Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag25.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Sämst på Journalisthögskolan – sen hittade Eric Schüldt sin röst

Publicerad: 19 Maj 2017, 14:43

Eric Schüldt.

Foto: Andreas Elgstrand

Han skulle ha blivit en värdelös allmänreporter. Men när Eric Schüldt fick chansen att filtrera kulturen genom sig själv blev det istället riktigt bra. I en intervju med Resumé berättar Idévärldens programledare om att ha hungern att förstå världen – som arbete.


Ämnen i artikeln:

SVTExpressen

En grupp turister i Gamla Stan stannar utanför ett fönster med olivgröna luckor. Medan guiden berättar om Stockholms historia passar besökarna på att glutta genom rutan, som om interiören vore en del av utställningen.

Bakom fördragna gardiner sitter en lättstörd Eric Schüldt och jobbar med sina manus. Han omges av övervägande gamla ting, som det mörkbruna skrivbordet i trä, den gröna bankirlampan med guldfot och en röd manchestersoffa. Böcker ligger utspridda och redo att slukas. Konst är upphängt i syfte att inspirera.

Det vore inte så konstigt om det åtta kvadratmeter stora krypinet faktiskt var en del av utställningen. Det smälter väl in i gamla stans kullerstensgator och gatlyktor, inte minst i kombination med dess radioskapande hyresgäst, som klär sig i linje med sin omgivning och dessutom arbetar med att förkovra sig i en tid som varit.
– Rummet ska kännas som jag. Det är jag. Mycket av det som jag har satt upp fungerar som en sorts meditationsobjekt. Det behövs lite tavlor och sådär när jag ska göra mina långa nästan filosoferande utläggningar till Text och Musik i P2.

– Jag trivs så himla bra här. Jag fattar inte idén med öppet kontorslandskap. Ibland kan jag till och med släcka ner allt och skriva fokuserat med brusreducerande hörlurar i skenet av ett stearinljus.

Text och Musik i P2 är en av Eric Schüldts senaste programserier som innehåller en timmes personliga reflektioner om poesi, filosofi och musik. Annars kanske många känner till honom som programledare från den hyllade SVT-satsningen Idévärlden där en tänkare i lugn och ro ges utrymme att presentera sina idéer, innan denne bemöts av två personer med en motsatt eller åtminstone annorlunda uppfattning. Andra har hört honom i Expressens intervjupodd 60 Minuter eller hans första stora framgång Schüldt i P2.

Synonymt med allt han gör är jakten på de stora frågornas svar, nästan alltid genom ett filter av historia, filosofi och kultur.
– På många sätt jobbar jag med min hobby, och jag är lycklig för det varje dag. 90 procent av det jag gör handlar om ett personligt utforskande av världen, som jag vill göra oavsett. Om jag hade jobbat som lokförare, vilket för övrigt vore fantastiskt, så hade jag nog ändå haft en intervjupodd eller ett fanzine på hobbynivå.

Varför är du så fascinerad av det här?
– Under en period på gymnasiet och mina första år på universitetet levde jag i en tidsanda som sa att världen inte går att förstå; Att den är oöverblickbar och splittrad i olika subkategorier utan förbindelser. Man skulle förstå att det inte finns en stor berättelse om människan, utan bara små individuella öden. Det var en postmodern teori som drabbade mig djupt och jag fick en känsla av ödslighet. Men sedan började jag inse att världen går att förstå. Om man söker i historien och gräver bland gamla idéer så kan man faktiskt få en lite klarare uppfattning om samtiden. Och jag har privilegiet att med den journalistiska metoden ge mig ut på en upptäcktsfärd för att få en större förståelse.

Eric Schüldt trodde länge att musiken skulle bli hans väg. Som dotterson till den norska tenoren Ragnar Ulfung blev han tidigt musikaliskt drabbad. Redan fyra år gammal såg han sin första opera med sina föräldrar. Han gick i Adolf Fredriks musikklasser, sjöng i kör och tog pianolektioner i hela femton år. ­
– Min största dröm i tonåren var att bli musiker eller kompositör. Men jag hade verkligen ingen talang. Jag gjorde säkert mina 10 000 timmar av gitarrspelande också, men trots det så blev jag aldrig bra. Alltså, jag kunde spela ackorden men det var inte bra.

