Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Nyheter

Två gånger utlasad från SR – nu tonsätter hon varumärken

Publicerad: 21 April 2017, 14:20

Jenny Seth.

Foto: Andreas Elgstrand

Musikguiden i P3 var hennes drömjobb. Men Sveriges Radios personalpolitik satte käppar i hjulet – två gånger om. Jenny Seth berättar om att gå vidare efter besvikelsen, och den nya banan som musikläggare för varumärken.


Ämnen i artikeln:

SpotifySveriges Radio P3ZTVAftonbladetRodeoSoundtrack Your Brand

Uppe på vinden står en rosa kassettspelare och en gammal skrivmaskin. Papper, saxar och klister ligger utspritt över golvet. Runtomkring sitter åttaårige Jenny Seth och hennes syskon. De spelar in påhittade nyhetssändningar och väderleksrapporter eller klipper och klistrar ihop tidningsartiklar.

På våningen nedanför befinner sig mamma. Hon är frisör och permanentar håret på en av sina vänner. De pratar om allt mellan himmel och jord. Efteråt lägger hon på en vinyl i vardagsrummet med Bruce Springsteen, och barnen kommer ner och dansar.

Uppväxten i åttiotalets småländska Ljungby innehöll två spår som Jenny Seth har kommit att omfamna mer än något annat i sitt vuxna yrkesliv: Musiken och journalistiken, först som musikjournalist – i dag som musikläggare på Soundtrack Your Brand.
– Nyhetsredaktionen på vinden var en av våra mysigaste lekar. Jag tror att vi inspirerades rätt mycket av mamma. Frisörer är de perfekta intervjuarna, och vet precis vilka frågor de ska ställa i ett visst sammanhang. De är bra på att få en person att känna sig lugn samtidigt som de gör något med händerna, säger hon.

Jenny Seth fick tidigt ett musikintresse som framförallt växte sig starkt under tonåren. Men lilla Ljungby som inte "låg i närheten av något alls" och "mest handlade om sport" var inte idealt för en person som ville göda detta. Utelivet var stundom deppigt och Jenny Seth längtade bort.

Som tur var fanns trots allt Hultsfredsfestivalen, under en magisk vecka varje sommar.
– Musikfestivaler blev den första kontakten med folk som lyssnade på musik och hade det där starka intresset. Det var en wow-upplevelse.

Vad är det i musiken som tilltalar dig?
– För det första tror jag att dansen har lagt en betydande grund för hur jag lyssnar på musik. Jag övade klassisk balett, jazzbalett och stepdans på Judy's dansskola i Ljungby varje vecka från fem års ålder och upp till gymnasiet. Det var en viktig plats för väldigt många tjejer som växte upp där.

– Jag fastnade för rytmen, känslan och groovet i låtarna. Det är något i den repetitiva transen som får en att förlora sig i känslor och eskapism. Jag har dock aldrig varit en kalenderbitare, eller samlat på skivor och läst texterna. Det är melodierna jag har fastnat för.

Du speglar inte klyschan musiknörd?
– Nej, jag tror inte det. Jag har till exempel aldrig känt mig hemma i musikbutiker och andra expertmiljöer, eftersom de är så manligt kodade och kunskapskrävande. Det var skönt när MP3 dök upp och man kunde utforska musik utan att behöva känna sig obekväm.

På högstadiet fick hon veta att naturvetenskap är valet för de som vill ha jobb i framtiden. Trots ett visst inre motstånd genomförde hon sina tre år på gymnasiet och blev rent av antagen till universitetsstudier inom medicinsk biologi. Men i en panikartad insikt tvärvände hon och hoppade istället på en kulturvetenskaplig utbildning på Linköpings universitet, följt av medie-och kommunikationsvetenskap.

Men utbildning i all ära – sidospåren var viktigast för Jenny Seth.
– Jag är en "dropout" och har aldrig skrivit färdigt en c-uppsats eller tagit någon examen. Men inga arbetsgivare har heller brytt sig om att kolla det, utan det enda som verkar spela roll är att man har gått på universitet och det man har gjort på sidan om.

Under studietiden satt hon hela nätterna i Studentradions skrubb och tankade hem musik i Napster eller gick igenom det gamla grammofonarkivet.
– Det var ett härligt sätt att upptäcka musik, och där hittade jag mycket till mina dj-spelningar på pubar och klubbar. Dessutom stegade jag rakt in på Östgöta-Correspondenten och sa att jag kunde skriva om musik. De måste ha skrattat åt mig, men jag fick ändå chansen att skriva skivrecensioner och bevaka festivaler.

Allt hände i en period som Jenny Seth beskriver som ett kort fönster av "orimligt självförtroende" under de tidiga 20-åren.
– Jag var extremt kaxig, vilket varken stämde överens med hur mycket koll jag faktiskt hade, eller allra minst min personlighet. Men det gick bra och jag lärde mig på vägen. Jag tror att det är en viktig period för vägen fram – dit du tar dig i ditt kaxiga fönster kan betyda mycket för fortsättningen.

