Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag01.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

Hur mycket kan man egentligen lita på ögonvittnen?

Publicerad: 11 Juni 2020, 09:51

Skärmdump från SVT:s sändning av Veckans Brott Special under onsdagen. De lila markeringarna visar placeringen för de olika vittnena vid Sveavägen/Tunnelgatan vid ögonblicket då Olof Palme sköts till döds den 28 februari 1986.

Palmeutredningens utpekande av Skandiamannen Stig Engström får Emanuel Åström på Rodolfo att gräva i hur mycket vi egentligen kan lita på ögonvittnen i veckans Beteendebanken.


Ämnen i artikeln:

RodolfoPalmeBeteendebanken

Ögonvittnen har alltid haft en betydande roll för att klara upp brott. Men när DNA-tekniken introducerades visade det sig att väldigt många som dömts efter att ha pekats ut i vittnesmål faktiskt varit oskyldiga. Samtidigt är de vittnen som förhörts oftast helt säkra på att de talar sanning, även när de har helt fel. Så hur fungerar det egentligen?

Vad säger forskningen?

Idag är det mer eller mindre allmänt känt att minnet av något man sett eller upplevt kan påverkas över tid. När ett ögonvittne till ett brott eller en olycka tar del av ny information rörande en händelse kan minnet av den helt enkelt ändras, helt omedvetet. 

En av de första studierna att påvisa fenomenet har med åren fått en viss klassikerstatus inom psykologin. Forskarduon Elizabeth Loftus och John Palmer genomförde på 70-talet ett experiment i två delar, för att undersöka hur vårt minne påverkas av de frågor vi får när vi ska återkalla det. Deras tes var att frågor som vid första anblick inte verkar ledande, fortfarande kan påverka hur vi minns en händelse.

I det första delexperimentet fick en grupp studenter titta på videoklipp av två fordon som krockade med varandra. De fick sedan återberätta händelsen som om de varit ögonvittnen i en verklig situation. Efter att de beskrivit händelsen med egna ord fick de svara på ett antal följdfrågor, där frågan om fordonens hastighet var experimentets variabel. Frågan formulerades som hur fort bilarna kört när de ”kraschade”, ”kolliderade”, ”krockade”, ”träffade” respektive ”kom i kontakt” med varandra. Deltagarna som fick höra ordet ”kraschade” angav att fordonen kommit i avsevärt mycket högre hastighet, än vad de som fick höra ”kom i kontakt” gjorde.

I det andra delexperimentet, som började likadant, kontaktades deltagarna en vecka senare, och fick svara på frågan om de kunde minnas något glassplitter vid händelsen. Trots att inget glassplitter förekom så uppgav en tredjedel av de som en vecka tidigare tillfrågats med ordet ”krasch” att de mindes glassplitter. 

Och vad betyder det?

Studien påvisar att minnet kan förvrängas av information som kommer i efterhand, och att återberättande av en händelse styrs av de frågor som ställs. Det andra delexperimentet tyder på att det inte bara handlar om att för tillfället ge ett visst svar på en fråga, utan att det faktiska minnet av händelsen helt enkelt har förändrats.

Det ska tilläggas att exaktheten i Loftus och Palmers studie har ifrågasatts, till exempel bestod försökspersonerna bara av studenter som inte representerade ett tvärsnitt av befolkningen, och många av dem hade inte körkort, vilket gjorde dem olämpliga att bedöma just en trafikolycka. Men trots det har Loftus och Palmers arbete varit tongivande i diskussionen kring ögonvittnens tillförlitlighet som bevismaterial. Vilket såklart känns extra relevant när man, som nu i dagarna, pratar om ett fall som utretts under mer än 30 år.

Källa: Loftus and Palmer (1974) Study 

Emanuel Åström, Rodolfo 

Ämnen i artikeln:

RodolfoPalmeBeteendebanken

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.