– Jag tror verkligen på det här med talang. Orsaken är att jag så många gånger upptäckt att jag inte har det. Musik var en sådan sak, språk är en annan och skivande likaså. När jag pluggade journalistik på JMK så var jag verkligen sämst. Jag hade väldigt svårt att för att skriva enkla nyhetsnotiser och nyhetsartiklar.

Han hade gett sig in i ett yrke som ofta kräver inställningen att "allt är intressant", men även på den punkten fick han problem. Det var svårt att motivera sig när ämnet inte var honom till lags.
– Jag hade nog blivit en jättedålig allmänreporter. Allt är förstås intressant, men jag behöver en form som är personlig.

Han funderade många gånger på att hoppa av, men efter ett år, när radioformatet dök upp, så hände något.
– När jag lät världen strömma genom mig själv så gick det enklare. Här hade jag talang, och det blev tydligt eftersom jag inte behövde kämpa på samma sätt som jag hade fått göra med musiken och skrivandet innan. Jag hittade en skärningspunkt där allt gifte sig, mellan journalistiken, musiken, ljudet, inspelningsteknik, redigering och mig själv. Alla brottas med att hitta sin röst, och jag fick själv lägga band på mig för att tygla det storvulna anslaget inom mig. Men jag fann min röst i radiomikrofonen.

Praktiken gjordes 2003 på Sveriges Radio P1:s Människor och Tro och Kulturnytt. Där hade Eric Schüldt turen att möta Maja Aase, som trodde på honom och därefter lyfte in honom i redaktionen.

Och de kommande åren tog det fart ordentligt.

Han blev inte musiker men, det kanske är svårt att föreställa sig, i över två års tid var den belästa ciceronen även techno-dj på bland annat Spy Bar.
– När det kommer till musik så gillar jag verkligen allt, precis som min bror. Vi kan sitta och nörda om vilken Skratta Pajazzo-inspelning som är bäst, alltså den kända arian ur operan Pajazzo. Sen bara, "äh, vi lyssnar på Slayer istället". Sen kanske vi avslutar med Asap Rocky.

Trots att det är ljusan dag utanför det lilla fönstret så är rummet dunkelt. Eric Schüldt ser över axeln mot väggen bakom. Han pekar på några utmärkelser med sitt namn på: Första pris i musikklassen i Prix Italia 2007 och Årets Rookie på Radiogalan 2008. De kom i en tid när han till synes ohotad banade väg i landets kulturjournalistiska sfär. Det var då han gjorde framgångsrika Schüldt i P2 följt Livet & Döden i P1, som båda var fasta programpunkter i två år vardera. Formaten hade gått hem hos både lyssnare och uppdragsgivare, och det fanns knappats några problem att fylla plånboken. Han fick rent av chansen att skriva en bok om digitaliseringen av kultur. Det mesta pekade åt rätt håll.

Men lika plötsligt som han hade tagit sig upp på molnen, hade han inte långt senare fallit ner på marken. Mellan 2010 och 2013 genomgick Eric Schüldt vad han själv kallar för en journalistisk kris. Han jobbade förvisso deltid på Lördagsmorgon i P2, men språngbrädan från de riktigt bra åren såg inte ut att bära så mycket längre – det kom inga nya uppdrag.

Och boken totalsågades av recensenter på nästan samtliga stora tidningar.
– Spinnen från P2 hade dött ut, samtidigt som Livet och Döden hade varit så känslomässigt uttömmande. Jag hade en ordentlig en svacka rätt länge, med dåligt självförtroende. Och floppen med boken bidrog inte direkt.

Hösten 2013 fick han krypa till korset, och skrev en statusuppdatering på Facebook om att han behövde nya jobb. Det gav resultat nästan omgående. Efter en lång kedja av nya kontakter, händelser och omvägar hittade han fram till Expressen. De bollade idéer i ett halvår, innan intervjupodden 60 Minuter föddes.

