Daniel Collin: Erfarenhet kontoförs på kunskapskontot och nyfikenhet på egenskapskontot

Jag har inte personligen upplevt den åldersdiskriminering som råder på arbetsmarknaden, men jag är inte blind.

John Mellkvist bör adlas för sitt ihärdiga missionerande i ämnet.

Resumé bör hyllas för att de återkommande skriver om det.

Så vad kommer det sig att utvecklingen, trots Johns och Resumés arbete, tycks fortsätta åt fel håll?

Vad kommer det sig att Sverige som ligger så långt fram på så många sätt har en så bakåtsträvande syn på ålder och arbete.

Att så många arbetsgivare associerar individer som passerat en viss ålder mer med avveckling än utveckling.

En del av mig undrar om det beror på bristande intelligens.

Kanske en öppning för mig att erbjuda hjärnträning?

Skämt åsido, men ibland fattas helt klart beslut lite för snabbt och ibland på fel grunder – även i rekryteringssammanhang (jag erkänner: been there, done that, got the t-shirt…).

Och med tanke på hur lätt det fortfarande är att sticka ut med en charmigt formulerad rekryteringsannons, eller en fängslande författad personalhandbok tycks normerna vid anställningar sitta lika fast som män gör i styrelser.

Det luriga med normer är att de ofta sitter mer fast än värderingar.

Jag fick för länge sedan lära mig att om beteenden är som bojen på ytan, så är kedjan = attityderna och ankaret = värderingarna.

Vilket symboliserar att beteenden kan röra på sig ganska mycket på ytan, attityderna något mindre i vattnet medan värderingarna sitter fast i botten.

I den metaforen är normerna botten.

För att den ska röra på sig krävs något som får kontinentalplattorna att flytta på sig.

Ett jordskalv.

Här måste jag flika in att det är precis samma sak med normer kring exempelvis inkludering inom vilket område bland andra Brandon Sekitto, Nicole Kavander och Mariana Vnuk (kudos till dem!) gör samma jobb som John gör inom åldersdiskriminering

Det krävs ett jordskalv för att botten ska röra på sig.

Jag kommer inte bjuda på något jordskalv i denna text, men kanske försöka dra lite i bojen för att se om det kan finnas någon länk i kedjan som är så svag att den går sönder.

Om den som är ”för gammal” får stämpeln ”överkvalificerad” undrar jag om tjänsten alltså istället går till motsatsen – någon som är underkvalificerad?

Eller kanske argumentet är att ”vi vill hitta någon som kan växa med uppgiften”.

Då tänker jag: är det inte bättre att hitta någon som kan få uppgiften att växa?

En irriterad åldersfixerad rekryterande arbetsgivare dräper kanske till med ”vi vill ha unga, hungriga och nyfikna medarbetare till de här tjänsterna och inte gamla, mätta och världsvana!”

Okej. Låt oss för ordningens skull ta bort ålder ur ekvationen så har vi kvar etiketterna hungriga, nyfikna, mätta och världsvana.

Vi borde kunna byta ut ”världsvana” till ”erfarna” utan att den irriterade åldersfixerade rekryterande arbetsgivaren protesterar.

Kanske kan vi också komma överens om att nyfikenhet, hunger och mättnad kan sättas upp på egenskapskontot medan erfarenhet kontoförs på kunskapskontot.

En annan inte helt oviktig post som snarare tillhör kunskapskontot än egenskapskontot skulle kunna vara ”nätverk”. -Att ha kontakter som gör det lätt att få möten med relevanta personer och företag.

Och vad sägs om förmåga till självledarskap? Det är mer kunskap än egenskap i min bok.

Nu känns det viktigt att understryka att jag på inget sätt vill få yngre att framstå i sämre dager på arbetsmarknaden.

Det jag vill är att rycka lite i bojen så att den länk i kedjan som har med ålder att göra kanske kan bytas ut. Eller tas bort.

Naturligtvis gäller samma resonemang även om det finns en länk som har att göra med etnicitet, bakgrund, kön och andra länkar som borde ryckas loss.

Det vore naivt att tro att alla kan konkurrera på lika villkor, men vore det inte bra även för de rekryterande företagen om det är på relevanta villkor?

Nu håller jag tummarna för att någon rekryterande chef åtminstone börjar fundera på vilken balans de vill ha på sin nästa medarbetares egenskapskonto och kunskapskonto.

Det vore inte ett jordskalv, men ändå att rycka lite i bojen.