Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

På hedersord

Publicerad: 5 november 2008, 15:02

Vem kan man lita på? En tidigare statsminister som säger att han inte säljer ut sig? Som skyddar sitt nätverk mot kunderna? Och som inte vill något hellre än att plöja den egna marken? Om ett år lämnar Göran Persson JKL. Claes de Faire möter Sveriges mäktigaste pr-konsult.


Fågelfri. Göran Persson har en ”väldigt fri situation” som konsult på JKL och beskriver sig som ”en udda fågel”. Han förnekar att hans jobb som pr-konsult är ett demokratiskt problem. Men han är inte tvärsäker på detFågelfri. Göran Persson har en ”väldigt fri situation” som konsult på JKL och beskriver sig som ”en udda fågel”. Han förnekar att hans jobb som pr-konsult är ett demokratiskt problem. Men han är inte tvärsäker på det.

Vad gör du som JKL-konsult?
– I huvudsak gör jag två saker här. Jag medverkar i en hel del utåtriktade arrangemang som JKL har eller som kunder till JKL har. Där talar jag över något ämne som jag själv tycker att jag vill tala om. Det är det ena. Det andra är att jag fungerar som en intern konsult, en klok gubbe, som läser lite pm och papper som unga människor har skrivit och talar om att det här håller nog inte riktigt, det här får du skriva om!
Det är folkskoleläraren Göran Persson och pastorn Göran Persson. Precis som det alltid har varit?
– Det är sant! Så är det, folkskoleläraren och pastorn. Precis så. Det trivs jag väldigt gott med. Sedan är jag också inne i några relationer som JKL har med svenska och internationella företag.
Deltar du i pitcher?
– Nej, det gör jag inte. Jag är en udda fågel. JKL har givit mig en väldigt fri situation och har varit jätteschyst på så sätt.
Hur ser dina dagar ut konkret?
– Jag har möten här på JKL och sedan går jag omkring och träffar unga killar och tjejer här på kontoret, man får boka upp sig på mig. Sedan reser jag en del. Inte sällan till Norge. Det har blivit så.
När du beskriver dig själv tänker jag på när politiker beskriver en extraresurs i skolan. En extra vuxen. Är du det på JKL?
– Ja, ett slags klasspappa. Eller klassmorfar. Inte riktigt, men något åt det hållet.
Om jag frågar dig vilka uppdragsgivare du jobbar med, svarar du på den frågan då?
– Det gör jag naturligtvis inte och det tror jag att du förstår också. Skulle jag återvända till politiken skulle jag nog svara på den frågan. Jag lärde av Carl Bildt och därför ska jag inte återvända till politiken.
Varför är det självklart att du inte kan redovisa dina uppdragsgivare?
– Är det något som gäller så är det diskretion. De som ger ett uppdrag till en sådan här verksamhet ska inte behöva uppleva att kommunikationskonsulten kliver fram och berättar vad han har gjort. Relationen är uppdragsgivarens egendom.
Finns det inte ett demokratiskt problem i att du ägnar dig åt en verksamhet som vi inte kan ha insyn i?
– Nej, det gör det inte. Men man ska inte vara tvärsäker på den punkten.
Vi kan inte granska vad du gör. Jag vet inte om du hjälper till med gasledningen eller Carnegie. Vad ger du i pant på att du som JKL-konsult inte är ett demokratiskt problem?
– Mitt eventuella värde i de här sammanhangen är att jag förstår var den gränsen går.
Har du sagt nej till konkreta uppdrag på JKL och lämnat rummet?
– Aldrig försatts i den situationen.
Det spekuleras i hur mycket pengar du tjänar. 100 000 kronor för en timmes talande. Din månadslön på JKL ska vara 200 000 kronor. Stämmer de summorna?
– Du, jag kommenterar över huvud taget inte min egen ekonomi. Jag har levt ett helt liv där mina inkoms­ter har varit helt officiella. Nu är de inte det för första gången. Det är skönt att slippa det.

Älskar mediehetsen. Göran Persson vill absolut inte gå in i medieskuggan: ”Jag har alltid gillat medierna och har känt att känslorna har varit besvarade.”

