Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Min generation har sig själv att skylla för dagens ungdomsfixering

Publicerad: 1 mars 2019, 12:33

När Resumé listade 100 talanger under 30 kände sig branschens äldre generation bortglömd. Resumés magasinsredaktör, tillika 60-talisten, Billy Andersson om hur hans egen generation hamnat i kläm mellan pompösa 40-talister och självgoda 80- och 90-talister.


Ämnen i artikeln:

John Mellkvist

Historien tar oväntade och ibland ironiska vägar. Vad jag en gång ställde till med i början av 1990-talet hinner ikapp mig i dag. Skilda händelser som länkas samman genom åren. En talanglista i början av 1990-talet har blivit ett åldersuppror i dag.

Men vi tar det från början. Idén var att Resumé skulle göra ett jobb om unga lovande människor. De som ska ta över marknadsföring och kommunikation under 2020-talet. Talanger ännu inte fyllda 30. "De unga om självsäkra", skrev vi på omslaget av förra utgåvan av Resumé. Det borde vara intressant för de flesta, tänkte vi på redaktionen.

Som magasinsredaktör och skribent hade jag ansvar för utformningen av artikeln och listan. Och det var inte första gången jag gjorde en lista av det här slaget. Men mer om det senare.

När tidningen kom ut i slutet av januari blev uppmärksamheten och engagemanget betydligt större än vad vi på redaktionen förväntat oss. Starka känslor och en passionerad diskussion. Men inte riktigt på det sätt som vi trodde från början.

"100 talanger över 55 skulle vara en mer oväntad lista" var den första kommentaren på Linkedin. Det följdes av liknande indignerade inlägg. De flesta från framgångsrika män i 50-årsåldern.

För att bringa klarhet kommenterade jag hur Resumé hade tänkt runt talanglistan. Reaktionerna på min förklaring var svala. Det var inte läge för rationella argument.

Men det hände något när chefredaktör Fredrik Svedjetun skrev "Vi har haft planer på en över 50-lista också (eller över 55?). Vi gör en sån – börjar ni genom att mejla mig fem namn var eller postar dem här?". Åldersaktivisten John Mellkvist svarade direkt med "Wow. MÄKTIGT", och delade nyheten om Resumés "50-pluslista" i sina sociala flöden.

Den småsura inställningen förvandlades till passionerad entusiasm. Hundratals marknadsförare i medelåldern började rekommendera varandra och sig själva till Resumés seniorlista. Uppskattningar och vitsorden staplades i kommentarsfältet vilket resulterade i att kreatörer och strateger blev som rusiga av överdådiga komplimanger. Ett djupt liggande bekräftelsebehov hade tagit sig upp till ytan.

Det finns många sakliga argument för en betydligt bättre åldersblandning bland de som jobbar med marknadsföring. John Mellkvist har skrivit om de flesta och han har lyft fram det ologiska i att människor ska trappa ned bara för att de närmar sig formell pensionsålder. Ålderism är ett problem.

Men uppståndelsen runt Resumés talanglistor (under 30 och över 55) har inte mycket med rationalitet att göra. Det handlar om känslor.

– Ordet talang används aldrig tillsammans med vissa åldrar i dag, säger författaren och verksamhetskonsulten Linus Jonkman.

– Det är något som vi i vår tid associerar med unga. Äldre kan kanske bli experter.

Och talang beskrivs som något genetiskt.

– Men enligt forskning finns det egentligen inget som talang utan det handlar om fokus och tusentals timmar med övning och då kan vem som helst bli bäst i världen.

Så hur ska vi förstå ungdomskulten och irritationen runt Resumés talanglista?

Som redaktör försöker jag alltid hålla mig utanför innehållet. Den här gången är ett undantag. Inte minst för att jag själv är född i början av 1960-talet. Men jag känner själv ingen åldersindignation. Vilket kan förklaras med att media är mindre åldersbrutalt än marknadsföring och att jag själv aldrig förstått hur man gör karriär.

Däremot kan jag vara en delförklaring till den svenska åldersnojan.

För att förstå måste vi gå tillbaka ett kvarts sekel i tiden.

Under tidigt 1990-tal var de som i dag kritiserar Resumés unga talanglista själva unga talanger mellan 20 och 30 år. Och det var då som medier började att göra listor med unga talanger. Till exempel Jan Stenbecks tidning Z som gjorde ett nummer med "Sveriges mäktigaste under 35 år". Mattias Hansson (i dag bas för svenska bidraget på Världsutställningen Expo 2020 och nominerad till Resumés seniorlista) var nyrekryterad chefredaktör med uppdrag att föryngra tidningen utan att för den delen tappa tidningens provokativa spets.

Och att göra en lista med mäktigast under 35 uppfattades som provokativt under den här epoken.

För Sverige hade fram till 1990-talet varit ett strängt reglerat land, styrt av intresseorganisationer, politiska partier och en välfärdsstat som såg till att allas liv lades tillrätta. I alla sin omvårdnad var det en auktoritär kultur. Det fanns politiker som ville förbjuda parabolantenner eftersom reklam-tv bedömdes vara skadligt.

Makt fördelades i slutna rum mellan aktörer lojala med systemet. Karriärstegarna var gjutna i Folkhemsbetong. Det var stelt, tråkigt och förutsägbart.

Men systemet var på väg att implodera. Järnridån hade fallit, EU:s inflytande växte, gränserna blev öppnare, media utvecklades i form av kabel-tv (och internet några år senare) och en djup lågkonjunktur förändrade villkoren. De gamla folkrörelserna hade inte längre svaren på samtidens frågor. Kulturen kommersialiserades och det var roligare att gå på krogen än att engagera sig i föreningslivet. Sverige var inte längre förutsägbart och en ung generation insåg att de kunde ta saken i egna händer. Det fanns liksom inget att förlora under en hård lågkonjunktur med hög arbetslöshet.

ZTV var kanske det mest samtida uttrycket. En tv-kanal som visade på sitt ungt sjövilda sätt att tv inte behövde produceras av farbröder på SVT. Till näringslivets förskräckelse ersatte programledare på tv ingenjör som drömjobb. Killinggänget lustmördade det som var kvar av Folkhemmet och konstnären Dan Wolgers delegerade sitt skapande till reklambyrån Rififi. I tidningen Ultra, med redaktörer som Kristian Luuk och Andres Lokko, odlades ungdomskulten ogenerat. Och reklambyrån Paradiset bröt mot de flesta tabun med sin Dieselreklam vilket i sig var en avspegling av den nya tiden.

Ett axplock skeenden av större och mindre betydelse. I den här tidsandan sammanställde tidningen Z listan Mäktigast under 35. Där hånades den 60-årige nationalekonomen Assar Lindbecks taffliga tv-framträdande och i stället hyllades unga Linda Skugges krönikor, skrivna på ett näst intill obegripligt talspråk, i Expressen. Den ironiske Henrik Schyffert kom tio placeringar före politikern Ulf Kristersson. Anders Borg toppade listan men inte så mycket för att han var statsminister Carl Bildts talskrivare utan mer för att han hängt på nyliberala svartklubben Frihetsfronten. Unga LO-aktivisten Ann-Sofie Hermansson, i dag kommunalråd i Göteborg, fick en placering på grund av sin punkiga frisyr. Alla med rätt ålder på reklambyrån Paradiset fanns med.

Det var respektlöst, tramsigt men ganska roligt. En lansering av en ny ungdomsgeneration. Eftersom det var en "maktlista" reagerade dagstidningarnas ledarsidor. Men de missade naturligtvis att listan var ett ironiskt hånskratt.

Varför denna utvikning? Ja, för att visa att dagens 50-åringar var med och skapade den ungdomsfixerade kultur som de i dag är kritiska till. Och mitt bidrag i det här var att jag som talangfull frilansjournalist sammanställde listan över mäktigast under 35 år åt tidningen Z.

Kulturskiftet fortsatte. När internet fick sitt genombrott, och dotcomeran förändrade svenskt näringsliv, ökade de unga och självsäkras inflytande. Och sen rullade det på med bloggar, hipsters och startups. Ungdomskult blev standardsinställning.

Problemet för dagens 55-åringar var att de, trots allt, även under 90-talet präglades av tiden innan den här omstöpningen. Därför reagerar de i dag så starkt på att det är främst unga som associeras med talang.

– När de växte upp byggde hela deras värdegrundsystem på att senioritet automatiskt innebar auktoritet. Därför försökte de redan som unga att bli äldre eftersom det innebar en statushöjning, säger Linus Jonkman.

– Men när de nu är inne i den äldre rollen har man vänt upp och ned på allting. Nu är det ungdom som är den heliga graalen och de medelålders sträcker sig ned mot ungdomen för att där plocka upp nya trender. Så nu försöker vi vara unga så länge som möjligt.

Men i grunden har det inte så mycket med ålder och tekniska färdigheter att göra. Snarare är det en inställning. Ungdomsbarometern frågar med jämna mellanrum unga om de känner att de kan påverka samhället. För 25 år sedan var det få som ansåg att de kunde påverka. I dag tar unga det för självklart att de kan.

Vi 50-åringar har blivit en generation som hamnat i kläm mellan pompösa 40-talister och självgoda 80- och 90-talister.

– Det som irriterar dagens 50-åringar är att när de var unga fick de anpassa sig till en äldre generation och i dag får de anpassa sig till de yngre, säger generationsforskaren Anders Parment.

– De har aldrig haft en period när de själva var hjältar.

Kanske är det här på väg att förändras. John Mellkvist har gjort ett heroiskt arbete med att ha satt ålder på agendan. Och förr eller senare kommer Resumé sammanställa en lista med talanger äldre än 50. De nya hjältarna.

Men – det finns fler ingångar på åldersfrågan. John Mellkvist, som vet behovet av att tillföra nytt innehåll för att hålla liv i en fråga, påpekar att även de yngre drabbas av åldersfrågan. De unga talangerna känner stor press på att leverera.

Och om vi närstuderar tidningsomslagen för tidningen Z:s maktlista och Resumés talanglista är slutsatsen att det var mycket roligare att vara ung och lovande för 25 år sedan. Alternativt att dagens 25-åringar tar sin talang på lite för stort allvar.

Något att tänka på här ute i skuggan.

Den här texten är tidigare publicerad i Resumés magasin.

Billy Andersson

Redaktör magasin

billy.andersson@resume.se

Ämnen i artikeln:

John Mellkvist

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.