Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Har du också svårt att skilja på stil och substans?

Publicerad: 30 mars 2021, 08:07

Experimentet där en skådespelare tog sig an rollen som Dr. Myron Fox och höll en föreläsning utan substans visar på vår oförmåga att skjilja på innehåll och framförande.

Människan föds med en fördomsfull blick på världen som hjälper oss att fatta beslut och överleva. Fördomar utövar sin magi på oss i det tysta.


En dag fick John Ware en ovanligt elak idé.

Han skulle planera en läkarkongress och hade tråkigt. Så han gav en okänd skådespelare uppdraget att spela en välrenommerad vetenskapsman med namnet Dr. Myron Fox och hålla en föreläsning under rubriken: 

Matematical Game Theory as Applied to Physician Education. 

Han hade inga förkunskaper i ämnet och ombads att fylla sitt föredrag med rent nonsens, mängder av ovidkommande referenser och påhittade begrepp. Utöver det skulle han framföra sitt föredrag med självklar auktoritet, mycket humor och stora fysiska uttryck. 

Blev han avslöjad? 

Nej, tvärtom. Samtliga deltagare tyckte att innehållet var stimulerande. Experimentet upprepades ett antal gånger med samma märkliga resultat och det som började med ett lekfullt spratt resulterade snart i en artikel med titeln ”The Doctor Fox Lecture” i ansedda Journal of Personality and Social Psychology, 1977.

Sprattet visade att vi har svårt att skilja på innehåll och framförande, substans och stil. Frågan om vem som berättar är därför minst lika viktig som vad som berättas. Slutsatsen vi kan dra av den här historien är att våra budskap alltid kommunicerar på två plan: Ett som är verbalt. Och ett som är visuellt.  

Ytan är viktig, vilket för in oss på det intressanta ämnet neuroestetik. Det är vetenskapen om hur hjärnan upplever och reagerar på konst, musik och saker som är estetiskt tilltalande. Forskare hävdar nämligen att vi har en medfödd preferens för skönhet och att denna inre drift har hjälpt människan att överleva.

När vi ser vackra saker, till exempel en fantastisk tavla eller en hänförande utsikt, då skickas informationen från näthinnan till hjärnans nacklob där den processas. Om vi tycker att bilden är vacker får hjärnan en dusch av belöningskemikalier (bland annat dopamin). Skönhet och njutning är obevekligt förenade. Något som många reklamare har förstått intuitivt men ofta haft svårt att förklara.

Innan du hinner säga ”Hej, jag heter...” har mottagaren gjort en blixtsnabb helkropps-scanning av dig: Din kroppshållning, ditt sätt att gå, dina gester, ditt minspel, attityd, klädsel och tonläge sänder omedelbara signaler som skapar förväntningar på det du vill berätta och färgar mottagarens åsikt om det.

Det finns annat ord för det. Fördomar.

Fördomar lockar oss att döma folk på förhand. Det är en trångsynthet som ställer till stor skada. Fördomar är som monster. Även om de dyker in i mörkrets bekväma enfald i samma stund som lamporna tänds, så lurar de ständigt i skuggorna och utövar sin giftiga magi på oss i det tysta.

Det är inte så mycket vi kan göra åt saken. De finns där för att vi behöver dem. Och skälet till att vi föds med en fördomsfull blick på världen är att de hjälper oss att fatta beslut. Något som vi för övrigt har ärvt från reptilerna. För en gång i tiden, när våra förfäder vandrade över Afrikas savanner, var det viktigt att kunna fatta blixtsnabba beslut. Avgöranden som rörde liv eller död. Den som snabbt kunde identifiera ett hot, överlevde. Den som stannade upp, analyserade det möjliga hotet från olika synvinklar och noga vägde fördelar mot nackdelar blev snabbt någon annans lunch.

Det var en otrygg värld att leva i. Idag har savannen har bytts ut mot fabriksgolv och konferensrum. Men vi lever fortfarande i en värld som är lika osäker, lika föränderlig och på toppen av det, betydligt mer komplex.

Livet kanske inte alltid står på spel, men väl jobbet, tryggheten och framtidsutsikten. Förmågan att snabbt ta in rummet, få kontroll på osäkra situationer och fatta beslut med magen är fortfarande avgörande för vår framgång. 

Och exakt av den anledningen kommer vi fortsätta förenkla, rationalisera, generalisera, kategorisera och vara allmänt fördomsfulla, hur korkat det än verkar.

Per Robert Öhlin, aktuell med boken Oreklam.

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.