Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Opinion

Icas val av Kjellman och Reuter visar en homogen bransch som reproducerar homogen kommunikation

Publicerad: 3 februari 2021, 10:13

Daniel S. Ogalde, kommunikationsstrateg och grundare av Mångfaldsrådet.

Foto: Montage

”Jag drömmer om att Ica-Stina spenderar fredagskvällen med sin funktionsvarierade svarta drottning till flickvän eller att Ica-Ebba konverterat till Islam, i stället fick vi ett Frankensteinskt återupplivande av 70-talets MonICA och ICAnder”, skriver Daniel S. Ogalde, kommunikationsstrateg och grundare av Mångfaldsrådet.


Ämnen i artikeln:

IcaMångfaldICA-Stig

Sveriges mesta gubbe *ähum*, jag menar reklamgubbe har gått i pension. Vare sig det är Ica-Stig eller Loa Falkman vi pratar om så är vitheten slående *ähum*, jag menar likheten genomgående med de som nu tar över. För inte bara tycks valet av Björn Kjellman och Suzanne Reuter som ett könsbalanserat substitut, vara ett tecken i tiden, utan också en bekräftelse av lika många farhågor. En där en homogen bransch tycks reproducera just homogen kommunikation.  

Ingen reklam förmedlar så mycket hemtrevlig Svenssontradition som vår Icanska följetång. En reflektion av allas vårt Sverige, eller? Som alltid är det svårt att veta vilka kriterier man ska följa i en kreativ process som kommunikation och marknadsföring. Hur många snoppbärare är för mycket? Hur mycket kan vi spä ut mellanmjölken med melanin innan tittarna får sura uppstötningar? Och varför ska allt vara så jävla PK i det här skitlandet!? Om än inte lika relevanta så lika konstanta frågeställningar i diskussionen kring mångfald. I synnerhet inom vår bransch.

LÄS MER: Icas marknadsdirektör om pr-arbetet bakom ”nya Ica-Stig”: ”Folk gillar ledtrådar”

LÄS MER: Ica-såpan fyller 20 – därför fungerar den fortfarande

Enligt SCB har över en fjärdedel av Sveriges befolkning, utländsk bakgrund. Det är en rätt omfattande målgrupp för vilket företag som helst. Ni vet, pengar. Men vem låter kapitalistiska principer styra över älskade traditioner? Det vore som att försöka sätta pris på små grodorna. Ok ok, jag fattar. Jag googlar mig fram till de otaliga karaktärer som gästat våra TV-skärmar i ICA:s rödvita färger. Jamen, ta mig fan. Där har vi ju både kocken Costas som blev chef när Stig lämnade butiken i september 2007. Även Abdullah-Abbe som han kallas på Wikipedia, som extrajobbade i butiken i juni 2017, innan han drog på långresa. Och jag menar, skådespelerskan Claudia Galli som spelade Sofia 2005, är ju rätt ”utländsk”.    

För ibland passar det. Som ett litet snabbesök, ett inhopp, från de mer färggranna, mer exotiska inslagen i det samhälle vi känner till som Sverige. En ”transvestit” under Pride, en tuggummi-feminist under Internationella kvinnodagen alternativt under Alla Hjärtans Dag och en Ahmed under internationella kebabdagen… jaså, finns inte en sådan? Jamen då skapar vi en och så kränger vi lite falafel samtidigt. Allt mot en vit duk av Stinor, Annor och Lennarts. Mångfald är liksom den där hyllan med spännande varor från långtbortistan som man passerar på vägen till frysdisken. För frysta ”turkiska” köttbullar måste vi fan ha, annars blir det Jimmie Moments för hela slanten. 

I vilket fall så är Icas marknadsdirektör Josefin Lundmark, nöjd. I hela sex veckor lyckades man hålla spekulationerna vid liv och över hundratusen människor hörde av sig till Ica med gissningar på vem tronföljaren skulle bli (Suzanne Reuter var ett hett alternativ). Rekord efter rekord till kommunikationsbranschens artiga applåder. Bra jobbat! På ICA:s hemsida skryter man också om sysselsättning för nyanlända, topplacering när det kommer till kvinnliga ledare för att inte nämna Caroline Farberger som blivit en oväntad ambassadör för företagets mångfaldsarbete efter sin transition.  

Så vad är problemet? Nej då, inga problem som Comviq-Karim skulle sagt, kompispris till alla! Men på riktigt, inga problem snarare en trendspaning ni vet så här efter BLM och under en pandemi som fått rasismen mot asiater att skjuta i höjden och tagit kål på etniska minoriteter i svenska utanförskapsområden. Ja, se det som en fundering kring om mångfald, ni vet den som omfattar allt från etnicitet, funktionsvariation, sexuell läggning, ålder och då gärna i kombination, ändå inte kan få lite mer plats än kockar, städare och en och annan vikarie? Inte någon kommersialisering eller billig politisering utan om den kunde få bli en mer genomgående del av verksamheten än det polermedel vi kallar för CSR och mångfaldspolicy.   

Och jag vet, ni är trötta, jag är trött, alla är trötta. Ibland tycks utrymmet för mångfald så knapert att det bara blir bråk. Där en djupare problematik reduceras till en vit, medelålders kvinna för att inte säga en ”Karen”, efter arton års avsnitt. Själv drömmer jag om att Ica-Stina spenderar sina fredagskvällar med sin funktionsvarierade svarta drottning till flickvän, högljutt gungandes i en läderslinga i sin femdungeon. Ett feministiskt homage till 50 Shades of Grey som får varje vit, CIS-gubbe att yla i manstårar. Medan Ica-Stig emellanåt smugglar ut en prinsesstårta eller två från butiken, att slafsa i sig medan han provar sina nya klänningar framför spegeln därhemma. Ica-Ebba har konverterat till Islam och Ulf är en sojavek PK-vegan vars största idol är Greta Thunberg. Men ibland förblir drömmar just bara drömmar. Istället fick vi ett Frankensteinskt återupplivande av 70-talets MonICA och ICAnder. Tiden får utvisa om det är en femtioårig tillbakagång eller bara en missad möjlighet.  

Daniel S. Ogalde, kommunikationsstrateg och grundare av Mångfaldsrådet. 

 

 

Ämnen i artikeln:

IcaMångfaldICA-Stig

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.