Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Talangkrisen inte påtaglig på Gotland: ”Gör vad du vill, sitt var du vill, bara du levererar”

Publicerad: 11 juli 2022, 09:30

Det är lätt att locka talanger till Gotland, menar Jan Lindforss och Johanna Bergbom.

Foto: Nellie Pilsetnek / Privat

Knak och Outhousebyrån verkar leva sina bästa liv på Gotland och i Visby, hit vill många talanger komma och dessutom har pandemin bidragit till att distansjobb är mer accepterat – det gör vardagen enklare för både chefer och kolleger.


Ämnen i artikeln:

OuthousebyrånNyheterKnakAlmedalenGotlandTalang

Jan Lindforss, vd på reklambyrån Knak i Visby har inte märkt av någon talangkris. Möjligen är det lite omvänt, möjligheten att växa är begränsad.

På Adelsgatan 24 står med meterhöga bokstäver byråns namn i skyltfönstret mot gatan. ”KNAK i rosa”, inne på byrån pågår ett projekt med att fästa en ryamatta på väggen och i konferensrummet står produkter som byrån designat. En levande och kreativ miljö bland kullersten och låga trähus i rad. Gatorna doftar av rosor och stockrosor.

– Här på Gotland finns talang, då är det snarare min talang att sälja in byrån som haltar. Har man ett bra kundunderlag så attraherar man bra folk med talang. Jag är inte orolig för att inte kunna hitta några talanger, säger han.

Jan Lindforss har varit på Knak i 1,5 år, och som vd sedan i höstas. Han har i flera opiniontexer uttryckt sin frustration över hur branschen har förändrats. Bland annat skrev han redan 2018: 

”Sedan millennieskiftet har såväl marknadsförare som reklamare gått från en slags rockstjärnestatus till en allt mer kameral vardagstillvaro. Det långsiktiga varumärkesbyggandet har fått stryka på foten för en aldrig sinande flod av snabba budskap i än snabbare kanaler. Jakten på ROMI leder till fokus på slimmad produktion och skördandet av de lägst hängande frukterna (fallfrukterna?). Att mäta och samla data tycks viktigare än att förstå varför.”

Nu har pandemin bidragit till ett förändrat sätt att arbeta flexibelt. Jan Lindforss har haft folk som delvis varit stationerade i Stockholm.

– Det är inte som att jag satt i Umeå, nu får vi se om anställda och kunder tycker det är fortsatt okej med distans. Människor med driv har ofta ett driv av att vilja synas, men jag tycker att reklambranschen blivit mindre publik och mer intern. Därför tror jag att den som är kreativ söker sig till andra arenor. 

– Min förhoppning är att vi inte bara ska växa här på Gotland.

Jan Lindforss hade hus på Gotland och jobbet dök liksom upp, det var inte svårare än så, Gotland bidrar med distans i sig men har samtidigt ett vitalt och fungerande sammanhang.

– Det är speciellt att bo på en ö, men det är väldigt skönt. Visby har också ett roligt klimat. Fick fler chansen tror jag att många skulle vara lockade av att bo här.

Han är kritisk mot den breda reklamen som han säger ”inte känns spetsig idag”. Sedan en tid tillbaka har stora annonsörer blivit fega och gör en relativt uddlös kommunikation, och den kreativa reklamen har blivit väldigt smal.

– Människor med driv har ofta ett driv av att vilja synas, men jag tycker att reklambranschen blivit mindre publik och mer intern. Därför tror jag att den som är kreativ i dag kanske söker sig till andra arenor. 

Branschen har anklagats för att vara hård och kall – kan det påverka en eventuell talangkris?
– Det är nog väldigt individuellt. Det är svårt att säga hur det är för andra. Men visst finns det säkert högra krav på att man ska producera mer, för mindre pengar på kortare tid. Det blir lite slagsida mot produktion i stället för kreation. Lönsamheten i branschen har droppat och kundernas betalningsvilja är i allt mindre grad baserad på reklamens värde, utan mer fokuserad på nerlagd tid.

Vi har rapporterat om ålderism – kan man åldras i branschen?
– Man är inte så attraktiv när man är över 50 men alla mina kamrater är kvar i branschen. Om än många som frilans.

