Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

”Därför är partiledarnas snack om 'vanligt folk' skevt”

Publicerad: 22 augusti 2022, 13:41

Laura Ingemarsson

Foto: Pressbild.

Partiledarnas retoriska baby är begreppet ”vanligt folk”. Men den dystra bilden av den kämpande och utsatta svensken stämmer inte överens med verkligheten. Det skriver pr-konsulten Laura Ingemarsson i en debattartikel.


Ämnen i artikeln:

500 SthlmNyheter

I de senaste partiledardebatterna har politikerna gång på gång refererat till det vanliga folket. Denna tysta majoritet befinner sig någonstans i hjärtlandet och skildras som en missförstådd grupp, fullständigt åsidosatt av de kollektivtrafiksåkande Stockholmspolitikerna. Ett folkligt försök, men den politiska kommunikationen är alltifrån effektiv, kanske då det vanliga folket faktiskt inte är så vanligt.

Genom att lyssna på debatterna går det att uttyda några av de kriterier som definierar denna kategori av invånare. Under det centerpartistiskt initierade landsbygdssegmentet i Expressens partiledardebatt lyfte Viktor Barth Kron att enbart en procent av väljarkåren ansåg att ”Miljöpartiet förstod vanligt folk”. Genom detta fastställs det första kriteriet - verklighetens folk är i alla fall inte representerade av de gröna språkrören. 

Under det följande meningsutbytet gav partiledarna några ytterligare ledtrådar om hjärtlandets invånare. De har knappt tillgång till förlossningskliniker, det kommer inga poliser när de ringer, de har svårt att sätta mat på bordet till sina barn och deras skolor ger inte likvärdiga möjligheter till barnen, men framför allt ruineras de av bensinpriserna och de skyhöga elräkningarna - en tämligen mardrömslik tillvaro, men statistiskt sett långt ifrån det liv som en majoritet av Sveriges befolkning lever.

Det förekommer en markant diskrepans mellan den grupp som partiledarna talar om och den genomsnittliga svensken som enligt SCB tjänar 37 100 kronor och med åttioåttaprocentig sannolikhet bor i en tätort. Materiell och social fattigdom, det vill säga att exempelvis ha svårt att sätta mat på bordet, inte kunna betala oförutsedda utgifter eller uppvärmning av bostaden, drabbade enbart 4% av Sveriges befolkning 2020. Vanligt folk och folk är alltså inte synonymt, och motsägelserna slutar inte här - för trots att det vanliga folket vid månadens slut måste skramla med spargrisen verkar de drabbas hårt av försämrade ISK-regler, fastighetsskatt och även flygskam när de åker på charter till Thailand. Elräkningarna som spräcker deras budget indikerar likväl att de förfogar över en större fastighet, och den bensinslukande bilen har de inte råd att äga samtidigt som barnen körs till fotbollsträningen i den.

Förutom att då inte överensstämma med verkligheten, är det vanliga folket som projektionsyta inte heller något konstruktivt retoriskt redskap. Den politiska kommunikationen reducerar agensen hos människorna på landsbygden och porträtterar deras liv som eländigt, något som ingen vill identifiera sig med och som enbart alienerar reella landsbygdsväljare. Motsägelserna gör det likväl svårt för någon att se sig själv som vanlig och vem är det då partiledarna egentligen talar till?

Med partiledarnas definition finns det inget vanligt folk i hjärtlandet och kvar står politikerna i halvmåneformation med en mytisk schablonbild föreställande ett mycket ovanligt vanligt folk.

Laura Ingemarsson
Juniorkonsult på 500 Stockholm

Ämnen i artikeln:

500 SthlmNyheter

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.