Där blir H&M vinnare tack vare Kinas bojkott

Näringslivet i västerlandet har nu drabbats av Kina-syndromet del 2.

H&M är just nu mitt inne i en infernalisk skitstorm i Kina där hat och bojkott riktas mot företaget för att man tidigare i år öppet kritiserade hur Kina behandlade Uigurerna i regionen Xinjiang. Kina anklagas bland annat för att använda Uigurerna i tvångsarbete i bomullsindustrin. H&M slutade helt sonika köpa bomull av den aktuella leverantören i Kina.

Ansvarstagande.

Ja.

Hållbarhet.

Jo.

Ett statement som laddar varumärket positivt.

Ja, här i varje fall…

Juste statement, tänkte vi och lullade vidare på hemmakontoren.

Men, nej, då hade vi inte räknat med det kommunistpartiets ungdomsförbund som plötsligt utbrast: ”Sprida rykten för att bojkotta bomull från Xinjiang, och samtidigt också vilja tjäna pengar i Kina? Önsketänkande!”

LÄS MER: Experterna om H&Ms konflikt med Kina: ”De ska ha en eloge för att de faktiskt gjorde något”

LÄS MER: Kampanjen mot H&M växer: Detta har hänt

Plötsligt startade en massiv bojkott och en störtflod av kinesiskt hat mot H&M, så massivt att butiker stängts och H&M kastats ut från olika nätbutiker.

Enligt nyhetsrapporteringen ska H&M loggor ha monterats ner från husväggar…

Situationen är förstås en veritabel mardröm. Kommunisterna slår till kapitalisterna där det känns som mest, rakt i plånboken.

Men vad i hela friden ska då H&M göra mer än att blunda och hoppas att det hela snart är över..? Att det bara är en symbolisk bojkott…

Att pudla och be Kina om ursäkt skulle i ett slag rasera starka kärnvärden som bolaget byggt upp runt om i världen.

Att stenhårt stå fast och upprepa sin kritik riskerar fördjupa konflikten och kosta bolaget stora pengar och kanske långsiktigt stora marknadsandelar på en inte obetydande marknad i Kina.

Jag gissar att de just sitter still.

Likt många andra varumärken som också hamnat i samma paradox. Adidas, Zara, Tommy Hilfiger, Nike, Hugo Boss…

Den stegrande polariseringen mellan USA/EU och Kina via bland annat misstänkliggörande bojkott av Huawei har försatt det västerländska näringslivet i en extremt svår sits. 

De flesta internationella bolagen är i dag djupt involverade och delvis beroende av Kina dels som leverantör och dels som marknadsplats. Samtidigt som det finns en stegrande förväntan i väst på att starka varumärken ska ”ta ställning”. Agera ut sina policys om hållbarhet och ansvarstagande.

Men, till vilket pris?

Hur ska riskerna värderas?

H&M utsätts just nu för ett veritabelt stresstest och hela världen tittar på.

Om jag som PR-konsult ska se något positivt i den här kaotiska situationen så är det väl att detta visar att Kina tillskriver H&M ett stort symbolvärde och indirekt kommer den här mediala tsunamin öka varumärkeskännedomen monumentalt - globalt.