Jenny Seth skulle inte beskriva sig som en strävare, ej heller ambitiös. Målet har aldrig varit glitter och glamour. Däremot har hon alltid velat jobba med intressanta människor – och framförallt ha roligt i sammanhang där det "händer något". Musiken har varit central.
– Jag är på många sätt en slacker som helt enkelt har hamnat i roliga sammanhang med grymma människor som har släppt fram mig. Mycket har handlat om tur.

Under studentåren hade hon byggt upp en dröm: Att bli musikläggare på P3. Där kunde hon få jobba med såväl musik som intressanta människor. Och drömmen slog in ganska omgående.
– Jag tänkte att "en dag ska jag ha det jobbet" och så fick jag det i princip direkt. Det var rätt sjukt.

Men drömmen varade bara en kort stund, för därefter kom den första LAS-stöten av två. Jenny Seth är en av många som drabbats av Sveriges Radios anställningskarusell som är något av en bieffekt av Lagen om anställningsskydd (LAS). Den innebär att SR måste göra sig av med sina temporära anställda inom en tidsram på omkring två år, för att inte "tvingas" knyta till sig mer fasta personalkostnader än bolaget med säkerhet klarar av.

Hon lyckades tänja den tidsbegränsade anställningen till tre år innan hon hamnade i den karantän som betydde att hon inte fick söka någon ny tjänst på Sveriges Radio inom de kommande två åren.
– Det var en knäck och jag kände mig lite vilsen, jag hade liksom förlorat min plats i världen.

Omstarten var trög, men snart tog hon tag i saken och började skriva skiv- och konsertrecensioner för Aftonbladet samt jobba med bland annat musikvideo-produktionen "Tryck till" i ZTV:s sista dödsryckningar. Dessutom spelade hon skivor på klubbar, och gör det än i dag.
– Det är grymt att vara dj. Man bestämmer musiken själv, och får öl medan man gör det, säger Jenny Seth med ett flin.

– Jag tror dessutom att det är bra att hålla på med något utanför sitt jobb som är identitetsskapande. För om man bara identifierar sig med sitt yrke så blir det extremt jobbigt när man inte har det kvar.

När hon hade tagit sig igenom karantänåren fanns bara en tanke i huvudet – att ta sig tillbaka till Gärdet och SR. Då dök det upp ett nytt format i form av Musikguiden i P3. Programmet skulle i bred bemärkelse guida lyssnarna till musiken via gästredaktörers och artisters musiksmak, men även genom djuplodade reportage och diskussioner.

Jenny Seth utsågs till programledare och beskrevs av ett stolt Sveriges Radio som "en av Sveriges tyngsta och bästa musikjournalister".
– De där intima samtalen var speciella. Alltså när man står två personer runt mixerbordet och pratar om musik med stor koncentration, varvat med låtar. Ibland fick man flow och hade total närvaro – kanske ungefär som när man surfar och känner sig helt avslappnad och fokuserad; Allt klaffar och händerna gör det de ska.

Men trots SR:s uttalade uppskattning för Jenny Seth – och inte minst hennes popularitet bland lyssnarna – var hon inte mer värd än ännu ett korttidskontrakt som återigen ledde henne rakt i armarna på LAS bieffekt.

LÄS MER: Musikguidens Jenny Seth tvingas lämna Sveriges Radio

LÄS MER: Sveriges Radios personalchef svarar på kritiken

Musikguidens redaktion saknade 2012 helt fast anställda och efter Jenny Seth följde ytterligare fyra som fick gå. Sändningsproducenten Emil Arvidson, som slutade som en direkt konsekvens av utlasnngarna, sa till Resumé att "public service behandlar generation efter generation av journalister som skit".

Jenny Seth ser två sidor av myntet.
– Först och främst är det såklart inte bara SR som har det så här, och jag kan förstå att LAS är problematiskt för arbetsgivaren. Den stora omsättningen av personal gör dessutom att många får chansen att ta del av en bra skola, vilket är positivt, säger hon och understryker att LAS i sig fyller en viktig funktion för de som faktiskt är anställda.

– Men korttidskontrakten skapar en osäker stämning. Folk blir rädda för att säga ifrån, kompromissar sönder och anpassar sig efter situationen. Allt i hopp om att belönas med en anställning. Och det syns i produktionen, som skulle kunna vara så mycket bättre om folk bara hade kontinuitet och trygga villkor. Jag har många kollegor som har exakt samma historia som mig – de jobbar ett par år och får sedan inte vara kvar. Man känner sig ledsen, bitter och arg.

Återigen stukad och sviken av sin favorit-arbetsgivare tvingades 34-åringen, som då fortfarande aldrig hade haft en tills vidare-anställning, att söka sig vidare.