Vilka roller har du mer?
– Utöver att jag är konsult här på JKL är jag ord­förande i Sveaskog, jag leder Socialistinternationalens klimatkommission som faktiskt är ett bra nätverk av utrikesministrar och presidenter world-wide. Det är kul för mig att ha kvar en fot där, för det är trots allt gamla vänner. Det är vad jag gör, och sedan är jag folkbildare och föreläsare. Jag håller i snitt tio föredrag i månaden inför stora församlingar. Det är mycket varierande, och jag får fria händer att tala och då talar jag!
– Sedan är jag också bonde, vilket inte är oviktigt för mig, jag är bonde och skogsägare.
”Jag längtar stenarna där barn jag lekt”...
– Just det, just det.
Men det är ganska långt mellan de stenarna och JKL:s kontor på Sveavägen?
– Ja, det är långt, men det är lika fullt närmare än man tror. Jag trodde ju aldrig att jag skulle hamna i ett läge att jag skulle äga en jordbruksfastighet. Men det blev så, som så ofta här i livet, beroende på tillfälligheter. När jag nu äger den måste jag ta ansvar för den och jag försöker driva den gården själv. Det är ingen lysande affär, men det går runt. Skogsbruket är lättare eftersom det finns entreprenörer. Jag mår väl av det här.
Det här nätverket av presidenter och utrikesministrar som du nämnde tidigare, har JKL:s kunder glädje av det?
– Nej, jag har varit noga med att inte blanda ihop mitt gamla nätverk med vad JKL gör. Däremot kan man säga att det jag kan och det jag förstår och det jag har varit med om kan jag ju inte låta bli att dra på. Men det skulle aldrig falla mig in att i ett kommersiellt syfte använda en kontakt med en president i ett land för ett svenskt företag.
Du skulle inte ringa upp Gerhard Schröder på uppdrag för en JKL-kund?
– Nej, men jag skulle kunna ringa upp Gerhard Schröder och prata med honom rent allmänt eftersom han ingår i min bekantskapskrets. Att göra det för en uppdragsgivare vore oetiskt tycker jag.
Du lämnar din heder i pant på att du inte går över gränsen?
– Jag går absolut inte över den gränsen.
Tunga socialdemokrater med Göran Johansson i spetsen kritise­rar den företeelse som du personifierar – tunga politiker som blir konsulter. Hur ser du på det?
– Göran och jag har ju en konflikt sedan länge så jag är inte dugg förvånad över att han kritiserar vad jag gör. Han har, precis som jag själv, inte riktigt förstått vad kommunikationsbranschen handlar om. När jag har kommit in här och ser hur avancerad och seriös den här branschen är har jag blivit lite förvånad.
Upplever du att det finns någon kritik från rörelsen för att du jobbar på JKL?
– Bland några finns det säkert det, för man uppfattar JKL som ett företag som har startats av en grupp unga moderater.
Så är det ju.
– Ja, så är det, men man behöver ju inte för den skull bära med sig en partipolitisk stämpel på verksam­heten. Det här är ju en verksamhet som är partipolitisk obunden. De här herrarna är proffs och ohyggligt duktiga och jag är imponerad av dem. Både Anders Lindberg, Anders Kempe och Bosse Jansson hade kunnat göra en alternativ karriär inom politiken.

Ett år till. Persson ger JKL ett år till. Sedan trappar han ner.