Hur är det med generation Z – har de massor av krav och orealistiska förväntningar?
– Det vet jag faktiskt inte, jag tror snarare att synen på yrket som sådant och att begreppet på vad reklam är har suddats ut lite. Alla kan ha egna kanaler, det är inte intressant med köpta budskap och jobba inåt med kund. Man vill bara jobba med den roliga delen utåt. Risken är att det blir produktion och att skapande försvinner, säger Jan Lindforss.

I februari skrev han i Resumé:
”Att jag i dag allt oftare hör och se unga kreatörer uttala sitt hat mot reklam får mig att fundera: vad är det som de egentligen hatar? Är det reklam per se som de hatar, eller är det mängden dålig reklam?” 

Jag Lindforss tror att industrialiseringen av reklam tar bort arbetsglädjen, reklam på löpande band gör den sämre och skapar dålig arbetskultur. Dessutom menar han, är tekniskt kunnande inte synonymt med att vara kreativ.

– Om man gillar reklam som sådan, och tycker om att jobba med det, då blir alla arbetsuppgifter kring det intressanta och roliga, då kan man försöka göra något stort i det lilla.

Rörligheten i branschen tror han gör att laguppställningen kan bli felaktig, kreativa själar tenderar att lämna när sammanhanget är fel.

– Jag tror de kreativa byråerna ser problemet, men de är ändå fast i det, säger Jan Lindforss.

Även Outhousebyrån har gott om talanger

Outhousebyrån och Johanna Bergbom, byråchef, märker inte heller av någon talangkris på ön. De har lätt att knyta folk till sig och har fokuserat på att ha bra arbetsmiljö. 

– Personligen har jag kanske fått lägga mer tid på jobbet för att få struktur, men vi har gemensamt som ägare sagt att vi ska ha en bra balans. Vi strävar inte efter att bli större utan att ha en balanserad tillvaro. Man har dock alltid kunden i fokus och man vill alltid ge sin bästa service och slår i ibland knut på sig själv, säger hon.

Balansen kan vara svår att hitta, särskilt när jobbet är roligt menar hon.

– Men man måste inte alltid vara snabb, vi har väldigt bra kunder som säger ”ni måste inte leverera allt på en gång. Jag borde också bli bättre på att delegera, ibland kan jag faktiskt be någon annan.”

Hur är det med ålderism? Är det svårt att åldras i branschen?
– Hos oss finns många äldre, större delen är runt 50 och sen har vi spann upp till 70 år. Det är en skön blandning med gamla rävar, unga nyfikna och ödmjuka trygga själar.

Att ha en bra mix i åldrar bidrar till en trygg arbetsmiljö och hållbarhet i gruppen, anser Johanna Bergbom. 

– Det är en trygghet att ha någon som har 45 år i branschen att luta sig mot, jag kan alltid luta mig mot Hans Sydow som är lugn, trygg och fantastiskt kompetent. Jag tror på en kombination och tar gärna in praktikanter som kommer in med ny energi och bidrar med nya kunskaper och kompetenser.  De äldre kanske inte alltid lika snabba som de yngre, men de äldre har en ovärderlig kompetens. Det är bra med en mix, men det är nog lätt som byrå att ta in de unga och sedan bara köra hårt och trötta ut dem och sedan ta in ett nytt gäng, men det blir varken hållbart eller härligt, inte för kunderna heller, säger Johanna Bergbom. 

Är den yngre generationen arbetstagare kräsna?
– Ja jag tror att de är det, men det handlar om att de ska få ihop livet, de ska kunna gå och hämta barn och de ska kunna jobba varifrån de vill. De accepterar inte 9-5, och det gör ju inte jag heller. Det hör jag ju också när yngre erbjuds jobb på arbetsplatser om vill att de är på plats varje dag ”är de dumma i huvudet, skulle jag vara där varje dag?”.

Där finns det ett glapp, den äldre generationen kommer ofta in varje dag oavsett om de måste eller inte – det verkar sitta i ryggmärgen. 

– Jag säger att gör vad du vill, sitt var du vill, bara du levererar, men de kommer in ändå. De yngre tar flexibiliteten för givet. Jag har till exempel en tjej som flyttat till Norrtälje från Visby, det är inga problem, säger Johanna Bergbom. 

 

Nellie Pilsetnek

Reporter

nellie.pilsetnek@resume.se

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.