Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Sluta skämmas över att arbeta med reklam

Publicerad: 19 mars 2009, 08:33

Som någon kanske noterat tillhör jag den del av reklamvärlden som inte gått direkt från Berghs eller annan skola in i byråvärlden utan har en något annan bakgrund: jag har varit präst.


Ämnen i artikeln:

GästtyckarenNiclas Strandh

Niclas Strandh.

Knappast en helt igenom sansad yrkeskår det heller. Och med vissa likheter med reklamare:
Man skäms ibland för vad man jobbar med – det är inte så kul att alltid försvara sig
Man har svårt att förklara sitt eget yrkes existensberättigande.
Många reklamare har helt enkelt problem med sin identitet: det är jobbigt att inse att det i slutänden är kräng vi håller på med …
Ett av de mest slående exemplen finns i uttrycket ”don’t tell my mum I’m in advertising, she thinks I’m playing piano in a brothel”. Det är fascinerande att inse hur hunsat självhatande reklamare kan vara mot sig själva och sin egen bransch – samtidigt som det finns en stor hybris och övertro på att tänka stort: gärna uppslagsannonser i print med tre streck och ettordscopy.
”Ah, guldägg!” tänker reklamaren då. Reklamen blir ett sorts självändamål. Reklamen blir konst i stället för funktion.

För hur kul och spännande det än är med guldägg och tävlingar så blir det lätt ett konstgjort existensberättigande eftersom ingen annan ändå verkar fatta varför vi gör det vi gör. Inte ens kunden. Egentligen. Men de litar på oss. Varje regional marknadsförening har ett, varje skola har sitt och sen hela högen med Månadens Ditten och Cannes Datten. Vi bedömer vårt eget arbete och ger vårt eget pris till oss själva.
Håll med om att det är lite konstigt?

För samtidigt ser vi nu igen hur lågkonjunkturen är på väg att skörda stora offer. Kommunikationsbranschen står inför ännu ett stålbad. Vi ser än en gång hur företag för att spara sparar på – marknadsföring. Vi ser åter hur varumärken försöker gå in i en sorts reklamhibernation: vilket förstör stora värden. Något som borde ha insetts redan efter förra gången men den läxan är inte lärd. Lågkonjunktur föder kortsiktighet och desperation. Vi kan ge alternativ, skapa värden för våra kunder om vi gör vår hemläxa.
Mitt i allt detta: en bransch som inte ens kan förklara för sig själv varför man ska existera  och än mindre förklara nyttan med reklam för sina kunder: att om du inte syns så finns du inte. Det är vårt uppdrag och vårt ansvar; det är inget vi kan säga ”men det ska väl kunderna veta?”
Hur i helvete kunde vi glömma bort det igen?

För min del handlar det framför allt om att inse att allt alltid förändras – och det måste också marknadsföringen göra. Mer om det nästa gång …

Av: Niclas Strandh
Planner på byrån Heimer & Company.
Bloggar bland annat på www.deepedition.com 

Nina Malmström

Ämnen i artikeln:

GästtyckarenNiclas Strandh

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.