Är de statsrådsämnen?
– Det vill jag inte uttala mig om. Men när de valde att lämna politiken höll de ju på att göra någon form av karriär där. 
Men om vi vänder på det. Finns det en fara att de mest begåvade och ambitiösa inte stannar kvar i politiken?
– Det är en berättigad fråga. Är politiken tillräckligt attraktiv för unga och begåvade människor? Det tycker jag att politiken ska se upp med. Det får inte bli så att de som inte hittar något annat blir kvar i politiken. Det vore dystert. I det nya mediesamhälle som vi lever i, där sitter partipolitiken lite trångt.
Kan JKL:s kunder köpa en analys av dig?
– Nej, inte specifikt. Däremot kan jag recensera det arbete som duktiga människor här gör.
Men JKL-kunden Carnegie kan inte ringa upp och få din analys som före detta finansminister?
– Nej, nej.
Du är inte öppen för den möjligheten heller ...?
– Nej, det var ett villkor när jag gick in i det här att jag själv ska bestämma vad jag ska ge mig in i.
Många tycker ju att du har gått över en gräns bara genom att kliva in på JKL.
– Det är möjligt, men då har man inte förstått hur omfattande och betydelsefull den här verksamheten är.
Men det är väl också ett problem att människor inte förstår vad ni lobbyister gör?
– Lobbyister är en sak, men det här är ju större än så. Det här är en avancerad analys-think-tank med välutbildade civilekonomer, jurister och civilingenjörer.
Lobbyister brukar väl inte vara outbildade?
– Nej, men man får ju en känsla av att de ränner i riksdagen och skriver motioner om än det ena än det andra.
Det gör ju JKL också.
– Det kan nog förekomma, men det här är större än så. Det här är en växande och seriös verksamhet.
Tror du att det finns internationella organisationer som är rädda för att ge dig ett uppdrag för att du eventuellt kan sitta i en sådan situation på JKL?
– Nej, det tror jag inte. Jag har inte haft svårt att tacka nej till de, ganska många, erbjudanden som jag har fått. Jag har tackat nej för att jag inte har tid.
Du ler när du beskriver ett scenario där du kan återvända till politiken men ser lite bister ut när jag frågar om dina uppdrag på JKL. Längtar du tillbaka till politiken?
– Ja, jag saknar politiken väldigt mycket, men jag vill inte ha den tillbaka. Jag är en politisk person och jag gillar hetluften och presskonferenserna.
Men är inte skillnaden mellan dig och andra politiska personer att hetluften även gillar dig?
– Ja, det funkade och var ett ömsesidigt kärleks­förhållande. Just därför att jag inte visade något annat än att jag tyckte om det.
Man ser inte politiker njuta av medierna på samma sätt som du gjorde.
– Nej, när jag ser det från sidan i dag förstår jag inte var politikerna har tagit vägen. Om du tänker efter: När såg du dem senast? Jag tänker på regeringen. Var finns vår finansminister i dessa dramatiska tider där folk vill ha ett ord med på vägen och något slags förklaring och beskrivning. Varför träder han inte fram och står till förfogande?

Bondedrömmen. ”Det är ingen lysande affär, men det går runt. Jag mår väl av det här”, säger Göran Persson om sin jordbrukartillvaro.

