Branschen förstärker de trender som skapats: ”Just i dag står eländet högt i kurs”

”Demokrati”, skrev den irländske författaren George Bernard Shaw, ”är ett verktyg som garanterar att vi inte styrs bättre än vi förtjänar”. 

Det är ett både sympatiskt och oroväckande citat som sätter fingret på många av de problem som uppstår i vår samtid. I en bredare kontext kan det sägas omfatta hela det demokratiska samhället, så som det är uppbyggt: vi får helt enkelt påfallande ofta precis det vi ber om, antingen från politiker eller från det som lite förenklat kallas för ”marknaden”.

Detta beror på att såväl marknad som politik tävlar om volymer. Ju fler människor vi kan tilltala desto mer pengar tjänar vi, och desto fler röster får vi i allmänna val. Att hålla örat mot marken blir avgörande i jakten på bekräftelse; den som bäst kan anamma gällande trender, språkbruk och diskurser går vinnande ur striden och kan skörda frukterna av framgångsrikt varumärkesbyggande.

Förutsättningar och villkor uppstår i symbios mellan företag och konsument, mellan politiker och väljare. Plötsligt hamnar en specifik fråga högst upp på agendan, och därmed går den självuppfyllande maskinen i gång. Vi – konsumenter och väljare – vill uttömma ämnet till sin bristningsgräns, och de – företag och politiker – som tävlar om vår uppmärksamhet ser till att nära efterfrågan.

Så hur hamnade just elände så högt på vår prioriteringslista?

Därom kan man spekulera. Den romerske statsmannen Cicero sa att vi glömmer våra glädjeämnen men minns våra lidanden. Det ligger möjligen i den mänskliga naturen att fokusera på det negativa. På så vis håller vi oss på tårna och ser till att vår utveckling inte stagnerar.

Lidande är också en naturlig bieffekt av jakten på lycka, den som präglat så mycket av vår tillvaro de senaste decennierna. I det kanske lyckan inte ska ses som ett bestående fenomen utan något flyktigt och svårfångat, och förstås även strikt individuellt.

”Vad är lycka?”, som Don Draper retoriskt frågar i Mad Men. ”Det är ögonblicket innan du behöver mer lycka”.

Lyckan är vår tids stora pris, och när den går oss förbi anser vi oss drabbade av motgångar – snarare än av själva livet. I flera delstater i USA återfinns livskunskap på schemat. Ett ämne som helt kretsar kring att lära sig hantera livet, inklusive allt det lidande det innebär att vara människa. Här har vi svenskar nog inte kommit lika långt.

Säkerligen har det också något med Maslows behovspyramid att göra: när vi har tillgodosett våra mest basala fysiologiska behov söker vi oss mot de mer själsliga aspekterna av livet, i jakt på en plats där vi känner oss trygga och uppskattade.

Och precis här träder de där volymerna åter in i bilden: vi vill gärna passa in genom att vara precis som alla andra, eller åtminstone inte avvika för mycket från den aktuella normen. På så sätt accelererar likriktningen och en enda frågas betydelse kan växa exponentiellt. Handlar den offentliga diskussionen om elände så är det genom eländet vi ska manifestera oss själva, så att vi kan utgöra en del av en större helhet och uppnå den mysiga gemenskap vi eftertraktar. Lider du så lider jag.

Under semestertider vänder vi gärna på en femöring, åtminstone ser det så ut på Instagram. Är du lycklig vill jag också visa mig lycklig. Barnen är välartade, vädret vackert och restaurangbesöken magiska. Inte ens svärmor eller bonusfamilj anses stå i vägen.

Smartphones och sociala medier – våra privata broadcastverktyg – förstärker effekten ytterligare och gör att allting nu går mycket fortare än någonsin tidigare, men mekaniken är fortfarande densamma. Just idag står eländet högt i kurs, men det kan alltså svänga snabbt när värmen kommer och semestern hägrar vid horisonten. Gemenskapen och imagen trumfar eftertanken och analysen av varför vi plötsligt alla mår på samma sätt.

Det sägs ofta att vi lever i individualismens tidevarv, men det handlar nog mest om att individen har getts andra möjligheter att bygga sitt eget varumärke och sälja det på en öppen marknad. Tillhörighet och samförstånd kvarstår som viktiga drivkrafter, och förklarar delvis varför en enda fråga kan bli så allomfattande.

Tekniken möjliggör ett snabbare förfarande, och här har vi som bransch möjligen ett ansvar. Genom att finansiera plattformar driver vi ju också på de trender som redan skapats, i jakt på samma volymer som alla andra. Det vore fåfängt att tro att vi kan vända på hela steken, och nonchalant att tro att vi kan bortse från de affärsmässiga aspekterna av våra yrken, men vi kan trots allt precis som alla andra påverka agendan: hur den sätts och vilken spridning den får.

För även om de demokratiska och marknadsmässiga mekanismerna tenderar att leda till likriktning så finns det en annan aspekt som vi har viss kontroll över, hur eländigt det än kan låta:

”Money talks”.

Oskar Zander och Veronica Horvath
Projektledare på TBS Mediabyrå

LÄS OCKSÅ: Elände som affärsidé