Är det dags för en svensk COI?

Organisationen COI, the Central Office of Information, låter ungefär så orwellianskt som man överhuvud taget kan tänka sig. Men faktum är att för ett par decennier sedan var detta bland de coolaste ställena man kunde arbeta på, åtminstone om man jobbade med kommunikationsstrategier Storbritannien.

COI var helt enkelt en central stabsfunktion som skulle öka professionalismen för informationskampanjer riktade mot den brittiska allmänheten genom att vara experter och rådgivare till den offentliga sektorn och de kommunikationsbehov som finns där. Man hade två huvudsakliga funktioner:

• Man ansvarade för byråupphandlingarna för en stor del av den offentliga sektorn, framför allt den statliga. Men utifrån allt det jag hört under årens lopp hela tiden fokus på kvalitet och rimliga villkor. Många av de ansvariga på COI kom från byråsidan och hade därmed stor förståelse för vilka spelregler som borde gälla. Och dessutom var fokus för COI att ha ramavtal med ett (ofta ganska stort) antal byråer inom varje disciplin, snarare än att välja en enda huvudbyrå för detta.

• Man var strategisk rådgivare till myndigheter och departement inför deras kommunikationsprojekt, framför allt när det gäller insikter om konsumenter, deras beteenden och hur detta kan påverkas, men i vissa fall även i framtagning och utformning av olika kampanjer. Det är därför ingen slump att ”behavioural economics”, ”nudging” och liknande begrepp har fått så stort genomslag i Storbritannien. Dessutom samlade COI sina slutsatser och lärdomar i en rapport varje år, där man visade hur man skapat önskad effekt, vad man kan lära sig av detta för framtiden och hur man därmed bidragit till att effektivisera kommunikationsinsatserna och samtidigt hushålla med offentliga medel.

Sammantaget gjorde detta att COI under flera år var den enskilt största reklamköparen i Storbritannien. Och med ett stort fokus på att påverka britternas beteende i frågor som att t.ex. betala skatt, sluta röka, inte köra bil med sprit i kroppen o.likn. – och därmed också stort fokus på konsumentinsikter och beteendepåverkan, och resurser för att arbeta med detta – så var det också en hett eftertraktad arbetsplats för ambitiösa planners och kommunikationsstrateger.

Tyvärr stängde den brittiska regeringen COI år 2012. Men kanske är det dags för Sverige att ta upp stafettpinnen? Vi har ju inspirerats av UK – av goda skäl – när det gäller mycket annat inom marknadsföring, så varför inte här? Och även om huvudsyftet kanske inte bör vara att skapa en motpart för Komm att förhandla om avtal för upphandlingar inom den offentliga sektorn så finns det ju gott om exempel på samordningsmyndigheter inom andra områden. Det kanske är dags för en sådan inom kommunikation?

Mats Rönne, senior varumärkesstrateg och effektrådgivare åt Sveriges annonsörer