Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Opinion

”Den verkliga orsaken till mediernas förtroendekris”

Publicerad: 15 April 2016, 13:22

Martin Ljungström replikerar Unn Edberg.

Handlar det bristande förtroendet för medierna om dålig källkritik och kunskap hos mottagarna? Nej, mediebolagen har helt och hållet sig själva att skylla, skriver Martin Ljungström, vd på Cusla Kommunikation.


Ämnen i artikeln:

FörtroendebarometernUnn EdbergMediebranschen

Mediernas förtroende sjunker. De två senaste rapporterna (IPSOS och Förtroendebarometern) har gjort mig som inbiten nyhetsjunkie lätt uppgiven över de traditionella mediernas tillstånd i Sverige. Efter att ha läst Unn Edbergs debattartikel blev jag än mer frustrerad. Främst eftersom hon är på pudelns kärna men sedan glider förbi den i ett lovtal till en norsk utbildningssatsning om källkritik. Är det verkligen vi läsare/tittare/lyssnare som måste utbildas i källkritik för att vi ska återfå förtroendet för media?

LÄS MER: "Att skapa det förtroende vi förtjänar"

I min värld beror förtroendekrisen på den förödande underhållningstrenden, otydliga skillnader mellan reklam och redaktionell text samt det som så vackert fått heta åsiktsjournalistik. När du gång på gång fått en åsikt nedkörd i halsen efter att ha försökt konsumera nyheter är risken stor att du väljer andra kanaler (sociala) eller skapar dina egna (feeds), för att på något vis försöka tolka din omvärld. Rubriker som "Varning för starka bilder" eller "Kändis Y:s sjuka agerande" ska appellera till våra mest primitiva begär om att bli underhållna. Rubrikerna har dessutom allt oftare ganska lite med innehållet i artikeln att göra.

När de traditionella medierna, på jakt efter nya fungerande affärsmodeller, dessutom lurar oss läsare att klicka på "native"-annonser sågar de allt snabbare på grenen de sitter på. Förespråkarna hävdar ju att det ska vara informativt och berikande – men annonsörerna är inte dumma och content marketingbyråerna har lärt sig ett och annat de senaste åren. De använder sig av samma ingress- och rubriksättning som media själva vilket får oss att konsumera reklam istället för nyheter.

De ännu mer otydliga samarbetena som dyker upp (SvD näringsliv – Volvo, Aftonbladet – Telia m.fl) gör ju att vi till slut tvivlar på medias integritet. Inte undra på att man söker sig till sina vänner på Facebook. En vän kan man ju lita på, eller hur? Åtminstone vet man vem källan är och att den inte utger sig för att vara opartisk.

LÄS MER: "Fyra sätt för medierna att återfå förtroendet"

Förtroende byggs när man märker att man kan lita på någon över tid. Det finns inga genvägar till förtroende, det tar lång tid att bygga och går ganska snabbt att rasera. Och även om dagens åsikts- och underhållningsorienterade journalistik inte dödar förtroendet snabbt – vi gillar ju att bli underhållna och "tycka" när vi fått veta något nytt – så är det i mina ögon en ganska säker väg mot en svältdöd.

Jag må vara konservativ i min syn på massmedia men som hyggligt nykter nyhetskonsument förväntar jag mig en rak rapportering som bygger på olika källor som väger ett ämne för och emot. Inte en åsikt som anser att jag ska tycka åt något håll.

Unns lösning på förtroendekrisen är att vi läsare borde bli bättre på källkritik. Men hur är det med media själva? Jo, visst är media källkritiska. Men de senaste åren har ett märkligt otyg smugit sig in bland källorna. I ett felriktat försök att vara opartiska väljer journalister att intervjua andra journalister. Istället för att prata med experter som kan något om området. Måhända sker detta i en oro över att vara nyttiga idioter. Men varför inte dra nytta av universitetens och forskarnas höga förtroende och använda sig av dem i större utsträckning?

Istället vänder sig media till dem som redan har ett förtroendeproblem ute bland läsarna. En slags negativ co-branding. Huvudlöst om du frågar mig.

Mediernas egen hantering av förtroendekrisen visar inte på någon som helst självrannsakan. DN:s Peter Wolodarski går ut i ett minst sagt underligt angrepp på sociala medier efter IPSOS-rapporten och hävdar sedan att allmänhetens förtroende för DN är minsann fortsatt högt. Sorry, men att gå från 52 procent, när Wolodarski tillträdde, till rekordlåga 46 procent är inget gott betyg i min bok. Visst lovade Wolodarski ändring av åsiktsjournalistiken och en tydligare skillnad mellan opinionsartiklar och nyhetsjournalistik. Men istället för ett angrepp på sociala medier hade en rejäl pudel varit på sin plats – om han på allvar vill få tillbaka läsarnas förtroende.

Vi som jobbar med media i olika former har sett ett paradigmskifte de senaste åren. När medias trovärdighet nu är lägre än företagen vi arbetar för har kanalstrategin förändrats. Istället för PR-rådgivare, reklamare och informatörer har vi allt oftare blivit innehållsproducenter till våra egna och sociala kanaler. Främst för att dessa kräver sann, relevant och allmänintressant information om du ska bli framgångsrik i dem. Detta är inget nytt. Skillnaderna är bara att det är också där marknadsbudgeten hamnar, istället för hos medierna som så desperat behöver den.

Martin Ljungström
Vd på Cusla Kommunikation AB. Har jobbat med media och kommunikationsfrågor sedan 1996.


Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.