Gör lobbying mer transparent – inför ett lobbyregister

Förra året anklagades Nymako Sabuni (L) för att låta sig påverkas av lobbyister. Pr-byrån Nordic Public Affairs hade Scania som kund och lade fram förslaget om elektrifierade vägar till Sabuni. Förslaget kom, att bli del av regeringens politiska agenda. Egentligen är detta inte problematiskt, tvärtom så kan jag, som själv är verksam inom branschen, tycka att det är ett exempel på en väl genomförd lobbyingkampanj. Media skrev dock att Nyamko Sabuni var köpt av lobbyister. Denna negativa vinkel kring lobbying är ett återkommande tema i svenska medier. 

Om den svenska lobbyingmarknaden i stället vore mer transparent – det vill säga - om man öppet via exempelvis ett register kunde få information om vilka lobbyister som träffar vilka makthavare och sakkunniga, samt vilka kunder lobbyisten representerar, så skulle detta leda till en minskad osäkerhet och i förlängningen till mindre kritik, något som skulle vara gynnsamt för samtliga intressenter och potentiellt bidra till en ökad professionalisering av branschen.

LÄS MER: Experterna om nattsvarta Sverigebilden: Risk för väldigt allvarlig varumärkesskada 

En skandal kan definieras som ”ett brott mot vissa samhällsnormer och moraliska koder”. Dessutom måste en sådan händelse medialiseras för att blomma ut till en fullfjädrad skandal. I Storbritannien kantades 90-talet av flera lobbyingskandaler, exempelvis Cash for Access. Skandalen involverade Tony Blairs politiska rådgivare som försökte betala sig till politiskt inflytande. Tidigare i år skakades Storbritannien av den så kallade Greensill skandalen, som involverade den tidigare premiärministern, David Cameron. Cameron försökte, i sin nuvarande roll som rådgivare åt Greensill, påverka Rishi Sunak, Storbritanniens finansminister att ge Greensill ett finansiellt lån. Cameron lyckades runda lagstiftningen då han inte omfamnas av definitionen för en consultant lobbyist, något som därefter diskuteras intensivt i brittiska medier. En del debattörer hävdar därför att lagstiftningen bör stramas åt ytterligare. Om Greensill skandalen leder till fler regleringar ligger detta i linje med forskning som tydligt påvisat ett samband mellan skandaler i medier och påföljande regleringar. 

Idag följer de allra flesta större aktörerna inom lobbyindustrin i Storbritannien en uppförandekod, och samtliga loggar sina kunder i ett publikt register. 

Sverige följer en annan medielogik än Storbritannien, framför allt så är den mer nyanserad och nedtonad, vilket resulterat i att det är mindre vanligt med högljudda rubriker om skandaler. Dock menar en del forskare att skandaler som fenomen kommer att bli vanligare även i en nordisk kontext. En möjlig förklaring är att svenska medier blir mer kommersiell vilket eldar på den mer skandalsökande tematiken. 

Så, i stället för att agera som USA och Storbritannien – det vill säga – att reglera reaktivt, efter en eller flera skadliga medialskandaler – så borde våra lagstiftare agera proaktivt, och se över rådande lagstiftning innan en skandal uppstår. Detta för att öka förtroendet för lobbyisters viktiga arbete. 

I Storbritannien är dessutom rollen ”consultant lobbyist” definierad i lagstiftningen, vilket skapar en tydlighet kring yrkesrollen som sådan. Även detta borde ses över i Sverige. 

Även om vi inte skall kopiera de anglosaxiska marknaderna, så kan vi lära av deras erfarenheter, och se över rådande svensk lagstiftning för att genom definierade krav och roller skapa en sundare väg framåt, utan skandaler och misstro. En ökad transparens, med väl definierade spelregler för den svenska lobbying och public affairs branschen, är bra för alla. Framför allt så stärker och värnar det vår demokrati.

Natasha Bromberg, pr-konsult, Progress PR 

MSc in Politcs & Communication, London School of Economics and Political Science.