tisdag7 februari

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Gott nytt år, från andra sidan

Publicerad: 30 december 2022, 09:39

Tomas Bacoccoli i Rom.

Foto: Privat.

Tomas Bacoccoli hade ”allt” i kommunikationsbranschen. Sedan vinglade det till och livet förändrades. Här är en hälsning från andra sidan.

Ämnen i artikeln:

KrönikaNyheter

Precis när man tror att man ska hålla på med det man gör för evigt så händer något. Det kallas livet.

I mitt fall hade jag precis nått mål som jag tänkt skulle fungera som grundstenar för en rolig och någorlunda säker framtid. Familj, villa, bil, lantställe, en bil till, båt och så vidare. Och pengar på kontot. För att inte tala om bra dagis och skola på Lidingö och trevliga vänner.

Men framför allt hade jag ett jobb med titel och hundra anställda i en spännande bransch. Eller var det flera titlar och över tvåhundra anställda ett tag? Hur som helst, stadig inkomst av pengar och klapp på axeln i den så kallade kommunikationsbranschen. Ingen är så korkad att den släpper ovan tillvaro.

Då hände det, det där jävla livet. Det vinglade till, som att någon tog bort stödhjulen från cykeln.

Min älskade och superjobbiga pappa var sjuk. Sjukare än vanligt kanske man ska säga. Och sjukare än att han kunde klara sig själv. Han satt nere i Italien och yrade på sin förfallna vingård i en dimma av alzheimer, rinnande toaletter, oklippta olivträd och obetalda räkningar. Det var inga smågrejer som kunde skötas med några knapptryck på datorn från Stockholm om du förstår vad jag menar.

Pappa ropade på mig, från andra sidan. Och för att göra en lång historia (finns att köpa) kort är det också här jag vaknat upp de senaste åtta åren.

Idag är jag olivbonde och författare. Go figure. Som någon slags olivplockande självutnämnd Hemingway går jag runt varje dag på året, utan ett enda utstuderat klädesplagg. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag lever det här naturnära, italienska lantlivet tack vare att jag är bra på att fixa rinnande toaletter, ta hand om olivträd eller köra traktor. Nej, jag lyckas göra det här idag för att jag är en produkt av reklam och media.

Man brukar säga, gräv där du står. Så vad tror du jag gjorde när jag en dag vaknade upp och såg ut över dimman som hängde i luften över kullarna i Umbrien med sina rader av olivträd och vinrankor? Det var ganska läskigt ska jag erkänna. Kommer jag klara mig? Vad kan jag egentligen? Vilka av alla medieklyschor och ledarskapsfloskler ska kunna hjälpa mig nu? Ett tag kändes det som att jag kastat bort mitt liv.

Du tänker kanske att jag till sist tog en espresso, satte på mig stövlarna, verktygsbältet och startade traktorn. Ja, det också, men framför allt var det något annat jag gjorde. Jag gjorde det som ni lärt mig, från det att jag fick första jobbet på reklambyrån jag sedermera fick sparken från. 

Jag berättade om det. Jag satte mig ner och skrev. Jag skrev det i texter, i sociala medier, i en bok och på etiketten på våra olivflaskor. Jag berättade då och jag berättar nu. Just nu. För det är det jag kan.

Så här från andra sidan är det så tydligt. Du kan ta killen från mediebranschen, men du kan inte ta mediebranschen från killen. Så när livet plötsligt tar bort stödhjulen, vinkar och säger fuck off, behöver du inte vara orolig. För vad som än händer i livet – och om du inte vet vad du ska göra – då kan du i alla fall berätta om det.

Gott Nytt År, från andra sidan.

Tomas Bacoccoli
Olivbonde och författare till boken ”En bastu i Umbrien”. 

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev