Dags för byråerna att ta sitt ansvar

Byråvärlden är spännande och inspirerande – här skapas kraftfulla budskap med syfte att informera och beröra människor. Det är inte konstigt att den lockar många kreativa människor till sig. Här finns möjlighet att utveckla både sig själv och samhället. Dessvärre är branschen också ökänd för sina usla villkor och sin dåliga arbetsmiljö. Det betyder missade chanser både för de enskilda individerna och för företagen de arbetar hos. Byråbranschen förtjänar en bra kommunikationsplattform där arbetstagare och arbetsgivare skapar goda förutsättningar och sunda arbetsförhållanden.
DIK – facket för kultur, reklam och kommunikation – har därför gett Kantar Sifo i uppdrag att göra en genomlysning av arbetsvillkor och arbetsmiljö i byråbranschen. Resultatet är minst sagt nedslående. Rapporten visar bland annat att:
• Sju av tio brukar jobba trots att de är hemma på grund av sjukdom.
• Hälften arbetar mer än de har betalt för.
• Kvinnor tjänar 5 300 kronor mindre än män – i månaden.

Den naturliga följdfrågan när man står inför dessa dystra resultat är naturligtvis: "Hur har det kunnat bli så här?" En del av svaret ryms i branschens starka lockkraft. Arbets- och uppdragsgivare har inte behövt fundera på grundläggande förutsättningar för ett sunt och jämställt yrkesliv, för att behålla konkurrenskraften gentemot andra aktörer. Lediga jobb och nya uppdrag fylls med kompetent arbetskraft, trots usla villkor. Det kanske fungerar kortsiktigt, men det är inte en hållbar strategi. Människor går sönder och företag slösar pengar på ständiga och onödiga nyrekryteringar.

Många arbetsgivare ser samma utmaningar som vi, men saknar de verktyg som behövs för att komma tillrätta med dem. Nyligen debatterade Calle Schulman och Katja Janford byråbranschens usla villkor och arbetsmiljö i Resumé. Schulman lyfte fram att man på hans arbetsplats lanserat en så kallad "no asshole policy". Janford var med rätta skeptisk till Schulmans hemsnickrade policy och efterfrågade något mer handfast – exempelvis en diskussion om kollektivavtal. Och hon får starkt stöd av DIK:s rapport.
Undersökningen visar att fler än åtta av tio i byråvärlden saknar kollektivavtal. Det kan jämföras med den generella arbetsmarknaden där motsvarande siffra bara är en av tio. Den skriande bristen på kollektivavtal föder otrygghet, ohälsa och ojämställdhet i en omfattning som inte återfinns i andra branscher.

Alla som arbetar i branschen ska ha goda förutsättningar att under trygga och sunda arbetsförhållanden sätta sin kompetens i arbete. Det ligger i hög grad också i arbetsgivarnas intresse. Avsaknaden av kollektivavtal innebär dock att många arbetsgivare saknar ett HR-stöd och en tydlig struktur för arbetsmiljöarbetet. Ett kollektivavtal erbjuder nödvändiga funktioner som hjälper arbetsgivare att ta sitt lagstadgade ansvar – till exempel när det gäller att motverka stress, osakliga löneskillnader och trakasserier. Ingen ska behöva jobba sjuk eller gratis.

Det låter naturligtvis sexigare med en "no asshole policy", en "Mr Nice Guy policy" eller en "Good Vibe Workplace policy" eller någon annan kreativ variant – än med ett kollektivavtal. Men, trots sin låga sex appeal, så har kollektivavtalen den stora fördelen att bestå av en rad mycket konkreta byggstenar som tillsammans bildar en fantastisk kommunikationsplattform där arbetstagare och arbetsgivare kan mötas och tillsammans arbeta framåt.

DIK arbetar för att skapa hållbarhet och lönsamhet – både för de enskilda individerna och företagen de arbetar för. Att informera om kollektivavtal och facillitera en bra dialog i byråbranschen är en del av det arbetet. Kollektivavtal är inte farliga. De är en gemensam väg för arbetstagare och arbetsgivare att skapa goda förutsättningar och sunda arbetsförhållanden.