Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Nya lagar kan inte ersätta föräldrars konsumentansvar

Publicerad: 23 juni 2008, 12:51

Tål reklam. PA Prabert växte upp med reklam och har, enligt egen utsago, inte tagit skada av det. Frågan faller under normalt föräldraansvar och är inget som vi ska ödsla skattepengar på att lagstifta om, menar han.


Med anledning av att en ny marknadsföringslag snart ska börja tillämpas, finns det skäl att oroa sig för den ökande detaljstyrningen av reklam och marknadsföring som alltfler regler på området signalerar. Reklam- och marknadsföringsbranschen anser att det ska finnas tydliga regler och riktlinjer för vad som är tillåtet. Swedma och andra bransch­aktörer har själva tagit fram regler som många gånger har varit betydligt tuffare än lagstiftarens.
Men den nya lagen medför att det blir allt svårare för företagen att marknadsföra sig och navigera i en djungel av detaljer. Risken finns att man som företagare snarare avstår från att saluföra sina produkter eller tjänster.

När detta är sagt
kan man konstatera att det råder en vitt spridd uppfattning om att det är synd om konsumenterna och att de (det vill säga alla vuxna människor) till varje pris måste förses med en förmyndare vars uppgift är att skydda oss.
Detta i en tid då konsumenten har mer makt och större tillgång till information än någonsin tidigare. Tester, listor och prisjämförelser finns i stor mängd i lättillgänglig form på webben och i andra medier. (Och inte minst har vi i public service-tv, en självutnämnd riddare vars inställning tycks vara att alla företag är ute efter att lura oss konsumenter.) Utbudet av olika leveran­törer har aldrig varit större – om jag inte är nöjd med vad ett företag vill sälja till mig, finns massor av alternativ.
Vi har generösa lagar som ger mig som kund stora möjligheter att, utan att ange skäl, ångra mitt köp av en produkt eller tjänst. Till och med på det här området har företagen själva ofta gått längre än lagstiftaren, i syfte att konkurrera med bra kundservice.

Här finns många paralleller
med det symtom som David Eberhard beskriver i sin bok ”I trygghetsnarkomanernas land”, där människorna är på väg att lamslås och samhället suboptimeras till följd av detaljstyrning från myndig­heterna, i kontrast till en situation där vi som individer tar eget ansvar. Ett, i och för sig inte okomplicerat, exempel är det område inom reklam och marknadsföring som ofta diskuteras och åt vilket det ägnas oerhört mycket tid och resurser – reklam riktad till barn.

En kanske något hårddragen slutsats, med utgångspunkt i en del av David Eberhards resonemang, är att vi lägger en alltför stor del av skattepengarna på att lagstifta om reklambudskap till den i princip enda gruppen i samhället som faktiskt inte tillåts fatta sina egna köpbeslut. Att vi som föräldrar inte orkar utöva vår naturliga roll som just föräldrar och fatta beslut om vad och när våra barn får handla. Kan det verkligen vara meningsfullt att låta detta regleras av staten?
I min Kalle Anka-tidning, när jag växte upp under 1960- och 1970-talen, förekom det mer eller mindre regelmässigt reklam. Köpte eller fick jag då köpa allt som det gjordes reklam för? Nej, det styrdes av min disponibla budget, det vill säga veckopengen, och av mina föräldrar genom att de ibland sa nej och ibland sa ja.

Det finns naturligtvis
behov av riktlinjer vad gäller reklam riktad till barn och för marknadsföringsområdet generellt. Men låt oss inte i onödan slösa statliga resurser på områden som individer och företag, via fungerande egen­åtgärder, tillsammans både kan och bör styra. Låt de resurserna i stället gå till att göra det enklare att driva företag och att marknadsföra dem på ett bra sätt. Då utvecklas Sverige.

P A Prabert
ordförande, Swedma – intresseorganisationen för direktmarknadsföring

Nina Malmström

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.