Året efter startade hon podcasten Jenny & Vänner som hon driver än i dag. Samtidigt klev hon in som redaktionschef på Stampens mode- och populärkulturmagasin Rodeo. Efter ett par år ändrades titeln till chefredaktör. Men i samband med att budgeten stramades åt i och med det sjunkande ägarskeppet fick Jenny Seth ett erbjudande som tilltalade musikhjärtat.

I slutet av 2016 började Jenny Seth på svenska Soundtrack Your Brand som kort och gott i samarbete med Spotify musiksätter varumärken. Där får hon privilegiet att göra spellistor till verksamheter som finns i olika publika sammanhang, till exempel butiker, kaféer, gym och gallerior.
– Det var till en början läskigt att "byta sida" men jag tycker att det funkar bra. Det är skönt att vara i något annat än den haltande mediebranschen, att ha ett sunt arbetsklimat och utrymme att göra sin grej. Vi är ett skönt musikgäng med liknande bakgrund. Och man har ju faktiskt chansen att förbättra musiken i så många sammanhang. Men jag vill understryka att det inte handlar om att vi försöker sprida någon överlägsen musiksmak, snarare att välja rätt musik.

Rent konkret – hur går ni tillväga?
– Det är lätt att tro att det handlar om att vara en cool dj som vet vilken musik som gäller. Och visst måste man vara kunnig på området. Men i själva verket är intervjun ett minst lika viktigt verktyg. Med hjälp av en modell tar vi först reda på vilka egenskaper ett varumärke har och vad man vill förmedla. Det handlar bland annat om att ställa rätt frågor för att kunna ringa in vad kunden är ute efter, och vad som behövs för att möta det. Sedan översätter vi det i musik. Beroende på hur högt man siktar kan man få allt från enklare listor till mer avancerade och handplockade.

Ett exempel är köpcentrumet Skärholmen centrum.
– Det kan vara lite olika svårighetsgrad på uppdragen. I modellen använder vi motsatspar för att hitta rätt musik, till exempel karaktärsdragen "lugn" eller motsatsen "energisk". Då är det förhållandevis enkelt att föreställa sig motsvarande musik. Men ibland måste man förhålla sig till med abstrakta begrepp som "exklusiv" eller "inkluderande", då krävs mer eftertanke.

– Köpcentrumet Skärholmen centrum ville att musiken skulle spegla folk som faktiskt handlar där och bor i närområdet, vilket var både roligt och utmanande. I det fallet tittade vi mycket på vad människorna i området lyssnade på.

Hur känner du kring att använda musiken i ett kommersiellt syfte?
– Jag kan förstå om alla inte vill höras i alla sammanhang, och om det är någon artist som inte vill förknippas med ett visst varumärke så är det klart att vi plockar bort den. Men jag tänker att det är som att spelas på radio: De flesta artister strävar ju efter att höras i så många sammanhang som möjligt. Det här är ytterligare en möjlighet som jag tror många välkomnar.

Jenny Seths 5 karriärtips

- Passa på och sök drömjobb under det där korta tidsfönstret av orimligt bra självförtroende i tidiga 20-årsåldern. Förhoppningsvis har man hunnit en bit lagom till när man börjar inse hur lite man faktiskt kan...
- Gör roliga projekt utanför skolan och jobbet. Det är befriande när hela ens identitet inte står och faller med en enda arbetsroll.
- Var snäll men försök inte pleasa alla, det är jättesvårt att hinna göra något eget bra då.
- Hitta personer som är bra på helt andra grejer än du att jobba tillsammans med.
- Använd vettiga och beprövade arbetsmetoder. Det är knepigt att jobba "på känsla" utan att ha något att luta sig mot.

Fakta / Om Jenny Seth

Ålder: 38 år.
Bor: Hägersten.
Uppvuxen: Ljungby.
Familj: Sambo, mamma, pappa och tre syskon.
Karriär i korthet: Musikläggare och Musikguiden i P3 på Sveriges Radio, redaktör på ZTV, musikskribent för bland annat Aftonbladet, chefredaktör för Rodeo. Just nu music supervisor på Soundtrack Your Brand.
Utbildning: Kulturvetarprogrammet med inriktning Medie- och kommunikationsvetenskap, Linköpings Universitet.
Tjänar: 428 900 kronor (2015).
Drömjobbet: "Har ju ett drömjobb just nu. Men annars, välbetald Dj och trädgårdsmästare i kombination kanske?"
Medievanor: Podcaster, Netflix, Instagram, lite P1 och en och annan tidningsartikel.
Musik: "Allt som jag och mina gäster spelar i min och Peter Björklunds podcast Jenny & Vänner."
Lästips: "Antologin En annan historia, om fantastiska kvinnor genom historien."
Rekommenderar: "Podcasten S-Town, om en ovanlig man och hans hemstad i Alabama."

Mårten Färlin


Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.