Fem kreativa projekt där slumpen varit medskapare

Vi omger oss alltmer av digital teknik för att planera vår tillvaro in i minsta detalj. Användandet av digitala kundrecensioner, dejtingappar och kartor får till följd att överraskningsmomenten minimeras i vår vardag. Därmed får också slumpen mindre utrymme i våra liv.

Men perfektion är inte alltid hälsosamt. Framför allt inte i kreativa processer där slump och tillfälligheter är viktiga beståndsdelar. En i förväg intellektuellt uttänkt vision kan ofta ge en lösning som inte är intressant nog. Däremot kan en mer förutsättningslös process öppna portar till idéer från de mest oväntade håll.

Slalomlegendaren Ingemar Stenmark yttrade en gång att ju mer han tränade, desto mer tur hade han. Med andra ord – att vara idog och att ha ett öppet sinne ökar chanserna för att exponeras för gynnsamma tillfälligheter och det som vi kallar slump.

Låt oss titta närmare på fem kreatörer som fått hjälp av slumpen i sina projekt:

1. Att gripa tillfället i flykten

I den grekiska mytologin är Kairos ögonblickets gud. En högre makt som personifierar det gyllene tillfället som plötsligt dyker upp. Men det gäller att inte tveka när Kairos uppenbarar sig, utan snabbt greppa hans långa lugg. När guden är på väg bort finns nämligen inget att ta tag i eftersom hans nacke är snaggad!

Kairos var sannolikt närvarande när ett av förra seklets mest ikoniska skivomslag, Heroes, blev till. Huvudpersonen David Bowies gest med vänsterhanden har förbryllat och varit föremål för många tolkningar – men posen var inte uttänkt eller koreograferad utan något som uppstod av en tillfällighet. Bowie rättade nämligen till sin lugg med vänsterhanden precis när fotografen Masayoshi Sukita satte fingret på avtryckaren. Detta skedde under en 1-timmes informell session i en lånad studio i Tokyo 1977, utan stylister eller assistenter. När Bowie långt senare fick se kontaktkartan förstod han att just den rutan passade som hand i handske till den LP han var i färd med att spela in i Berlin.

Mer om Sukitas och Bowies fyra decenniers långa samarbete kan för övrigt ses i en aktuell utställning på Kulturhuset.

Foto: Pressbild

2. Det lyckliga sammanträffandet

Termen serendipitet betecknar det tillfälle när en slump tillsammans med kunnande och uppmärksamhet visar vägen till en ny lösning av ett problem. Ett känt exempel är Alexander Fleming som 1928 i sitt laboratorium glömde bort en skål med bakterieodling när han reste på semester. Vid återkomsten hade mögel bildats som han såg stötte bort bakterier. Idén till penicillin var född.

Serendipitet var också inblandat när designern Alan Fletcher utformade en affisch för the National Portrait Gallery i London. Hans idé var att göra ett collage med detaljer från olika porträtt ur museets samling och på så sätt skapa ett ”nytt” ansikte. Efter att på måfå klippt ut ögon, munnar och näsor och arrangerat dessa tog Fletcher ett steg tillbaka och upptäckte att något var bekant med det slumpvisa porträttet. Han visade sin skiss för några personer på byrån. Samtliga fem svarade att de såg Prins Charles nobla ansikte! Av en slump hade affischen fått en ny dimension. Saken blev inte sämre av att prinsen var beskyddare av museet.

Den 6 maj 2023 infaller för övrigt kröningen då Prins Charles formellt blir Kung Charles III.

3. Upphittad poesi

Upphittad poesi – poème trouvé – kan uppstå när en vardaglig lista med ord, skrivna i ett pragmatiskt syfte, i ny kontext får litterära kvaliteter. Ett paradexempel är August Strindbergs korta novell Ett halvt ark papper i vilken ett helt liv gestaltas utifrån en handskriven telefonlista uppsatt på väggen. Med hjälp av ett femtontal telefonnummer, nedplitade med udda pennor vid olika tillfällen, berättar författaren en historia om ett helt äktenskap, från vigseln till graven.

Ett modernare exempel på poème trouvé demonstrerar skribenten Sam Sundberg som påvisar att oavsiktlig poesi kan uppstå när man börjar skriva in en fras i Googles sökfält. Eftersom algoritmerna ger förslag framträder en rad formuleringar som tillsammans kan öppna en ny existensiell dimension. Sökmotorns förslag bygger på de vanligaste förekommande frågorna – som vi kanske helst håller för oss själva men i skydd av anonymitet ställer. Denna oavsiktliga maskinpoesi blir – som Sundberg formulerar det – ett fönster rakt in i folksjälen.

Foto: Sam Sundberg

4. Teckentydning i vardagen

Pareidoli är en term som betecknar människans benägenhet att uppfatta mönster i slumpmässiga föremål i sin omgivning. Exempelvis att tyda en strömbrytare som ett ansikte eller ett moln som ett djur. Detta lär vara en gammal instinkt i oss, från början en nödvändighet för att tolka omvärlden och dess eventurella faror.

Någon som gjort pareidolin till konstart är illustratören Christoph Niemann. Han ger vardagsföremål nytt liv i instagramkontot Abstract Sunday. Niemann berättar att det inte går att skissa eller planera dessa bilder. Snarare väcks en association i hans hjärna när han utan förvarning ser ett föremål i ett visst ljus eller perspektiv. Enligt Niemann – som är en etablerad illustratör och animatör med kunder som The New York Times och National Geographic – är Abstract Sunday, trots sin anspråkslöshet, hans mest uppskattade projekt .

5. Slumpen är ingen tillfällighet

Copywritern Jan Cederquist har studerat hur slumpen griper in i våra liv och även gett ut boken Slumpen är ingen tillfällighet. Här återberättas två episoder ur boken:

1) Psykiatern Carl Jung (1875–1961) som myntade uttrycket synkronicitet, den meningsfulla slumpen, hade en kvinnlig klient som hyste viss skepsis till Jungs metoder. Under en session berättade hon om en dröm hon nyligen haft: i den hade hon fått en gåva i form av en brosch med en gyllene skarabé (en typ av skalbagge). Mitt under kvinnans berättelse flög en guldgrönfärgad skalbagge in i Jungs behandlingsrum. Han fångade den och överlämnade den till klienten med orden ”Här är er skarabé”. Samarbetet tog ny fart.

2) Jan Cederquist berättar vidare att han under arbetet med sin bok greps av tvivel om projektet. Var ämnet intessant nog? Skulle han få ihop material så det räckte? I samma veva kom en pianostämmare till hans hem. Förutom att instrumentet behövde stämmas hade det gett ifrån sig biljud. När stämmaren var klar överlämnade han två föremål som han hittat i flygeln: en penna och en grön skarabé. Cederquist trodde knappt sina ögon. Visserligen var skarabén av plast och något hans lilla dotter troligen lekt med, men budskapet var glasklart: pennan uppmuntrade till fortsatt skrivande och skarabén var symbol för synkronicitet. Projektet tog fart igen.

Avslutningsvis en synkronicitet från seriernas värld: i Superman # 115, 1968, The Kid Who Unmasked Superman, följer vi Stålmannens efterhängsne vän Jimmy Olsen som gör allt för att avslöja superhjältens hemliga identitet. När han efter många fruktlösa ansträngningar ger upp sin jakt besöker han en drugstore för att handla. När han lämnar affären inser han inte att har svaret på gåtan i sin hand...

Magnus Ek, art director Narva