Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag15.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

"Bedrövligt att Löfven bedriver testverksamhet med kulturministerposten"

Publicerad: 21 Januari 2019, 14:52

"Utnämningen av Lind är en så negativ överraskning att den blir direkt provocerande" skriver Jan Scherman med anledning av att Amanda Lind (MP) utses till ny kulturminister.


Ämnen i artikeln:

Jan Scherman

Först ska sägas att ingen ska dömas ut på förhand. Oprövade kort ska prövas. Däremot är det närmast bedrövligt och definitivt allvarligt att Stefan Löfven bedriver testverksamhet med just Kulturministerposten. Eller var Amanda Lind kandidat också till jobbet som finansminister vid sidan av Magdalena Andersson, som verkar ha fått livstidskontrakt?

Sedan måste jag gå tillbaka i tiden, innan vi djupdyker i varför utnämningen av Lind är en så negativ överraskning att den blir direkt provocerande.

Det här hände sig vid den tiden i början på 1980-talet när den drygt 50-årige Bengt Göransson (s) var Kultur- och skolminister. Jag var i Paris, ofta kallad Europas kulturhuvudstad, och lyssnade på den svenske ministern som talade på ett stort möte på Svenska Kulturinstitutet. Han pratade utan manus och på golvet låg den där plastpåsen som var hans portfölj. Bengt Göransson gjorde en stor exposé om arkitekturens betydelse i Paris, där den sittande presidenten Francois Mitterand var i färd med att bygga om entrén till Louvren med tre gigantiska glaspyramider och i förorten La Villette uppföra en Glob för en tredimensionell biograf. Samt ett nytt Picassomuseum. Bengt Göransson rörde sig i talet mellan nutid och dåtid. Mellan Sverige och Frankrike. Han fick in folkbildningens betydelse. Han citerade författare till vänster och höger. Hans kunnande och engagemang lyste under alla de 45 minuter han talade. Jag håller Bengt Göransson för en av Sveriges riktiga kulturministrar.

Olof Palmes utnämning 1982 grundade sig i Bengt Göranssons många decennier i folkbildningens tjänst inom ABF och Folkets Hus-rörelsen. Han hade verkat i Svenska Riksteatern och Svenska Filminstitutet. Och också på det faktum att Göransson varit aktivt engagerad i kultur- och bildningsfrågorna under större delen av sin politiska gärning. Det handlade alltså inte om akademiska skolbetyg, utan den erfarna, kloka och kunskapsbildande gärningen i livet. Efter tiden som Kulturminister fick Bengt Göransson bl.a. uppdraget att genomföra en omfattande och parlamentarisk Demokratiutredning. Jag delade långt ifrån alla Bengt Göransson ståndpunkter. Men kände stor respekt för honom. Visste att han gick att lita på i frågor om yttrandefriheten och den oberoende journalistikens betydelse för demokratin. Han rörde sig hemvant i teatrarnas och böckernas värld.

Det är möjligt att Bengt Göransson inte kunde spela blockflöjt och jag är osäker på om han läste serietidningar. Och det är inget fel på de meriter som Amanda Lind räknat upp under sin första arbetsdag på nya jobbet. Men jag hade önskat att det fanns några fler och mer relevanta saker i cv:n. Förlåt, Amanda Lind lajvar i skogen också – spelar rollspel. Kan det kanske vara en merit som gör att hon kan spela rollen som Kulturminister riktigt bra. Den som lever får se. Men jag är skeptisk.

Varför är då detta så viktigt? Jo, helt enkelt därför att uppdraget handlar om en lång rad saker som är avgörande för demokratin. Statsminister Stefan Löfven tog upp flera i sin regeringsförklaring. En gäller det akut centrala arbetet med att stärka oberoendet för Public Service, som attackeras från olika håll. Inte minst SD är på offensiven och vill skärpa reglerna för opartiskhet och saklighet. SD driver också frågan om mer svensk kultur i utbudet och att utrymmet för program om och för minoritetsgrupper ska minskas. Men Public Service kritiseras dessutom hårt av kommersiella mediekonkurrenter, inte minst för att bl.a SVT fortsätter att exploatera kommersiella intäkter som sponsring och bitvis driver ett underhållningsutbud som bäst hör hemma i reklamfinansierade kanaler.

Löfven nämnde dessutom tidningsdöden utanför storstäderna som ett område som nu kräver handlingskraft och stödåtgärder. De vita fläckarna med kommuner som saknar oberoende medieföretag blir bara fler och fler.

Till listan kan läggas de ständigt återkommande problemen med ekonomin för små och stora teatrar. Samma för en rad bokförlag.

Här finns utmaningarna i en medievärld där stora giganter som Facebook, Youtube, Google, Amazon med flera pressar svenska företag och där vi nu ser allt fler omstruktureringar och uppköp med risk att ägarkoncentrationen i medierna kan påverka mångfalden. Behöver jag nämna utvecklingen med falska nyheter på nätet?

Kulturministerposten borde inte vara en plats där statsministern lottar ut jobbet. Eller där vi prövar wild cards enligt principen går det så går det. Annars går det att hitta en ny minister när den första fallerat.

På andra departement återkommer idel kända och erfarna personer, vilket i och för sig inte är någon 100-procentig garanti. Men ingen kommer väl på tanken att köra provanställning på Finansen? Eller Infrastrukturdepartementet, som fick två tunga gubbar i form av Anders Ygeman och Tomas Eneroth.

Det var inte första gången det tycks ha blivit lottdragning på slutet om Kulturministern. Det var ju samma sak med Alice Bah Kuhnke. Till bilden hör ju att när miljöpartiet trädde in i regeringen 2014 så hade partiet i princip inget konkret mediepolitiskt handlingsprogram, utan tillsatte i all hast en arbetsgrupp för att fixa till den saken. Bah Kuhnke hade på sitt bord utmaningen att reformera presstödet för att motverka att allt fler kommuner i Sverige blir utan oberoende journalister som kan bevaka och granska politik och näringsliv utanför vår huvudstad. Det resulterade i ett reformerat presstöd "light", som med största säkerhet inte kommer att förändra någonting till det bättre.

Nej, inte döma någon på förhand. Men det känns ungefär som i Hasse och Tage-sketchen med andemeningen – Vem faen är Robert Lind? Alltså, han i Kramfors som det påstods att alla kände till. Ungefär som Kulturminister Lind. Välbekant för vem i Kultur-Sverige?

Det hade faktiskt känts bättre med före detta språkröret Maria Wetterstrand. Och ännu bättre och säkrare med Filminstitutets nuvarande vd Anna Serner. Gäller även kulturpersonligheten Nisha Beshara. Men då hade ju Stefan Löfven fått släppa tombolan och sista lotten för att istället ta frågan på största allvar.

Jan Scherman, diversearbetare

Ämnen i artikeln:

Jan Scherman

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.