Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Är anti-design ett rop på hjälp i kriget om uppmärksamhet?

Den strama Apple-estetiken gav upphov till gräll anti-design. Frågan framöver är hur varumärken kommer ta sig uttryck i en värld där alla skriker ikapp, det frågar sig Teddy Wold, kreativ chef och medgrundare av Klingit.

Publicerad: 22 augusti 2022, 09:04

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Foto: Robin Löfström


Ämnen i artikeln:

Klingit

I takt med att fler och fler krigar om uppmärksamhet blir design en megafon - och anti-design ett sätt att skrika högst. Anti-design och maximalism ersätter den tidigare minimalistiska, Apple-influerade uttrycket som dominerade 2010-talet med strama uttryck och fokus på enkelhet. Mycket har skrivits om de designmässiga grundprinciper som detta vilar på och varför detta är så kallat god design. 

Kanske är det kombinationen av att detta faktiskt är ”god design” och dess dominerande ställning inom den digitala världen som skapat grogrunden för dess totala antites.

I takt med att världen digitaliseras har flera saker hänt kopplat till möjligheterna och förutsättningarna för att driva kommersiella verksamheter. 2010-talet utmärktes av några tydliga trender som över tid påverkar möjligheterna att nå ut med ett erbjudande - och därmed tonaliteten hos de varumärken som lyckas. 

Enklare att starta företag…

Det har blivit enklare och billigare att starta verksamheter och kostnaden liksom kunskapen som behövs för att starta ett företag har sjunkit väsentligt i takt med att processer förenklats och kapitalkrav sänkts. Detta gäller naturligtvis extra mycket för bolag som vilar på digitala processer och standardiserad marknadsföring (till exempel e-handlare) som inte behöver investera i dyra anläggningar och så vidare. 

En annan faktor som påverkar mängden företag, och erbjudanden på marknaden, är den snabba tillgångsinflationen där företag kunnat emittera kapital på framtida (förhoppningar om) vinster till ett kraftigt stigande pris. Detta är så klart utmärkande för varje period av hög ekonomisk aktivitet men kombinationen av högkonjunktur, låga räntor och digitalisering har skapat en period av kraftigt ökande nyföretagande.  

Men efterhand svårare att nå ut…

Vid 2010-talets början var sociala medier och annan digital marknadsföring en ren guldgruva för den som visste hur man skulle göra. Kostnaderna för denna typ av marknadsföring var extremt låg, träffsäkerheten helt oslagbar och investeringarna en bråkdel av vad de varit i analoga kanaler.

Flera företag blev snabbt virala och spred sig i stort sett endast med hjälp av PR och word-of-mouth genom att lyfta fram grundare, visioner och idéer - alltså utan att marknadsföra sig i klassisk mening. Eller genom att marknadsföra sig till en begränsad grupp inflytelserika unga personer med hjälp av nya, billigare och mer precisa marknadsföringsmetoder. 

Detta har efterhand ändrats i takt med att kunskapen om det som idag kommit att kallas digital marknadsföring (och framöver säkert kommer att kallas - marknadsföring - igen) ökat och fördelarna med att bedriva sådan marknadsföring blivit avsevärt mindre.

Detta har så klart inte bara att göra med att konkurrensen om uppmärksamhet från likvärdiga erbjudanden vuxit, utan också lagstiftning som gör det svårare att spara användardata och spåra användare för att upprepade gånger påminna dem om erbjudanden.

Ergo - fler behöver skrika högre

Konsekvensen av allt ovan blir att kreativitet och visuella uttryck blir viktigare igen. Att designa i stram minimalistisk stil kan liknas vid att viska fram sitt budskap och kännetecknar unika produkter som ”säljer sig själva” - något som färre och färre tjänster alltså är eller gör - och som väntas bli allt tydligare framöver.

Anti-design - den extrema motpolen till den tidigare förhärskande estetiken, kan liknas vid ett sätt att skrika i bilder. Det är så klart inte så att detta endast tillkommer för att väcka uppmärksamhet, utan även för att kreatörer och entreprenörer ledsnat på att uttrycka sig likartat och tycker att det är dags för något nytt. Det samspelar dock även med en underliggande marknadslogik där det kommer att löna sig bättre och bättre att sticka ut estetiskt (såväl som erbjudandemässigt). 

Två exempel på företag som framgångsrikt använder denna typ av formspråk är Happy Socks och Urban Outfitters som med hjälp av stilmässiga brott mot det minimalistiska formspråket väcker uppmärksamhet på ett nytt sätt. Talande är att båda dessa vänder sig till en i första hand yngre målgrupp. 

Många drar en parallell i detta avseende till det tidiga 90-talet där 80-talets fokus på stram lyx och klassiska material snabbt förbyttes i rejv, indiepop och grunge - med tillhörande medveten anti-design (intressant att notera är även att det tidiga 90-talet utmärktes av en kraftig recession och ett stort krig).

En sak som skiljer sig mot 90-talet är att denna typ av design nu även används för att sälja mot en mer kapitalstark målgrupp. Exempelvis Företaget Off-white vänder sig mot en lyxmarknad men använder medvetna felaktigheter i sitt sätt att presentera varumärket även mot dessa.

Vad blir nästa steg? Vartefter alla lärt sig att skrika kommer det i sinom tid löna sig att vara den som viskar igen?

Teddy Wold, medgrundare och kreativ chef, Klingit

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Klingit

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.