamt hovfjäsk..

Vårt land är en parlamentarisk demokrati där all offentlig makt utgår från folket. Det politiskt maktlösa statschefsämbetet går i arv och är i den meningen inte demokratiskt. Men i meningen att legitimiteten för ämbetet ytterst vilar på folkets acceptans/tolerans av detsamma är det dock demokratiskt. Tack vare denna folkligt demokratiska acceptans är Sverige idag en av världens äldsta monarkier. Att folket i huvudsak är nöjt måste i sin tur bero på att kungahusets medlemmar skött sig väl, inte minst sedan folkdemokratin vunnit insteg i vårt land. Den folkliga förankringen torde också hämta sin näring ur det faktum att ”vanligt folk” kan ingå äktenskap med en kung, prins eller prinsessa.

Att en blivande statschef, om än utan politisk beslutskraft, gifter sig tillhör inte vardagligheterna och är därför en angelägenhet inte bara för de närmast berörda utan faktiskt också för folket i vår parlamentariska demokrati, den som statschefen ytterst har att representera i olika sammanhang.

När en förlovning efter många års väntan äntligen äger rum är det inte oskäligt att medierna ägnar saken god uppmärksamhet. ”Självklart ska vi ta alla tillfällen i akt att hylla kärleken. Det finns ingen starkare och mer gränsöverskridande kraft i våra liv", skriver Gudrun Schyman. Så det lär nog, som hon även förutspår, bli mer av den varan åren närmast framöver.

Och det vet väl Gudrun Schyman vid det här laget, som f d vänsterdrottning, att man inte ens behöver vara kronprinsessa eller heta Daniel Westling för att uppmärksammas med ”flersidiga reportage, särskilda bilagor eller särskilt insatta program”? Det är sådant som även bestås personligheter från scen och salong, politik och näringsliv, idrott och kriminalitet etc. ”Närmast omänsklig exploatering” det också, kanske?  Relationer till rimliga proportioner aktualiseras litet då och då i och av medierna.

Man får möjligen
ha litet överseende med att en eller annan fånig fråga passerar när man ska söka fånga och hylla "kärlekens gränsöverskridande kraft"....!? Men självklart har medierna en skyldighet att, i former de själva finner befogade, skildra nuets händelser. Medierna satsar krutet där man förväntar sig en fokuserad efterfrågan, så marknadsorienterat medveten är även en f d vänsterledare som Gudrun Schyman.

Den f d vänsterdrottningen befarar att kronprinsessans bröllop kommer att gynna den sittande alliansregeringen vid valet 2010 och menar att det beror på kungahusets ”oslagbara normsättande makt”. Om vi i stället hade haft en rödgrön regering – skulle den i så fall också ha gynnats i motsvarande mån, kan man undra?

S, m, fp och c står alla bakom den s k Torekovkompromissen 1971 rörande monarkins och statschefens ställning (trots att socialdemokraterna har republikkravet inskrivet i sitt partiprogram sedan 1911). Sanningen är ju att även om det skulle föreligga en majoritet i riksdagen för att avskaffa monarkin törs helt enkelt ingen göra slag i saken därför att det utanför riksdagen bland folket råder en förkrossande majoritet för bevarandet av monarkin. Här firar alltså den representativa demokratins hyckleri en triumf.

”Skriv seriöst om kungahusets informella makt”, menar Schyman. För det första: Ett gott samhälle kan aldrig få för många goda föredömen i exemplets makt! Det borde alla i någon ledar- eller förtroendefunktion besinna. För det andra: den informella ”makt” man numera möjligen kan tillskriva statschefsämbetet ligger i dess uteslutande representativa och ceremoniella funktion som samlande symbol ovan partiträtornas vardag. Och där ska den också onekligen spela en viss tongivande roll, särkilt i utsatta och prövande lägen. Men varken någon formell eller reell politisk beslutsmakt är längre knuten till statschefen.

Gudrun Schyman vill privatisera och bolagisera kungahuset. Det är en pikant men föga realistisk idé. Som med alla statschefer hämtar de sin legitimitet också ur en statsrättslig reglering genom vilken de, rimligt nog, uppbär både sin representativa funktion och värdighet som statsöverhuvud och i många fall även sin "signaturkraft" vid undertecknande av statsrättsligt bindande avtal o dyl. Motsvarande anspråk är givetvis inte förenliga med ställningen hos en privat företagsledare.

Henrik S Järrel
journalist, fri debattör,
grundare av Riksdagens
Rojalistiska Nätverk, RRN

Vill du delta i debatten? Mejla ditt inlägg till Tobias Rydergren.

Tobias Rydergren

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.