Är regeringen dålig på kommunikation?
– (lång tystnad) Jag ska inte recensera regeringen på så sätt. Men man kan ju konstatera att de inte har varit framgångsrika i kontakten med allmänheten. Man kan inte med kommunikation hantera alla problem utan en del problem är bekymmer som man måste lösa.
Är det sådant som JKL måste predika för sina kunder också, att allt inte går att lösa med kommunikation?
– Kommunikation är en del av ett sätt att bära ett problem vidare, men sedan ska budskapet formuleras och allmänheten ska förstå. Alltmer i ett modernt samhälle bygger på kommunikation och det här är en sektor som växer otroligt snabbt.
Är det dina paradgrenar att formulera budskap och få allmänheten att förstå?
– Jag har alltid tyckt om att förklara komplicerade samband. Jag tycker om det. Jag har använt en metod som har varit av det slaget att jag har tvingat mig själv att förklara för andra även sådant som jag själv inte har begripit. Då måste man skärpa sig till det yttersta och det har varit en bildningsgång för mig. Jag gillar det verkligen. Jag tycker om det.
Har du någon tidsplan på när du ska bli lantbrukare på heltid?
– Ja, jag ger JKL något år till. Jag är allvarlig när jag säger att jag vill leva ett annat liv. Sedan ska jag säga att jag tycker att det är ganska roligt att åka in till Stockholm på morgnarna och det är ganska kul att kliva upp i talarstolen. Hade jag inte haft allt det hade jag nog varit lite bitter i dag. Men jag ska ägna mer tid åt mig själv och åt mitt jordbruk. Någon gång 2009 kommer jag att börja avveckla mitt engagemang med JKL.
Thomas Bodström pratar om ett fadersmord när det gäller Pär Nuders bok om dig. Känner du dig sårad?
– Jag har inte läst Pärs bok och jag vill inte ens kommentera det.
Men om vi ser på själva fenomenet?
– Det är en genre som kräver gott omdöme. Är man i slutet av sin karriär som Margareta Winberg är så kan man summera upp. Men är man som Pär …Jag hoppas att han förvaltar de förtroenden som han har fått. Jobbar man nära människor bygger det på att man är lojal mot varandra.
Har någon av dina tidigare ministrar sjabblat bort sitt förtroendekapital nu när de är i opposition?
– (lång betänktetid) Nej, det tycker jag inte.
Göran Persson smackar till som om han tänkte till en extra gång.
– Det är svårt att vara i opposition, det är en helt
annan sak att regera. Vissa statsrådsfunktioner är
i självgående och statsrådet i fråga behöver inte ta särskilt mycket initiativ själv eller vara särskilt påhittig. Den flod av ärenden som veder­börande sitter i ställer hela tiden krav på ställningstagande och därmed också sådant som är intressant i medierna. Det är mycket svårare att sitta i finansdepartementet än att sitta som ekonomisk talesman i opposition i riksdagen.
Finns det någon risk att de här tidigare statsråden tar till någon gammal Göran Persson-skröna för att få lite uppmärksamhet?
– Det funkar uppenbarligen så för en del. I så fall får man bjuda på det.
Med facit i hand, blev Erik Fichtelius intervjuprojekt som det var tänkt?
– Ja, om inte SVT hade valt att lansera det på det sättet som de gjorde. SVT gav något slags bruks­anvisning på tittandet eftersom Rapport redan innan programmet talade om vilka skevigheter som skulle komma upp. Jag såg programmet innan, ett och annat tyckte jag var tokigt, fel och hårt klippt, men det måste man acceptera i en dokumentär som är fyra timmar lång.
– Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle få den typ av reaktioner som det fick. Det såg SVT till självt.
Ångrar du att du ställde upp?
– Ja, jag ångrar en sak. Att jag inte krävde att programmet skulle sändas fem år efter min avgång. Nu sade jag att det inte fick sändas förrän efter att jag hade avgått. Det kom två dagar efteråt. Det var för snabbt.
Skadade programmen dig?
– Jag tyckte mycket var taskigt.
Blev du besviken på Erik Fichtelius?
– Ja, det blev jag. Han hade höga ambitioner med programmet och han betalde också ett högt pris men att då inte orka hela vägen utan falla för de enkla frestelserna … Jag frågade Erik varför han gjorde på det där viset …
Är inte Erik Fichtelius sätt också ett slags fadersmord efter ett tio år långt samarbete?
– Ja, ja, men Erik – och jag tror att Erik är ärlig – hade heller inte föreställt sig att det skulle bli den här typen av mottagande av dokumentären. Det här handlar enbart om hur SVT valde att lansera den.
Vet du vem som ansvarade för lanseringen?
– Det var någon person som hade bakgrund i kommunikationsbranschen.
Johan Elmberg heter han och var tidigare JKL-konsult.
– Skicklig kille uppenbarligen. Det var ju ett bra hantverk men jag har svårt att förstå att det låg i SVT:s intresse att göra som de gjorde.
Ångrar du att du fällde det hårda omdömet om DN:s politiske analytiker Henrik Brors i Fichteliusdokumentären?
– Vad sade jag nu om Henrik Brors igen? Det var något om att han inte begrep sig på politik. Jag upplevde det, han hade sällan rätt när han försökte tala om hur vi tänkte. Det är ju krönikörernas arbetsuppgift att sätta in nyheter i sitt sammanhang och förklara skeenden. Men vi resonerade inte alls som Henrik Brors sade. Någon gång måste man säga att: ”Herregud varenda bokstav är fel.”
Men drabbar inte det en enskild förvärsarbetare väldigt hårt att få det omdömet av landets statsminister?
– Henrik Brors är ingen maktlös person utan en viktig aktör. De politiska reportrarna har många gånger gått från att vara rapportörer till analytiker och till att bli aktörer.
Hur länge kommer du att vara intressant för medierna?
– Jag hoppas länge! Jag har alltid gillat medierna och har känt att känslorna har varit besvarade. Jag har förstått dynamiken i medierna. Jag har fascinerats av den. Jag vill inte gå in i någon skugga eller anonymitet.
Jag frågade en person i din närhet om dina karriärambitioner och svaret blev att det enda du vill bli är ny styrelseordförande för Sörmlands Sparbank och ordförande för LRF i Sparreholm. Förnekar du det här?
– Ja, det gör jag. Jag har inga sådana ambitioner över huvud taget. Jag har Sveaskog och det räcker åt mig. Att sitta i styrelser och ta styrelseansvar är väldigt krävande och det är bundet. Jag har haft en karriär i 35 års tid där jag har varit bunden till händer och fötter av ansvar. Jag har stimulerats av det, men jag såg inte mer ansvar framför mig när jag lämnade politiken.
