”AI-bottarna är ingen utopi – men kan innebära kreativ dystopi”

Ja, alla snackar om AI-bottarna. Den absoluta hajpen har dött ut, men nu råder ett slags kapprustning i blindo för att implementera nya verktyg, som det ofta heter. När dammet lagt sig är det bara generiskt content och kreativ medelmåtta kvar. 

Med introduktionen av ChatGPT har hundratals miljoner användare världen över fått upp ögonen för ”artificiell intelligens”. Eller i alla fall vad som passerar för AI just nu. För ChatGPT, Replika, Midjourney, Dall-e och alla andra hajpade verktyg är mer sökmotorer på steroider än något annat; de skrapar Internet efter information, oavsett om upphovspersonen gett sitt medgivande, och genererar den i ett nytt format. Det är just därför Microsoft vill integrera AI i sin sökmotor Bing för att försöka gå om giganten Google. 

Men redan i dess vagga har teknikens benämning tappat sin innebörd; dessa program är inte intelligenta på riktigt. De är inte kreativa. De har inga nya idéer och AI-konst är inte konst. Allt bottarna gör är bidra till ett genomsnitt – en kreativ medelmåtta, som författaren och New Yorker-skribenten Kyle Chaka så insiktsfullt beskrev det på Twitter. Algoritmerna har tillåtits ta över våra flöden, i förlängningen våra liv, och omformat kreativa yrken till tjänster med allt tydligare produktionsfokus för att mata algoritmerna med content. 

”...en inte oansenlig del [av skapandet] handlar samtidigt om att ‘fylla rören’ med innehåll för alla kanaler” skriver Thomas Nilsson i artikeln Hot eller möjlighet? 50 svenska kreatörer i stor enkät om hur AI stöper om yrkesrollen på Resumés Insikt-sida. Och visst är det så. Men i stället för att ta det här tillfället i akt att ifrågasätta vart vår bransch är på väg – om vi och våra beställare verkligen ska fortsätta med vad Nilsson beskriver som ”själadödande” arbete – ska vi tydligen bara greppa nästa teknikunder och köra på. Allt för produktivitetens skull. Och då har vi inte ens pratat om alla konstnärer och kreatörer, vars digitala verk skrapas från nätet utan deras medgivande bara för att torktumlas runt i en AI-motor. Eller om den totala avsaknad av regelverk som råder för autogenererat digitalt material. Det finns inga krav på att ens ange en referens till det AI-verktyg som använts. 

Bra för data – inte kreativitet 

Vill man hitta ny inspiration eller använda autogenererad text som ”bollplank” så går det säkert bra. Vi hittar alla energi på olika ställen. Och vissa uppgifter är som klippta och skurna för en algoritm – till exempel att analysera stora mängder text, som i vårt projekt The Raoul Wallenberg Algorithm med RW Academy. Algoritmen estimerade hur medmänskliga världens ledare var på Twitter – i realtid. 

Men dessa AI-verktyg bör hållas så långt ifrån skarp produktion som möjligt. För problemet är att verktygen bara kommer att elda på den trend vi redan ser. Ju fler som använder dem för att ersätta egen produktion, desto sämre kommer vår kreativa höjd att bli. Verktygen gör bara storkok på samma Internetsoppa, om och om igen. Är det verkligen det vi vill ha? Precis som Viktor Bolin säger i samma artikel: 

”Problemet med det som idag känns som spam är ju att det är generiskt, tjatigt och därmed lite lätt respektlöst mot sin ‘mottagare’. Om en gör det enklare att producera saker som ser ”helt okej” ut är jag rädd att mängden spam kommer att slå nya tragiska rekord.”

Plana ut kurvan hörde vi mycket under pandemin. Nu är min inställning det omvända, annars riskerar våra kreativa toppar och dalar, och känslorna man kan skapa med dem, att bli ångvältade av AI-bottar. 

Joel Durén 

Copywriter, Gullers Grupp