Johan Hesslefors: Flykten från tråkighet är inte rationell

Pensionsbolaget Alecta har sedan 1951 varit ägare i Handelsbanken. Men inte längre. I början av mars meddelande de att ägandet avslutats till förmån för investering i den amerikanska nischbanken Silicon Valley Bank. Förklaringen var att Alecta ville diversifiera sin portfölj och öka sin exponering mot tech, som det heter på teknokratiska. Liknelsen att lämna ett långt och fungerande äktenskap till förmån för en yngre älskare känns inte helt felaktig.  

Handelsbanken är kända för stabilitet, pålitlighet, lokal närvaro och hög kundnöjdhet. Faktorer som gjort att de kunnat behålla sin position som en ledande bank i Norden, under väldigt lång tid.

Silicon Valley Bank står för något helt annat. Banken har profilerat sig genom att erbjuda skräddarsydda finansiella lösningar med fokus på tech-startups. Tillkännagivande av det förflyttade ägandet skulle visa sig ha ”lite tråkig tajming”, för att citera Jacob Lapidus, chef för externkommunikation och press på Alecta. 

Bara tre dagar senare kollapsade Silicon Valley Bank. Det visade det sig att banken hade problem med att hantera kreditrisker. De hade gett lån till för många bolag med svaga affärsmodeller och hög skuldsättning. Svenskt pensionssparande till ett värde av flera miljarder kronor gick upp i rök. Trist.

Om vi lär oss av våra misstag, så är det här vara ett gyllene lärtillfälle. Så vilka är då lärdomarna? Från ett finansiellt perspektiv, säkert många. Men för att plocka över frågan till något jag personligen bottnar bättre i, fokusera jag på det varumärkesmässiga.

Varför väljer Alecta Silicon Valley Bank framför Handelsbanken? En inte helt oviktig aspekt är Handelsbankens minimala investeringar i sitt varumärke. De uppfattas som tråkiga helt enkelt. Så tråkiga att till och med riskaverta Alecta känner att de måste där ifrån (fri tolkning). 

Tråkighet är en invasiv känsla. Den tar över och förstör. Tråkighet kan tvinga fram ett beteende du egentligen vet är felaktigt. Du lämnar något tryggt och stabilt till förmån för något med hög risk och relativt låg uppsida. Det är inte rationellt. Men att åka på möten i Silicon Valley är inte rationellt, det är spännande. Och spännande är ett mer lockande varumärkesattribut än tråkigt.

”Boring is good” är en gammal devis när det kommer till riskeliminering. Men lärdomen jag drar av Alectas misslyckande är att det finns uppenbara risker med tråkighet.

Tråkighet kan i förlängningen föda dåliga och irrationella beslut. Anställda slutar, kunder lämnar och investerare avyttrar. Inte för att de egentligen är missnöjda, utan bara för att de är uttråkade.

Min uppmaning till alla trygga och stabila varumärken är att unna er lite spänning. För mitt, Alectas och alla andras bästa.