Skriver du på någon bok?
– Jag har inga kommentarer.
Det är väl ett fattigdomsbevis om du inte kan ge en kommentar på det. Förneka det öppet i så fall.
– Jag skriver inte just nu på någon bok men jag har tankar på en.
Vad ska den handla om?
– Det behöver jag däremot inte svara på.
Memoarer, skönlitteratur eller kanske en deckare?
– Nej, nej, nej, det blir bara löjligt när politiker tror att de kan skriva deckare.
Som Thomas Bodström?
– Jag vill inte recensera Thomas deckare men jag hade hellre sett att han hade skrivit en bok om social­demokratisk kriminalpolitik. Utvecklat argumenten för och emot och satt in det i ett internationellt sammanhang. Det som behövs för att politiken ska behålla sin intellektuella kraft.
Du har inte läste Winbergs memoarer, inte läst Nuders memoarer men Bodströms deckare har du läst?
– Nja, jag har bläddrat i Bodströms deckare. Jag har läst recensionerna också (skratt).
Du och Ulrica Schenström blir ju kolleger nu.
– Ulrica Schenström? Just det, hon som umgicks med den hygglige Anders Pihlblad. Ska hon börja på JKL?
Nej, hon ska börja på Hallvarsson & Halvarson.
– Hallvarsson & Halvarson? Det låter som någon som säljer sportutrustning för fjäll­turer. Hallvarsson & Halvarson. Jaha.
Kan inte tidigare politiker göra annat än att bli konsulter?
– Hade jag varit tio år yngre hade jag gärna gjort ett ordentligt exekutivt arbete till. Men det är klart att kommunikationsbranschen är en växande verksamhet. Så enormt kontroversiellt är det ju inte att jobba med kommunikation eller public relations. Här på JKL har jag många gamla arbetskamrater och de går ut och in och korsar andra verksamheter.
– För tjugo år sedan var det annorlunda. Jag var med i en valrörelse där vi använde JKL som högerspöket. Det var när JKL skrev ett jordbrukspolitiskt tal åt dåvarande kommunalrådet Swanstein i Helsingborg. Vi ansåg då att det var hett men det är snart tjugo år sedan.
Du säger att det inte är kontroversiellt att vara JKL-konsult men i nästa andetag säger du att så fort det blir kontroversiellt så kliver du åt sidan?
– Jag vill inte hamna i ett läge där jag kan beskyllas för att kommersialisera unik information som jag sitter på. Det har jag heller inte skrivit om i mina böcker eller sagt till Erik Fichtelius, utan det håller jag för mig själv. Med ett sådant uppdrag som jag har haft så måste man kunna tiga. Hela uppdragets karaktär bygger på att du kan tiga.
”Aldrig ensam, alltid ensam”?
– Just precis. Det är dualismen i uppdraget. Den som bluddrar om sådant som man ska tiga om är inte intressant.
Men det borde finnas många som vill ha den unika kunskap som du har och som därför går till JKL?
– Då borde de i stället gå till regeringen. Om regeringen tycker att det är viktigt för landet kan de prata med mig så kan jag tänka mig att ställa upp.
Har du fått några sådana förfrågningar att du har hänvisat till regeringen?
– Nej, jag har inte fått det. Möjligt att Anders Lindberg har fått det, men inte jag.
Vet du vad JKL:s ägare heter?
– Ja, du, ett amerikanskt företag … ärligt talat …
Publicis.
– Ja, just det. Det är ett jätteknepigt nätverk där jag inte tror att någon hittar fram till någon som är representant för ägaren.
Är det inte otäckt med det anonyma ägandet?
– Du, jag är fostrad i sparbanksrörelsen. Det var företag utan ägande.
Kan man jämföra Publicis med Sparbanken i Vingåker?
– Det är en ganska intressant diskussion. Vi lever i en tid där verksamhet som bygger på intellektuell produktion inte kan ägas. Man kan inte äga en katt. Och man kan inte äga en verksamhet som ska producera tänk eller kommunikation. Det bygger på att medarbetare trivs och utvecklas.
Du har lyckats hålla dina barn väldigt skyddade under åren som politiker. Var det svårt?
– Det var svårt, disciplinerat och mycket väl genomtänkt. Jag har försökt att predika det för alla unga människor som ger sig in i politiken. Min första hust­ru, som är mor till mina barn, var också väldigt fast på den punkten. Jag har sagt det att den dagen då man släpper in pressen hemma … Det kan vara jättetrevligt första reportaget, men har de varit där en gång så har de rätt att komma tillbaka.
Tycker du att svenska politiker tar med sina barn för mycket i offentligheten?
– Ja, i alltför stor utsträckning och man utsätter barnen för en risk som de inte är förberedda på.
Hade du svårt att få ihop ditt livspussel som småbarnspappa?
– Ja, det hade jag. Det gick inget vidare. Därför lämnade jag riksdagen 1984 när flickorna var fem och två år. Det gick bara inte eftersom jag alltid var på fel ställe. Skulle jag vara hemma så var jag i Stockholm och skulle jag vara i Stockholm så var jag hemma.
Har du betalat ett för högt pris?
– Man betalar ett högt pris, men om det är för högt kan man diskutera. Ingen tvingade mig till det jag gjorde. 
Du har gjort en klassresa. Känner du dig hemma när du går jakt på slotten runtom i Sörmland?
– Jag deltar sällan på sådant. Det kan vara kul ­ibland, och jag kan säga att i början tyckte jag det var konstigt med alla nya koder som man ska tillägna sig. Men så annorlunda är inte människor, utan det är trots allt mer likt än olikt.
Har du lärt dig koderna?
– Jag är inte så bra på det och inte så intresserad. Men jag har aldrig känt mig osäker i sådana sammanhang. Visst har jag gjort en klassresa, men det finns ett slags undantryckt påstående i att vi som har gjort den klassresan skulle må dåligt. Tänk i stället på dem som har gjort en klassresa åt andra hållet, de som föddes i de fina salongerna och som till följd av samhällsutveckling och ekonomiska kriser har fått göra den andra resan. Bokstavligt talat från Corps de logiet till traktorn. De är många, men dem pratar man aldrig om.
Resumé har rankat dig som Sveriges mäktigaste kommunikationskonsult. Hur ser du på det?
– Skulle jag går runt och se på mig själv som Sveriges mäktigaste kommunikationskonsult då är jag rökt. Just därför att man inte bryr sig om det kan man vara det. Det är en paradox.

