Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag13.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

”Det våras för aphjärnan”

Publicerad: 21 Oktober 2016, 07:52

Det finns två sätt att vinna det amerikanska valet – spela på rädsla eller intellekt. Donald Trumps framgångsrika strategi kan förklaras med vår arvsmassa och reptilhjärna, skriver Björn Rietz.


Ämnen i artikeln:

Björn RietzHillary ClintonDonald Trump

Sitter på verandan hos Steve, min airbnb-värd i Arizona. Utanför står hans 1958 Chevrolet BelAir parkerad intill en skylt: Trump – Make America Great Again. Här i huset är man supporter till Donald Trump och har alltid slutstyckena monterade i jaktgevären; just in case. "Det måste du ha, allt som händer i världen är så läskigt", låter han mig förstå. "Vi måste skydda oss men det struntar Clintons i. " När jag frågar vad som är läskigt svarar han: "Allting, allt."

Amerika gråter och osäkrar på en och samma gång. Rädslan för detta okända är den åkerjord som Donald Trump vattnar med sådan ihärdighet att det uppstår floder som ingen av logikens fördämningar mäktar motstå. Hur kunde det gå så här långt? frågar sig övriga världen och Amerikas demokrater samt utbildade republikaner. Men är det så underligt? Låt oss pröva att rulla tillbaka bandet. Rejält.

Dina första celler levererades med arvsmassan från din fars spermier och mötte en annan arvsmassa i din mors ägg. Du utvecklades och får numera en hel uppsättning nya celler vart sjunde år. Eftersom celler är små härmapor har de fortfarande det mesta gemensamt med dina föräldrars arvsmassa. Detsamma gäller dina föräldrar i förhållande till sina föräldrar som i sin tur bar på arvsmassa från sina föräldrar... Ända tillbaka till den tid då vi inte var mer än djur som lärt sig stå och gå. Djur som primaterna. Människan har till övervägande delen samma arvsmassa som en chimpans.

Är det då underligt att inte bara Trumpanhängare, utan även du och jag reagerar som djur? Med instinkter som revirtänkande, tävlan mellan hannar om honors gunst, tävlan mellan honor om hannars gunst. Samt med oro när vi anar fara; rädsla inför det okända.

Vi har dock något djuren inte har. Utöver ett intellekt som gör att vi kan tänka framåt, är vi utrustade med en artikulationsbefrämjande pharynx. En vaddå? Jo, en luftstrupe där struphuvudet sitter lägre än hos primaterna. En liten detalj bakom struphuvudet som gör att vi kan styra luften genom strupen och framkalla en mängd olika ljud som kan tolkas. Vi har språket. I övrigt har du och jag till 98 procent samma arvsmassa som en chimpans, gorilla eller orangutang. Futtiga 2 procent skiljer oss åt från primaterna.

När vi accepterat att också vi är djur, men som främst särskiljer oss genom att vara överlägsna tack vare språket, då anar vi att nyckeln till framgångsrik kommunikation erbjuder följande två vägar:

1. Bli vän med språket och gör det till ditt vassaste verktyg.
2. Vädja till det primitiva hos människan.

Barack Obama har valt alternativ 1. Donald Trump alternativ 2. Trump har lyckats håva in nära hälften av amerikanska folkets sympatier genom att skrämma skiten ur dem. Terrorister, utlänningar, banker, demokrater och "globala intressen" trasar sönder deras gamla, fina Amerika. Ogrundade argument men som kladdar av sig likt en rostad jordnötssmörmacka med hallonsylt.

"Fear is easy" menar Rick Wilson, republikansk reklammakare som skapat åtskilliga kampanjer som injicerat skräck och gett befintliga rädslor näring. "När människor och djur utsätts för stress tar reptilhjärnan över", säger Wilson, som tidigt tog avstånd från Trump, i en artikel i The Atlantic (2 september 2015). Flera studier visar att ju räddare människan är, desto mer konservativ blir hon.

Det finns andra orsaker till att det våras för rädslan. Allt som sker går för snabbt för våra i grunden primitiva hjärnor. Våra aphjärnor hänger inte med, helt enkelt. Begrunda att vi befann oss på jägarstadiet under tiotusentals år innan vi gick in i bondesamhället, och hur långsamt övergången till industrisamhället skedde. Det digitala samhället däremot susade in i överljudsfart med globaliseringen som fripassagerare. Plötsligt kan alla säga allt, göra allt, från överallt. Amerikanska bankers kundservice sitter i Mumbai, Chevrolet byggs i Sydkorea och Putin försöker styra presidentvalet via cyberspionage.

Här kommer då någon och predikar återgång till ordning och reda i en kaotisk, obegriplig värld. Amerikaner som inte bor i storstäderna, inte har gått på college eller ens känner någon som gått på college, som "inte-besökt-San-Francisco-för-där-bor-bara-bögar-och-flator", utlovas en taggtrådsomgärdad, äppelpajstrygg snuttefiltstillvaro.

Samtidigt är alternativet till Trump en engagerad kvinna som trots detta brister i förmåga att själv engagera. Hon talar till vårt intellekt utan att ha Obamas närhet till ordet. Det intressanta i detta är att även hon sedan en tid väljer alternativ 2: Hon skräms. Hotar med vad som kan hända om Trump vinner. "Donald Trump is dangerous", utropar hon. Uttolkningen hos väljarna blir "the world is dangerous". Två noll till Rädslan. Welcome to the United States of Fear.

Men vi ska inte ge upp. Amerika har en ofattbar förmåga att resa sig från smutsen, slå av sig dammet och ta sig i kragen. Det är bara att vänta och hoppas att Steve i Arizona tar bort skylten framför sin fina cheva.

Björn Rietz
bjorn.rietz@rietz.se

Fredrik Thambert

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.