Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

”Därför är dagen före midsommar världens bästa dag”

Publicerad: 22 juni 2016, 14:16

Björn Rietz tycker du ska använda dagen till att tänka efter.

Foto: Montage

Vart tog allt vägen? Var hamnade tankarna när de hade blivit tänkta? Till vilken nytta? Så kan man tänka dagen innan midsommar – världens bästa dag. Och dröjer du dig kvar i staden då kan det tänkas att du stöter på artikelförfattaren.


Ämnen i artikeln:

Björn Rietz

I dag är världens bästa dag. Har du inte fattat det? Torsdag är i och för sig alltid en fin veckodag. Mest för att den låter dig ana fredagen. Men den här torsdagen har samma fnissigt förväntansfulla inverkan som den första skeden svenska jordgubbar med vaniljglass.

Kollegerna checkar ut i förväg för att raida Systemet efter brännvin. Hej och hej och trevlig midsommar hit och dit. När Spotifylistorna har pausats, skrivaren intagit viloläge men städaren ännu inte anlänt, väljer du att stanna kvar en stund på kontoret. Lägger dokumenten i ordning på datorns skrivbord, kollar midsommarhälsningarna på Facebook. Stänger så ner. Lugnt och stilla. Tystnadens fetvadd bäddar in dig i kontemplationens svävande landskap.

Vart tog allt vägen? Var hamnade tankarna när de hade blivit tänkta? Kampanjerna. Planerna. Skisserna. Strategierna. All denna energi. Alla dessa år. Till vilken nytta? Och varför glömmer vi så lätt?

Det här är inte du, eller hur? Nej, men det är jag numera. Skulle du vilja ha det så? Varsågod. Säg inte att det är ont om tid. Tiden är konstant. Misstaget vi gör är att fylla den över bredden av självpåtagna uppgifter och aktiviteter. Till vilken nytta?, upprepar jag som är två veckor äldre än Björn Borg. Förra året var jag på fem begravningar. Tre av dem vi tog adjö av var yngre än jag är nu. Har du ont om tid, sa du?

Vill du ha ett råd från en sextioåring? Nej, trodde väl inte det. Men eftersom du läst så här långt levererar jag ett tips ändå. Eventuellt.

Det larvigt enkla rådet är att sortera ut det oviktiga från det viktiga. Till exempel: Jag måste inte springa Lidingöloppet. Jag måste inte se den där utställningen på Fotografiska som stänger efter helgen. Jag måste inte byta ut kökskranarna mot mattborstad mässing därför att mattborstade mässingskranar is da shit på Pinterest. Jag måste inte yoga och jag dricker aldrig detoxteer men alltid Côte du Rhône och min frulle består inte av ekologisk soyayoghurt med kvargfrön och jag cyklar inte till jobbet för på tåget kan man läsa tidningen eller en bok.

Ser man på den samlade statistiken levererad av medicinska studier finns ändå bara två åtgärder som tyder på att man eventuellt kan öka möjligheterna att leva ett långt och friskt liv: sluta röka och fortsätta arbeta. Resten saknar evidensbaserad betydelse, har jag läst. Därför kan du lika gärna sluta oroa dig för sådant du inte kan påverka. Det finns förmodligen tillräckligt mycket att oroa sig för som du kan påverka.

För sex år sedan, efter en olycklig tid på ett jobb jag aldrig borde ha sökt, än mind­re fått, genomgick jag en coachutbildning. Ingen tramsig jobbcoachningtjohejsan – nej, den här utbildningen leddes av dem som affärscoachade toppchefer på Ericson, Volvo och andra jättar. Någon kan tycka att det var sent i karriären, vid 55 är man ändå bortsorterad, har Erik Haglöf, vd på Bohmans Nätverk påpekat. Men jag lärde mig en teknik för att hjälpa andra att identifiera de få projekt som gör skillnad för verksamheten. Och därefter särskilja dem från sådant som inte förändrar världen ett skit.

Att ta en stund för sig själv, att stanna upp mitt i processen och ställa sig vid sidan av och betrakta sig själv utifrån – det är inget hokuspokus. Det är snarare ett slumrande naturbehov som den moderna männi­skan nyss har upptäckt. Mindfulness och framför allt transcendental meditation (TM) kanske kan hjälpa till. Eller inte.

Vi står trots allt ensamma när vi ska fatta beslutet att straffa ut alla onödiga måsten. För du kan faktiskt välja bort att hetsa ut ur staden en varm torsdag i slutet av juni. Stanna kvar en stund i stället. Kanske strosa förbi ett kafé i Kungsträdgården, beställa in en kall pilsner medan försommaren lyser i sitt sista leende. I så fall finns chansen att vi ses där då – på världens bästa eftermiddag.

Björn Rietz
bjorn@rietz.se

Ämnen i artikeln:

Björn Rietz

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.