JKL – kanske störst i Sverige

JKL AB hade en omsättning på 158,0 Mkr och en byråintäkt på 131,4 Mkr 2007, medelantalet anställda uppgår till 64 personer. Systerbyrån MS&L Sweden AB hade en omsättning på 37,1 Mkr och en byråintäkt på 25,2 Mkr 2007, medelantal anställda uppgår till 20 personer. Under 2007 hade JKL Group en byråintäkt på 222,2 Mkr och 120 medarbetare.
Enligt Precis egen mätning ligger JKL hack i häl på Kreab.
Kreab har en byråintäkt på 232 miljoner kronor och JKL Group på 222 miljoner kronor.
– Det kan vara så att JKL numera är större än Kreab i Sverige och Norden, säger grundaren Anders Lindberg.
Hur länge har ni kämpat för att bli större?
– Vi har, sedan 23 år tillbaka, en väldigt kamratlig och god relation med Kreab. De har alltid varit större, men kanske är vi jämbördiga och kanske är Kreab större snart igen.
Har Göran Persson bidragit till det här?
– Han har varit ett viktigt tillskott till JKL. Både med kunskap och i och med att kännedomen om JKL har ökat.
Trodde du att det skulle bli så mycket uppmärksamhet när Göran Persson började hos er?
– Ja, vi var ganska väl medvetna om det.
Har det fört med sig något negativt?
– Våra kunder och kontakter var omedelbart väldigt positiva till detta. Det dröjde något kvartal till innan den breda allmänheten accepterade detta. Nu känns det odramatiskttruefalse

Claes de Faire

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.