Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Och vad är sant i transvestiten?

Publicerad: 21 mars 2014, 11:24

Evigt flanerade Peppe Engberg

I sällskap med Truman Capotes transvestit flanerar Resumé fredagskrönikör runt ett högst verkligt ämne i dessa tider: illusionen.


Ämnen i artikeln:

Peppe Engberg

Du är inte ensam. Du undrar också vad dagens krönika ska handa om. Det undrar jag också. Möjligen anade jag hur det skulle sluta när Gert Fylking ringde. Jag svarade inte, eftersom jag några minuter innan slumrat in, bedövad av Studio Etts evigt självrunkande repriser på vad som som redan igår var en huvudnyhet om Krim.

Det hjälpte föga. Snart stod även jag på Pretto PR:s releaseparty för Camilla Thulins och Katrina Ericsson Wärns nya böcker om kläders snitt, trender och hur vi ser ut.

Yta. Champage. Trevliga människor, typ Per Sinding-Larsen, Dominika Peczynski och Susanna Popova, numera chefredaktör för Kungliga Magasinet. Men också nya lekkamrater:
– Nej, jag äter inte choklad. Jag är vegan, säger en ung människa som säger att hon jobbar på Aftonbladet.se.
– Vad ska du skriva om det här då?
– Jag liksom skriver inte. Jag upplever, säger hen.
– Professorn, har du tänkt på att människorna här är högkonjunkturmänniskor, säger Gert till reklamprofessor Micael Dahlén. De skulle inte finnas om det var ekonomisk kris här i landet.
– Jag är inte professor längre, säger professorn. Jag har tjänstledigt, för jag kan inte sova.
– Men du är här nu, eller hur?

Illusion eller verklighet? PR-geniet Fredrik Robertsson förstår att locka fram sanningen.

Säger Gert Fylking, som är en mycket jordnära människa – även om han sällan är där hans skor är. Sedan ber Gert en vacker högkonjunkturmänniska att ta en bild på oss.
– Varför då?
– Se dig omkring. Vi tre är ju de enda heterosexuella männen här i lokalen.

Sant. Förmodligen sant. Men intressant? Ibland är illusionen verkligare än den verklighet som vi omger oss med. Inte minst den verklighet våra nyhetsmedier ägnar så mycket tid och talang åt att beskriva. Jag lyssnar på P1 18 timmar per dygn, konsumerar dessutom tre morgontidningar och ett 20-tal digitala nyhetsmedier. Och resultatet?
Svar: Ni ger mig en konstig overklighetskänsla!

Läser till exempel nu på morgonen att Komm (reklamförbundet, sa vi förr och alla fattade vad vi menade) har noterat att "fejkreklamen" breder ut sig (DN 21.3).

Man oroar sig för trovärdigheten (Tommy Black, Dill, Miss Skinny). Det är inte det som oroar mig. Jag ser det medvetna fejket som ett friskhetstecken. Bra reklam gör det overkliga verkligt. Inte minst våra fördomar.

Kanske är jag ute och cyklar. Tillhör du dem som tvångsmässigt brukar läsa den här spalten, vet du att ämnet karvar på mina hjärnceller. Vad är sant och vad är illusion?

Kanske har det med åldern att göra. Kanske är det en yrkesskada, eller att jag är man. Även författaren Truman Capote grubblade mycket över fenomenet. I "Bönhörd" gick han som vi vet bort sig bland illusionernas bardiskar i tron att det var vägen till verkligheten.

"Sanningen är i bästa fall en biprodukt av ett avslöjande konstgrepp", skriver Capote. "Illusionen däremot är den perfekta sanningen". För dig som misstror denna sanning kallar han in det perfekta beviset: Transvestiten.

– Denna illusionist är i själva verket man (sant!) tills han återskapar sig som kvinna (illusion!). Av de två är illusionen dock sannare än sanningen, menar Capote.

Många skulle hålla med honom, inte minst transvestiten.

PS. Självklart köper jag Ericsson Wärns "Banbrytande Mode (Atlantis) och "Gör om mig – finn din stil med Camilla Thulin" (Bonnier Fakta). För att vara på säkra sidan köpte jag två exemplar av varje bok. Strax över boktiteln ("Gör om mig") skriver Camilla i sin dedikation till kvinnan i mitt liv: "Fortsätt vara som du är!!".

Camilla Thulin dras jag till. Det finns något av tungt och blodrött Rioja över henne. Därför har jag inte kunnat släppa tanken att hon förra året designade en box med ljust rosévin för René Barbier.
Sanning eller illusion?

– Du har rätt, men sanningen är att jag inte tål att dricka rött vin längre. Vitt och rosé kan jag dricka flera flaskor av utan att bli tung i huvudet dan efter.

Tänkte inte på det. Som av en händelse passerade Gert och jag Bistro Ruby i Gamla stan. Där satt ägaren Micke Malmberg och Sveriges svar på Truman Capote, Bobo Karlsson. En högst verklig kväll tog sin början. Camilla Thulin har rätt. Men nu ska jag jobba.

Till exempel ska jag äta lunch med Håkan Ramsin, min före detta Bonnierdirektör som en dag kom ut ur garderoben som ordförande för Bandyförbundet.

Peppe Engberg

Ämnen i artikeln:

Peppe Engberg

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News