Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag26.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Viktor Bolin: ”Att våga vara dum i huvet kan vara det finaste en människa kan göra”

Publicerad: 6 Augusti 2019, 06:51

George Orwells klassiker "1984" gjorde att Viktor Bolin blev ifrågasättande. I dag anser han att boken har haft stort inflytande på hans syn på kommunikation. En bok som fick honom att lämna drömjobbet.


En bok som betytt mycket för dig i karriären och varför den varit viktig?
– Året var 2002. Jag hade precis misslyckats med att skicka in mina färdiggjorda arbetsprover till arkitektutbildningarna. Fortfarande vet jag inte varför det blev så, men den bästa hobbypsykologiska förklaringen jag kommit på är för att jag ville det för mycket. Den tvivelaktiga logiken var alltså att genom att inte skicka in proverna kunde jag inte bli avvisad från det jag vetat sedan jag var sju år att jag skulle hålla på med. En idiotisk plan, vilket jag tyvärr inte insåg förrän 23:40 på ansökningsperiodens sista dag. På ren chans skickade jag iväg lite ansökningar till olika skolor. Jag kollade knappt på programmen, men tydligen hade jag blivit antagen till Informations- och PR-programmet fick jag reda på några veckor senare.

– Såhär i efterhand kan jag verkligen längta tillbaka till den osäkerheten jag kände då. Att inte veta är ju på samma gång en plåga som det är en enorm frihet. För att döva den plågan hade jag också anmält mig till en alldeles för svår kurs i måleri, på en gård utanför Köpenhamn. Alla pratade världens svåraste språk, danska, och var i regel fyrtio år äldre än mig. Mitt enda sällskap utöver de visserligen trevliga danskarna, var den där tunna pocketboken som jag tror att jag redan hade läst. 1984 av George Orwell.

– Kanske var det för att jag befann mig i tre sorters vakuum samtidigt, men det är utan tvivel mitt livs läsupplevelse. Det kändes som att varje ord var skrivet till mig. Om inte till mig så i alla fall i linje med mitt sätt att se på världen. Den vaga känsla av "alternativ" som jag alltid identifierat mig med fick nu ett språk och en struktur. Jag läste den två gånger och har burit med mig dess kritiska blick på världen och förståelsen om vilken makt som skapas och upprätthålls av kommunikation.

– Egentligen har väl boken bara ställt till det för mig tänker jag såhär i efterhand. Systemkritik kan ju vara bra att ha, men det är inte nödvändigtvis din bästa vän på första jobbet. Jag får bara vara tacksam för att jag hade Niklas Berg som chef, som faktiskt orkade med mitt ifrågasättande och valde att tro på en störig tjugofyraåring med hybris. En smått outhärdlig egenskap såhär i efterhand, men det gav mig i alla fall en massa energi.– Det kom sedan att dröja nästan tio år innan jag fick nästan samma aha-upplevelse igen. Jag läste den där nystartade byrån Volontaires blogg och undrade vem signaturen "Patrick" var, som skrev så roligt, träffsäkert men ändå helt nytt om kommunikation. Det var nog därför jag kom att jobba där, tillsammans med Patrick Kampmann och en bunt genier på Volontaire under fem fantastiska år. Och det var av samma anledning som jag bestämde mig för att hoppa av drömjobbet för att tillsammans med Patrik Sundberg starta POST. Vi hade en idé om att människor inte gillar reklam längre och ville testa om det gick att bygga en hel byrå på den insikten. En insikt som ställer frågan – så om folk inte gillar reklam, vad gör vi då? Vi tror det handlar om att vara användbar, underhållande eller helst både och, på samma gång. Och det är bara möjligt om en är fullt ut sann. Vilket för oss tillbaka till 1984.

En bok som betytt mycket för dig i privata livet och varför den varit viktig?
– Ju fler "viktiga" böcker jag läst, desto mindre längtar jag efter att läsa en till. De är, trots sin fina kritik och generella viktighet ganska lika på något sätt. I alla fall för mig. Därför vill jag nämna den direkta motsatsen. Boken naiv.super av Erlend Loe. En bok som precis som "Seinfeld" handlar om ingenting och allting samtidigt. Men framförallt en bok som är som vatten. Den har inget motstånd. Jag plockade upp boken och kunde inte lägga den ifrån mig, för den var så roligt skriven. Loes medvetet naiva, torrt underfundiga och medvetet förenklade skrivande fick mig att skratta, samtidigt som han egentligen behandlade existentialism. Jag tänker att den bygger på samma insikt som favoritkampanjen Stupid has more fun (Diesel): att våga vara dum i huvet kan vara det finaste en människa kan göra.

Vad läser du i sommar?
– Efter att ha dissat litterära storverk som hyllats av kritiker bara några få rader upp är det glädjande att nämna att jag just nu inte läser Karl Ove Knausgårds "Min Kamp"-serien. Peak pretto med andra ord. Men ja, jag blev nyfiken på vad grejen var. Vad alla pratade om. Och tur var väl det. Utan att förstöra för dem som inte läst den kan jag avslöja att den bjuder på dolkar i hjärtat av igenkänning för alla som varit i ett förhållande, har barn eller bara levt. Jag har bara läst två av sex böcker än, men vågar ändå lämna min starkaste rekommendation. Om nu någon vill ha en dolk i hjärtat.

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.