Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag10.04.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Opinion

I coronakris måste kommunikationsbranschen komma ihåg varför den finns

Publicerad: 22 Mars 2020, 08:04

Love Bonnier

”Tänk inte på hur man kan få det skoj i karantänen, eller hur företag kan erbjuda olika gratis- eller välgörenhetsprojekt i ett pressat läge. Tänk på hur de kan fortsätta kränga saker” skriver 500 Stockholms grundare Love Bonnier.


Ämnen i artikeln:

Love BonnierCoronaviruset

Det kryllar av kommunikationsaktivitet. Först var det antalet smittade, sen vilka som behöver intensivvård och sen arbetslösheten – flashar som för en gångs skull känns på riktigt. Det handlar om liv och död, framtiden och om försörjning för stora befolkningsgrupper.

Mer information verkar inte vara det vi behöver. Alla jag pratar med vet vad MSB, FHM, italienska myndigheter och New York Times har att säga. Det är det enda man vill göra nu, läsa nyheter, och de sprids kanske till och med för fort. Vi har på kort tid lärt oss flera nya ord som flockimmunitet, helikopterpengar och social distansering.

I vår bransch sitter det nu massor av människor hemma i underkläder och försöker hitta på lösningar för den som är isolerad, det vill säga sig själva. Kan man buda grejer på ett smart sätt, vad ska man titta på online, hur har man bra möten? Och det är väl bra? Framförallt riskgrupper måste potentiellt stanna hemma länge, och de har också rätt till livskvalitet.

Samtidigt riskerar det som vanligt att bli lite navelskådande. Vår bransch är tyvärr – allas självbild till trots – inte avgörande för att samhället ska fortlöpa som vanligt. Vi är inte lika livsviktiga på kort sikt som läkare, de som arbetar i dagligvaruhandeln eller städare.

Men som tur är har vi högre ställda ambitioner för samhället än att det ska fortlöpa på lägsta möjliga nivå. Det skulle nämligen innebära massarbetslöshet, fattigdom och en sönderslagen välfärdsstat, kultur och akademi – även de som jobbar med bättre saker behöver nämligen pengar, ett överskott, för att komma någon vart.

Problemet, utöver själva pandemin, är att efterfrågan har kollapsat. Vem vill köpa en ny klänning när det inte finns något sammanhang att visa upp den i? Vem vill köpa en ny bil när man inte längre behöver åka någonstans? Som AP-fonds chefen Kerstin Hessius nyligen uttryckte det i Aktuellt är det mycket mer än utdelningar till rikingar som står på spel när maskineriet slutar snurra. Demokratin, framtidshoppet, kulturen, ja, kanske hela poängen med den gemensamma mänskliga tillvaron. Om man inte vill vara så abstrakt har studier dessutom pekat på att 500 000 ytterligare personer kan ha dött av cancer som en konsekvens av den senaste finanskrisen.

Vad kokar vår bransch syfte egentligen ner till? Jo, att öka efterfrågan. Något man gärna talar tyst om under pågående klimatkris, och som inte är lika kul att säga på ett mingel som att man ”arbetar syftesdrivet med att göra världen bättre genom socialt entreprenörskap”. Men så är det. Slutmålet är att vi ska få folk att köpa saker. Och just nu behövs det verkligen.

Så – tänk inte på hur man kan få det skoj i karantänen, eller hur företag kan erbjuda olika gratis- eller välgörenhetsprojekt i ett pressat läge. Tänk på hur de kan fortsätta kränga saker– kanske nya digitala produkter, kanske särskilda erbjudanden som tidigare varit otänkbara eller kanske nya saker som behövs i en ny situation. Hur som helst, se till att folk köper. På så sätt har vi en ovanligt viktig uppgift just nu, som kan rädda både människoliv, demokratiska institutioner och trygga forskning så att vi förhoppningsvis kan undvika dessa situationer i framtiden.

Love Bonnier, Byrågrundare 500 Stockholm

Ämnen i artikeln:

Love BonnierCoronaviruset

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.