Under tiden startade han och humanekologi-doktorn Per Johansson poddradion Människan och maskinen som handlar om Eric Schüldts favoritämne: Att återupptäcka det förflutna för att förstå såväl samtid som framtid. Duon kom senare även att starta den fristående podden Myter och Mysterier. Bollen var åter i rullning och han fick en utmärkelse till att fästa på väggen: Dagens Nyheters kritikerpris Lagercrantzen.

Hans krypin i Gamla Stan är något av en symbol för revanschen efter svackan. Där fick han flytta in hösten 2015, varefter SVT-produktionen Idévärlden damp ner i hans famn. Den första säsongen gick i början av 2017 och innehöll bland annat Roland Paulssons idéer om det meningslösa arbetet samt Ida Hallgrens tes om att negativt tänkande borde värderas högre.
– Det mesta tyder på ytterligare en säsong, men inget är klart. Jag älskar verkligen formatet. Och namnet Idévärlden. För det är ju ur idéerna som världen förverkligas.

Eric Schüldt utvecklar vidare, med ett djupt veck i pannan och nedfälld blick.
– En av Platons finaste teorier är att idéerna ligger utanför tiden. Att de är ursprunget, och att världen förverkligas ur idéerna – men med en typ av mänsklig begränsning. Men med förnuftet och intellektet kan vi träda ur den. Vi är inte fast i det mänskliga, utan kan ställa oss utanför och problematisera oss själva och världen. Platon menade att vi är fjättrade i grottan, men jag sitter och filar på den här kedjan. Det är min journalistiska idé. Någon gång kommer jag vara fri, säger han och ler pillemariskt, plockar upp en nyutgåva av Marcel Prousts "Swanns Värld – På spaning efter en tid som flytt".

– Många av de kulturpersonligheterna jag träffat och intervjuat har läst den här boken och sagt att "efter den förstod jag allt – har du läst den? Hade du gjort det så hade vi inte behövt sitta här." Jag kan så klart inte låta bli, och kanske kommer världen öppna sig.

Eric Schülts 5 karriärtips

- Undvik öppna kontorslandskap, omöjligt att koncentrera sig.
- Starta eget företag, visst det är ofta extremt jobbigt de första åren, men vilken frihet när man lärt sig att ta betalt och jobba mot en rad olika uppdragsgivare samtidigt.
- Gå på så få möten som det bara går.
- Koppla ur internet och stäng av telefonen när det är snart är deadline.
- Glöm inte bort vilka som hjälp dig längs med vägen (tack Maja Aase, Karin Olsson, Elle-Kari Höjeberg, Cecilia Bodström, Roger Dackegård, Martin Jönsson mfl för att ni trott på mig).

Fakta / Om Eric Schüldt

Ålder: 38 år.
Bor: Södermalm, Stockholm.
Uppvuxen: Vasastan, Stockholm.
Familj: Hustrun Sara Walker.
Tjänar: 542 900 (2015).
Karriär i korthet: Kulturnytt i P1, Schüldt i P2, Livet & Döden i P1, Lördagsmorgon i P2, Människan och maskinen i P1, 60 minuter för Expressen Kultur, Text och musik i P2, Idévärlden i SVT2.
Utbildning: Journalistlinjen, JMK.
Drömjobbet: Tycker nog jag redan har det.
Medievanor: Har alltid på P2 hemma, SvD och DN vid frukosten, Studio Ett på eftermiddagen, sen får det räcka för på kvällarna kollar jag och min fru på tv-serierna Lost och The West Wing om och om igen i all evighet.
I lurarna: Kjartan Sveinsson, Siri Nilsen, Urmas Sisask, Schuberts sena pianosonater, några sånger av Robert Schumann och så lite Slayer, Cirez D och Die Antwoord för balansens skull.
Lästips: Har gått med i Marcel Proust-sällskapet och känner att jag måste ta mig igenom hela "På spaning" innan jag kan ta läsa nåt annat.
Rekommenderar: Sov middag efter lunch.

Mårten Färlin

Ämnen i artikeln:

SVTExpressen

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.